Till
Justitieombudsmannen
ANMÄLAN
Anmälare: Rolf Englund
4104240355
Västra Banvägen 8 A
184 50 Åkersberga
Myndighet som anmälan riktar sig mot: Skatteverket
This document translated to english, by Google
_____________________________
Grunderna för anmälan
1. Det har kommit till min kännedom genom bland annat tidningar och annan media att Skatteverket mottar och erbjuder betalning för olagligt åtkommet material och använder det som bevisning mot enskilda i skatteprocesser. Ett sådant förfarande framstår som djupt betänkligt från principiell rättslig synpunkt. Jag har som samhällsdebattör och politiker ett starkt engagemang för övergripande rättssäkerhetsfrågor.
http://www.e24.se/makro/sverige/aklagare-ska-granska-liechtensteinkonton_285963.e24
http://www.dn.se/ekonomi/skatteverket-berett-att-betala-for-stulna-uppgifter
http://www.dn.se/ekonomi/samarbete-bakom-skatteuppgifterna
2. Mot denna bakgrund har jag beslutat genomföra nedan redovisade rättsliga granskning och analys av Skatteverkets förfarande. I denna granskning har det framkommit att Skatteverkets förfarande kan konstituera ansvar för såväl medverkan till brottslig åtkomst av uppgifter som ansvar för tjänstefel. Användandet av sådana brottsligt åtkomna uppgifter i en skatteprocess torde därtill utgöra en kränkning av skattesubjektets rätt till en rättvis rättegång enligt artikel 6 i Europakonventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (Europakonventionen).
3. Jag hemställer mot denna bakgrund om att JO skyndsamt utreder förhållandena från konstitutionell, straffrättslig och konventionsrättslig synpunkt och därefter vidtar erforderliga åtgärder.
Bakgrund
4. Skatteverket är svensk förvaltningsmyndighet för beskattning, fastighetstaxering, folkbokföring och registrering av bouppteckningar. Skatteverket bedriver ett omfattande internationellt samarbete, dels för att skapa förutsättningar för en effektiv internationell samverkan, dels för att omsätta de möjligheter som skapats i operativ handling. Ett betydande informationsutbyte sker mellan Sverige och andra länder. Informationsutbytet ligger i många fall till grund för skatte- och avgiftsbeslut i Sverige.
5. Under 2008 framkom uppgifter om att den tyska underrättelsetjänsten (BND) hade köpt hemligstämplad information om cirka 1 400 bankkonton tillhörande tyska medborgare i LGT Bank i Liechtenstein. Informationen hade olagligen stulits och därefter sålts till den tyska underrättelsetjänsten av en före detta anställd i LGT Bank för en summa av fyra miljoner euro. De stulna uppgifterna har därefter använts som bevisning i skatteärenden i Tyskland och lett till att en rad razzior genomförts mot privatpersoner (DN 2008-02-26, bilaga 1).
6. LGT Bank har även bekräftat att den tyska säkerhetstjänsten kommit över information om bankens kunder via en lista som en före detta anställd stulit från banken 2002. Liechtensteins riksåklagare har inlett förundersökning mot den före detta anställde vid LGT Bank (DN 2008-02-27, bilaga 2).
7. Det svenska Skatteverkets generaldirektör Mats Sjöstrand har till media uppgivit att även Skatteverket besitter information om svenska medborgare med bankkonton i LGT Bank, som behandlas av Skatteverkets utlandsenheter i Stockholm och Malmö. Informationen uppges av Sjöstrand vara en annan än den som de tyska myndigheterna har köpt. Det rör enligt honom ”uppgifter som är resultatet av ett samarbete med skattepoliser i Sverige, Storbritannien, Frankrike, Italien, Spanien, Kanada, USA, Australien och Nya Zeeland”. Varifrån uppgifterna härrör har dock inte kommenterats av Sjöstrand.
8. Mats Sjöstrand har i media emellertid bekräftat att även det svenska Skatteverket är berett att betala för stulna uppgifter om det krävs för att få reda på svenska ägare till undangömda pengar på konton. På frågan om det finns något hinder mot att inleda en utredning med material som man kommit över på ett olagligt sätt, svarar en annan företrädare för Skattemyndigheten att det är principen om fri bevisprövning som gäller i rättegångar (E24, 2008-02-26, bilaga 3).
9. Mats Sjöstrand framhåller vidare för Dagens Nyheter följande: ”Världen förändras snabbt och vi måste komma åt de sista utposterna där det göms pengar”. Enligt samma artikel håller Skatteverket på att ”jaga drygt hundra svenska privatpersoner som gömt undan pengar i skatteparadiset Liechtenstein”. Varifrån informationen om de svenska privatpersonerna med pengar i Liechtenstein kommer, och hur den kommit till Skatteverket, vill Mats Sjöstrand inte ange. Han uppger dock: ”Vi har ingen anledning att tro att den kommit fram den lagliga vägen, men det spelar ingen roll” (DN 2008-02-26, bilaga 1).
10. Information som enligt Skatteverkets generaldirektör kommit fram på illegal väg har frekvent använts i skatteärenden mot enskilda. Följande konkreta exempel kan anföras.
11. Skatteverket beslutade den 19 december 2008 (dnr 101-787016-08/5472, 101-787026-08/5472, 101-787043-08/5472, 101-787059-08/5472 och 101-787071-08/5472) att höja inkomst av kapital och höja förmögenheten, samt påföra skattetillägg, för P.F. med anledning av uppgifter samt handlingar härrörande från Liechtenstein samt kontoutdrag från LGT Bank.
12. Skatteverket beslutade den 17 december 2008 (dnr 101-761283-08/5472, 101-761310-08/5472, 101-761320-08/5472, 101-761338-08/5472 och 101-761352-08/5472) att höja inkomst av kapital och höja förmögenheten, samt påföra skattetillägg, för C.R. med anledning av uppgifter som Skatteverket fått in gällande tillgångar i LGT Bank i Liechtenstein.
13. Skatteverket beslutade den 15 december 2008 (dnr 105-663216-08/5472) att höja förmögenheten samt påföra skattetillägg för B.F.M. med anledning av uppgifter Skatteverket erhållit gällande tillgångar i LGT Bank i Liechtenstein.
14. Skatteverket beslutade den 18 december 2008 (dnr 101-747811-08/5472, 101-747824-08/5472 och 101-747836-08/5472) att höja inkomst av kapital och höja förmögenheten, samt påföra skattetillägg, för J.Ö. med anledning av handlingar Skatteverket erhållit gällande tillgångar i Liechtenstein.
15. Skatteverket beslutade den 19 maj 2009 (dnr 410-10738-09/5572 och 410-242621-09/5572) att höja inkomst av tjänst, höja inkomst av kapital och höja förmögenheten för S-O.W.H. med anledning av uppgifter Skatteverket erhållit gällande tillgångar i LGT Bank i Liechtenstein.
16. Skatteverket beslutade den 29 december 2009 (dnr 450-149170-09/5472, 450-149318-09/5472, 450-149343-09/5472, 450-149371-09/5472 och 450-787148-09/5472) att höja inkomst av kapital och höja förmögenheten, samt påföra skattetillägg, för G.R. med anledning av uppgifter Skatteverket erhållit gällande tillgångar i Liechtenstein.
17. Skatteverket beslutade den 15 december 2008 (dnr 105-659143-08/5472, 105-659153-08/5472, 105-659161-08/5472, 105-659169-08/5472, 105-659177-08/5472, 105-732657-08/5472, 105-659143-08/5472, 105-659153-08/5472, 105-659161-08/5472, 105-659169-08/5472 och 105-659177-08/5472) att höja fastighetsskatten och höja förmögenhetstaxeringen, samt påföra skattetillägg, för L.K. med anledning av uppgifter som Skatteverket erhållit gällande tillgångar i LGT Bank i Liechtenstein.
18. Skatteverket beslutade den 17 december 2008 (dnr 105-658598-08/5472, 105-658607-08/5472, 105-658612-08/5472, 105-658621-08/5472, 105-658626-08/5472, 105-730145-08/5472, 105-658598-08/5472, 105-658607-08/5472, 105-658612-08/5472, 105-658621-08/5472 och 105-658626-08/5472) att höja inkomst av kapital och höja förmögenhetstaxeringen, samt påföra skattetillägg, för G.B. med anledning av uppgifter som skatteverket erhållit gällande tillgångar i LGT Bank i Liechtenstein.
19. Skatteverket beslutade den 16 december 2008 (dnr 101-709478-08/5472, 101-709489-08/5472 och 101-709509-08/5472) att höja inkomst av kapital och höja förmögenheten, samt påföra skattetillägg, för P.G. med anledning av uppgifter Skatteverket erhållit gällande tillgångar i LGT Bank i Liechtenstein.
20. Skatteverket beslutade den 15 december 2008 (dnr 101-764654-08/5472, 101-764665-08/5472, 101-764671-08/5472, 101-764881-08/5472 och 101-764678-08/5472) att höja inkomst av kapital och höja förmögenheten, samt påföra skattetillägg, för L.A. med anledning av uppgifter Skatteverket erhållit gällande tillgångar i LGT Bank i Liechtenstein.
21. Skatteverket beslutade den 18 december 2008 (dnr 119-710685-08/5472, 119-710692-08/5472, 119-710703-08/5472, 119-710711-08/5472 och 119-710718-08/5472) att höja förmögenheten samt påföra skattetillägg för W.A.B. med anledning av uppgifter Skatteverket erhållit gällande tillgångar i LGT Bank i Liechtenstein.
22. Skatteverket beslutade den 22 juni 2009 (dnr 420-372635-09/5472, 420-372647-09/5472, 420-372768-09/5472, 420-372787-09/5472 och 420-372799-09/5472) att höja inkomst av näringsverksamhet samt påföra skattetillägg för H.A. med anledning av uppgifter Skatteverket erhållit gällande tillgångar i LGT Bank i Liechtenstein.
23. Skatteverket beslutade den 29 september 2009 (dnr 420-461725-09/5472, 420-461736-09/5472, 420-461749-09/5472, 420-461761-09/5472 och 420-461771-09/5472) att höja inkomst av kapital och höja förmögenheten, samt påföra skattetillägg, för S.J.K. med anledning av uppgifter Skatteverket erhållit gällande tillgångar i LGT Bank i Liechtenstein.
24. Skatteverket beslutade den 17 november 2009 (dnr 410-726737-09/5472, 410-726754-09/5472, 410-726772-09/5472, 410-726787-09/5472 och 410-726795-09/5472) att höja inkomst av kapital och höja förmögenheten, samt påföra skattetillägg, för V.K. med anledning av uppgifter Skatteverket erhållit gällande tillgångar i Liechtenstein.
25. Skatteverket beslutade den 20 maj 2009 (dnr 101-754116-08/5472, 101-754137-08/5472, 101-754151-08/5472, 101-754167-08/5472 och 101-754184-08/5472) att höja inkomst av kapital och höja förmögenheten, samt påföra skattetillägg, för H.L. med anledning av uppgifter Skatteverket erhållit gällande tillgångar i LGT Bank i Liechtenstein.
26. Skatteverket beslutade den 13 november 2009 (dnr 410-536370-09/5472, 410-536293-09/5472, 410-536281-09/5472, 410-536264-09/5472 och 410-536248-09/5472) att höja inkomst av kapital och höja förmögenheten, samt påföra skattetillägg, för A.v.S. med anledning av uppgifter Skatteverket erhållit gällande tillgångar i LGT Bank i Liechtenstein.
27. Skatteverket beslutade den 18 december 2008 (dnr 114-731914-08/5472), den 1 juni 2009 (dnr 450-71740-09/5472) och den 6 maj 2009 (450-71736-09/5472, 450-71737-09/5472, 450-71738-09/5472 ) att höja inkomst av kapital och höja förmögenheten, samt påföra skattetillägg, för C.L. med anledning av uppgifter Skatteverket erhållit gällande tillgångar i Liechtenstein.
28. Skatteverket beslutade den 22 december 2009 (dnr 450-73091-09/5472) och den 18 december 2008 (dnr 114-727832-08/5472, 114-727852-08/5472, 114-727862-08/5472, 114-727876-08/5472 och 114-727886-08/5472) att höja inkomst av kapital och höja förmögenheten, samt påföra skattetillägg, för A.S. med anledning av uppgifter Skatteverket erhållit gällande tillgångar i Liechtenstein.
29. Skatteverket beslutade den 18 december 2008 (dnr 112-761536-08/5472, 112-761544-08/5472, 112-761549-08/5472, 112-761559-08/5472 och 112-761569-08/5472) att höja inkomst av kapital och höja förmögenheten, samt påföra skattetillägg, för G.F. med anledning av uppgifter Skatteverket erhållit gällande tillgångar i LGT Bank i Liechtenstein.
30. I ett eftertaxeringsärende mot T.F. har Skatteverket i omprövningsbeslut av den 22 december 2009 (dnr 410-877058-09/5472) beslutat att höja dennes inkomst samt ålägga honom skattetillägg avseende taxeringsåret 2004. Bakgrunden till beslutet är enligt Skatteverket bl.a. uppgifter avseende stiftelser i Liechtenstein samt tillgångar hänförliga till dessa.
31. Av ovan angivna uppgifter framgår således:
i. att Skatteverket kommit över information om svenska personers tillgångar i utländska bankkonton som varit belagda med sekretess och att informationen kommit fram genom brottsligt förfarande,
ii. att Skatteverket använt den aktuella informationen som bevismedel i flertal skatteärenden mot enskilda rättssubjekt i Sverige,
iii. att mottagandet av de brottsligt åtkomna uppgifter om svenskars tillgodohavanden i utlandet är resultatet av ett fortlöpande och systematiskt arbete inom ramen för ett internationellt samarbete för att komma åt tillgångar som undandragits beskattning, samt
iv. att Skatteverkets ledande företrädare har förklarat att den omständigheten att de uppgifter som myndigheten fortlöpande erhåller är brottsligt åtkomna inte utgör något problem och
v. att myndigheten är beredd att betala för stulna eller på annat sätt brottsligt åtkomna uppgifter om svenskars tillgångar utomlands.
32. Uppgifterna föranleder två huvudfrågeställningar.
? Är Skatteverkets ovan redovisade förfarande rättsenligt?
? Får sådana åtkomna uppgifter användas som bevisning i en skatteprocess i Sverige?
Allmänna utgångspunkter
33. Enligt regeringsformen 1 kap 1 § ska den offentliga makten utövas under lagarna. Denna för den moderna rättsstaten fundamentala legalitetsprincip, innebär ett generellt krav på att myndighetsutövningen ska ha författningsstöd (Fredrik Sterzel, Författning i utveckling, s 113).
34. Den fråga som därmed primärt uppkommer är vilket generellt lagstöd Skatteverket har för att bedriva utredningar, och vad det omfattar.
35. Enligt lag (1997:1024) om Skatteverkets medverkan i brottsutredningar får Skatteverket biträda vid förundersökning, verkställa beslut om tvångsmedel, bedriva förenklad brottsutredning samt bedriva spaning och verksamhet som består i att samla, bearbeta och analysera information för att klarlägga om brottslig verksamhet har utövats eller kan komma att utövas och som inte utgör förundersökning enligt 23 kap. rättegångsbalken.
36. Utredning om svenskars tillgångar utomlands torde närmast falla inom den sistnämnda kategorin, dvs. samla, bearbeta och analysera information.
37. Inom Skatteverket finns olika så kallade särskilda enheter. En sådan enhet är Skattebrottsenheten, vars uppgift bland annat är att förebygga och avslöja brott i enlighet med lagen om Skatteverkets medverkan i brottsutredningar m.m.
38. Skattebrottsenheten får utföra så kallade förutredningar. En förutredning kan avse utredningsåtgärder som registerslagning eller inhämtande av muntliga uppgifter under hand. I regel handlar det om att ta reda på enkla förhållanden, till exempel vem som är arbetsgivare till en viss arbetstagare eller vem som är legal ställföreträdare för ett bolag. En förutredning kan också ta sikte på den juridiska bedömningen av föreliggande fakta.
39. Skattebrottsenheten får vidare bedriva underrättelseverksamhet i fråga om brott inom skatteområdet. Verksamheten kan bestå exempelvis av att samla in och analysera underlag för att ta ställning till inriktningen av skattekontrollen. Syftet är att göra skattekontrollen effektiv samt att skaffa fram underlag för en korrekt beskattning. Vanligt är att det i samband med underrättelseverksamheten kommer fram uppgifter som leder till misstanke om brott och därför anmäls till åklagare. I praktiken begränsas skattebrottsenheternas underrättelseverksamhet av vilka uppgifter som får registreras och föras med hjälp av automatisk databehandling.
40. Slutligen får skattebrottsenheten även bedriva spaning i fråga om brott på skatteområdet. Spaningen kan ingå som ett led både i en förutredning och i en förundersökning. Spaningen syftar till att skaffa fram underlag för en konkret brottsmisstanke, dvs. det primära syftet med spaningen är att införskaffa underlag för att bedöma om en förundersökning ska inledas eller om åtal ska väckas. Spaningsverksamheten kan emellertid även vara mer allmänt inriktad på att samla in, bearbeta och analysera information som kan ha betydelse i ett framtida spanings- eller utredningsarbete. Skattebrottsenhetens spaningsarbete liknar den spaningsverksamhet som polisen vanligtvis bedriver, men ”i fråga om yttre spaning är det viktigt att påpeka att skattebrottsenheternas personal kommer att sakna många befogenheter som polis har, t.ex. att använda våld i vissa situationer”.
Är Skatteverkets förfarande rättsenligt?
Rättsliga utgångspunkter
41. Exakt vilka befogenheter skattebrottsenheten har vid utövandet av sin spaningsverksamhet är inte uttryckligen reglerat. Istället får en jämförelse ske med polisens befogenheter vid spaningsarbete. I samband med införandet av en ny polislag uttalades följande om polisens befogenheter vid spaning (prop 1984/84:111 bilaga 1, SOU 1982:63):
”I anslutning till den debatt som på senare tid har förts rörande polisens så kallade okonventionella spaningsmetoder konstaterar beredningen att man vid bekämpandet av framför allt den ekonomiska kriminaliteten och den grova narkotikabrottsligheten till en början måste lita på andra spaningsmetoder än de traditionella. Exempel på dessa är provokation och infiltration. Någon särskild reglering av spaningsmetoderna utöver vad som följer av allmänna regler och principer föreslås inte. Beredningen lägger emellertid fast vissa hållpunkter för bedömningen av om en viss spaningsmetod ska anses tillåten eller ej. För det första, polisen bör aldrig få begå en kriminaliserad handling för att kunna efterforska eller avslöja ett brott. Denna princip är inte så självklar som man kanske skulle kunna tro. I vissa främmande länder finns regler av den innebörden att mindre allvarliga lagstridiga handlingar från polisens sida kan vara tillåtna, om de står i rimlig proportion till intresset av att komma åt ett mycket grovt brott. Någon sådan regel bör dock enligt beredningens mening inte gälla för den svenska polisen, här bör en gräns dras.”
42. I propositionen fastslogs att beredningens ovan anförda princip inryms i en allmän regel som ger uttryck för de så kallade legalitets-, behovs- och proportionalitetsprinciperna (s 48).
43. En brottsprovokation i bemärkelsen att polisen förmår någon att begå ett brott som han annars inte skulle ha kommit till stånd, är mot denna bakgrund otillåten enligt svensk rätt. En sådan medverkan från polisens sida till ett framprovocerat fullbordat brott utgör straffbart medverkan till brott (Kommentar brottsbalken, Holmqvist m.fl. ang. medverkansregeln s. 23:58 a och Jareborg, Allmän kriminalrätt, Uppsala 2001 s. 417 f).
44. Att polisen inte får begå brott, eller provocera fram sådana, framkommer även i SOU 2010:103 (Särskilda spaningsmetoder, polismetodsutredningens slutbetänkande) där det bland annat stadgas att polisen aldrig får begå en kriminaliserad handling för att kunna efterforska eller avslöja ett brott och aldrig får provocera eller eljest förmå någon att inleda brottslig aktivitet. I slutbetänkandet uttalas följande (s 173 f).
”[Detta] innebär alltså att polisen aldrig får begå en kriminaliserad handling för att kunna efterforska eller avslöja ett brott. Det finns enligt svensk rätt, till skillnad från vad som gäller i vissa andra länder, inte något undantag med innebörden att mindre allvarliga lagstridiga handlingar från polisens sida skulle vara tillåtna om de stod i rimlig proportion till intresset av att avslöja eller utreda ett mycket grovt brott.”
45. Angående provokation uttalas i slutbetänkandet följande (s 123).
”Svensk polis och tull har möjlighet att vidta s.k. provokativa åtgärder. Åtgärderna måste dock utformas så att de inte kommer i konflikt med någon straffbestämmelse eller andra författningar. Bland annat får en provokativ åtgärd inte innebära anstiftan till brott. Någon författningsreglering om vad som utgör en tillåten respektive otillåten provokation i brottsbekämpande syfte finns dock inte.”
46. Utförandet av en otillåten brottsprovokation omfattas av straffansvar för tjänstefel (jmf Axberger Brottsprovokation s 37 ff och Axberger Brottsprovokation – en uppdatering i Festskrift till Nils Jareborg s 59 ff särskilt s 75 ff och där anförda rättsfall).
47. Att det är förbjudet att bedriva polisiär spaningsverksamhet genom att begå eller medverka till en kriminaliserad handling står således klart. Denna princip gäller givetvis även spaningsverksamhet som bedrivs av skattebrottsenheten på Skatteverket.
48. Kan Skatteverkets ovan redovisade förfarande mot denna bakgrund anses innefatta ett straffbart agerande?
Medverkansansvar
49. Skatteverkets ledning har offentligt deklarerat att man är beredd att betala för brottsligt åtkommet material. En verklighetsanknuten bedömning ger vid handen att brottsligt förvärv av den nu aktuella typen av sekretessbelagd information kommer till stånd just därför att Skattemyndigheter är beredd att betala för informationen.
50. I sammanhanget ska även nämnas, att Skatteverkets agerande – utöver att ”skapa” en marknad för brottsligt åtkommet material – även ”skapar” en marknad för utpressning. Erfarenheter från utlandet visar att brottslingar kan använda sig av falsk eller äkta information för att pressa personer på pengar genom hot om att lämna informationen till myndigheterna (se bland annat den så kallade Clearstream-affären). Denna andra marknad är givetvis helt beroende av att myndigheter, såsom Skatteverket, är villiga att betala för stulen information.
51. Vidare ska framhållas att Skatteverkets aktuella verksamhet är en omfattande och målmedveten kampanj som drivits under lång tid i samarbete med andra myndigheter i ett internationellt nätverk. När Skatteverket inom ramen för denna långsiktiga satsning försöker hitta beskattningsbara tillgångar genom att erbjuda ersättning för brottsligt åtkommen information, innebär det en kontinuerlig initiering av brott som annars inte kommit till stånd.
52. Det är fråga om en annan variant av brottsprovokation än den ovan behandlade. Syftet är inte att lagföra huvudgärningsmannen utan att få tillgång till bevismaterial som kan användas mot andra personer. Samma rättsliga reglering som ovan berörts, torde gälla för denna typ av brottsprovokation.
53. Då Skatteverkets förfarande varit bestämmande eller bidragande till besluten att anskaffa information genom brott, föreligger objektiva förutsättningar för anstiftans- eller medverkansansvar.
54. Det torde vidare beträffande den subjektiva täckningen sakna betydelse att provokationen varit mer generell och inte riktats till en konkret person eller krets av personer. De myndighetspersoner som öppet erbjuder ersättning för brottsligt åtkommen information, måste inse att de initierar sådana brott som krävs för att komma över informationen. De får därmed anses ha haft vetskap om eller i vart fall likgiltighetsuppsåt till främjandet av sådan brottslig åtkomst av information. När det gäller uppsåt i förhållande till den konkreta gärning som är huvudbrottet, krävs att det omfattar att en viss typ av straffbart förfarande kommer till stånd men inte mer konkreta omständigheter om det faktiska händelseförloppet eller vem som står bakom huvudbrottet (NJA 2007 s. 929 och JO 2000/2001 s. 118 – JO ärendet avsåg ett fall där polisen hade ställt upp en motorcykel i centrala Stockholm i förhoppning om att den skulle bli föremål för ett tillgrepp, något som sedan också skedde. JO ansågs att förfarandet i princip utgjorde brottsprovokation).
Tjänstefel
55. Skatteverkets företrädare initierar – på sätt som ovan redovisats – i det aktuella förfarandet brottsliga gärningar vilka annars inte kommit till stånd. Utförande av brottsprovokation omfattas av ansvar för tjänstefel (se närmare para 25).
56. Det får i anslutning till de grundlagfästa kraven på objektivitet och saklighet vid offentlig myndighetsutövning anses föreligga en generell rättsregel, enligt vilken det i offentlig verksamhet är förbjudet att medverka till brottsliga gärningar och systematiskt utnyttja resultatet av dessa.
57. Skatteverkets företrädares här redovisade metod för att utreda och beskatta tillgångar kan med hänsyn till det ovan anförda konstituera ansvar för tjänstefel.
Får brottsligt åtkomna uppgifter användas som bevisning i en skatteprocess i Sverige?
58. En skatteprocess i Sverige kan bland annat föranleda påförande av skattetillägg, vilket är att betrakta som ett straff i konventionsrättslig mening. De rättigheter som följer av artikel 6 i Europakonventionen ska därmed tillämpas fullt ut på skatteförfaranden som innefattar skattetillägg (se t.ex. Bendenoun mot Frankrike, 24 februari 1994, AP, MP och TP mot Schweiz, 29 augusti 1997, EL, RL och JO mot Schweiz, 29 augusti 1997, JJ mot Holland, 27 mars 1998, Janosevic mot Sverige, 23 juli 2002, samt NJA 2000 s. 624). I skatteprocesser som kan föranleda eftertaxering och skattetillägg är således artikel 6 tillämplig. Vid en konventionsrättslig bedömning av ett sådant förfarande ska därför ett straffprocessuellt synsätt anläggas.
59. I svensk rätt råder principen om fri bevisföring. Det finns ingen bestämmelse i svensk lag som uttryckligen förbjuder en part att presentera bevis som har införskaffats på ett lagstridigt sätt. Det förhållandet att bevis framkommit i strid med en viss rättsregel har historiskt sett inte ansetts innebära att beviset inte får läggas fram i en rättegång.
60. Det faktum att ett bevis har tillkommit på ett rättstridigt sätt har dock enligt nu gällande rätt relevans i flera avseenden. Att bevismaterialet är rättsstridigt åtkommen kan för det första ha betydelse för bevisvärderingen. Sådan bevisning bör tillerkännas ett lägre bevisvärde än bevisning som tillkommit på ett lagenligt sätt. I NJA 1986 s. 489 godkände Högsta domstolen bevisning som framkommit på otillbörligt sätt med motiveringen att ingen för den svenska rättsordningen grundläggande princip kunde anses så åsidosatt att beviset inte skulle få åberopas men att höga krav skulle ställas vid bedömandet av bevisets värde.
61. Utgångspunkten är således att det inte finns något ”bevisförbud” i svensk rätt. En sådan regel kan dock i ljuset av Europadomstolens praxis inte tillämpas kategoriskt. Detta har också kommit till uttryck i den processrättsliga doktrinen. Om den olagliga åtkomsten av ett bevis består av en grov kränkning av en grundläggande rättighet och har bevismedlet avgörande betydelse för målets utgång, torde det stå i strid med artikel 6 att använda det.
62. När ett bevismedel framkallats genom ett brott mot en grundläggande rättighet i konventionen kan användningen av bevisningen medföra att rättegången inte uppfyller kraven på en rättvis rättegång. I Europadomstolens avgörande Jalloh mot Tyskland, 11 juli 2006, uttalade domstolen följande (para 95).
“It is therefore not the role of the Court to determine, as a matter of principle, whether particular types of evidence – for example, evidence obtained unlawfully in terms of domestic law – may be admissible or, indeed, whether the applicant was guilty or not. The question which must be answered is whether the proceedings as a whole, including the way in which the evidence was obtained, were fair. This involves an examination of the ‘unlawfulness’ in question and, where violation of another Convention right is concerned, the nature of the violation found.”
63. Av vikt är således att pröva huruvida processen i sin helhet kan anses vara rättvis. Detta ska ske med beaktande av på vilket sätt bevisningen är framkallad, och huruvida det i sig inneburit en kränkning av en annan konventionsrättighet.
64. En omständighet som härvid har stor relevans är om bevisningen framkommit genom brottsprovokation eller ej. Europadomstolen har i Teixeira de Castro mot Portugal, dom 9 juni 1998, uttalat att en brottsprovokation som leder till brott som annars inte skulle begås, kan vara en kränkning av artikel 6. I avgörandet hade två polismän lyckats förmå Castro att begå ett narkotikabrott, efter att ha frågat honom om de inte kunde få köpa narkotika av honom. Europadomstolen uttalade följande (para 39).
” In the light of all these considerations, the Court concludes that the two police officers’ actions went beyond those of undercover agents because they instigated the offence and there is nothing to suggest that without their intervention it would have been committed. That intervention and its use in the impugned criminal proceedings meant that, right from the outset, the applicant was definitively deprived of a fair trial. Consequently, there has been a violation of
Article 6 § 1.”
65. Den i målet huvudsakliga bevisningen bestod av vittnesmålen från polismännen (para 38). Europadomstolen ansåg att en sådan brottsprovokation samt användandet av bevisning som framkommit genom provokationen (”that intervention and its use in the impugned criminal proceedings”) innebar att klaganden inte erhållit en rättvis rättegång.
66. Situationen i Teixeira de Castro mot Portugal är i relevanta avseenden analog med den aktuella. Skatteverket erbjuder, inom ramen för sin långsiktiga satsning att hitta beskattningsbara tillgångar, ersättning för brottsligt åtkommen information. Förfarandet initierar – som ovan utvecklats – personer att begå brott som annars inte kommit till stånd. Bevisning som därefter framkommer av det framprovocerade brottet, används sedan som huvudsaklig bevisning i skatteprocesser mot tredje man. Ur en konventionsrättslig synvinkel torde det sakna betydelse om bevisningen används mot den som provocerats att begå ett brott, eller mot tredje man, vid prövningen av rätten till rättvis rättegång. Det avgörande måste vara att bevisningen – genom ett lagstridigt förfarande – framkommit genom brottsprovokation. Användandet av sådan bevisning måste därmed i enlighet med Europadomstolens uttalanden i Teixeira de Castro mot Portugal innebära en kränkning av rätten till rättvis rättegång.
67. Europadomstolens ovan redovisade synsätt utgår från vad som brukar kallas principen om frukten från det förgiftade trädet. I syfte att värna centrala formella eller materiella skyddsintressen måste bevisning som kommit fram på ett otillbörligt sätt avvisas, oavsett var, hur eller när det ska användas. All bevisning som har sitt ursprung i det oegentliga förfarandet smittas således. På samma sätt torde det inte heller ha någon betydelse vem bevisningen används mot.
68. I sådana fall där bevisning tillkommit genom brottsprovokation kan således utan vidare prövning konstateras att ett användande av denna i ett efterföljande rättsligt förfarande utgör en konventionsrättslig kränkning.
69. När det gäller bevisning som framkommit på annat rättsstridigt sätt så krävs enligt Europadomstolens praxis en helhetsbedömning med tillämpning av ytterligare bedömningskriterier. Det måste då prövas huruvida processen i sin helhet kan anses vara rättvis. Detta ska ske med beaktande av på vilket sätt bevisningen är framkallad, och huruvida det i sig inneburit en kränkning av en annan konventionsrättighet. Bedömningen ska härvid göras i ljuset av att det från konventionsrättslig synpunkt är fråga om straffprocess, med de speciella rättssäkerhetskrav som det innebär.
70. En ytterligare relevant omständighet att väga in i denna helhetsbedömning är huruvida det olagligt införskaffade beviset utgör det enda bevismedlet. Bevisning som framkommit på ett otillåtet sätt bör inte tillmätas lika stor betydelse vid bevisvärderingen som bevismedel som tillkommit på ett lagenligt sätt. Det förefaller därför enligt Europadomstolen naturligt att olovligt inhämtad information inte kan utgöra det enda bevismedlet (Schenk mot Schweiz, 12 juli 1988, para 48).
71. I bedömningen av innebörden av rätten till en rättvis rättegång ska även proportionalitetsprincipen beaktas (van Dijk m.fl., Theory and Practice of the European Convention on Human Rights, 4 uppl., s 573). Skattebrott har inte ansetts vara ett brott av sådan art att samhällets intresse av att individen lagförs skulle uppväga intrånget det privaträttsligt skydde området (Schenk mot Schweiz, 12 juli 1988).
72. Sammanfattningsvis kan det konstateras att förfarandet strider mot rätten till en rättvis rättegång när Skatteverket i en process rörande beskattning av tillgångar utomlands använder sig av brottsligt åtkommen bevisning som tillkommit genom brottsprovokation. Enligt den ovan redovisade bedömningen får Skatteverkets förfarande anses innefatta brottsprovokation, vilket innebär att Europakonventionen uppställer ett kategoriskt förbud mot användande av denna typ av material.
73. Den nu aktuella typen av uppgifter har tillkommit på ett rättstridigt sätt oavsett om Skatteverkets förfarande rubriceras som brottsprovokation eller ej. Användandet av sådant material i en rättslig prövning får därmed under alla förhållande anses innebära en kränkning av rätten till en rättvis rättegång enligt artikel 6 med hänsyn till att den dominerande eller enda bevisnigen generellt sett är den brottsligt åtkomna, och att det motstående fiskala intresset inte uppväger intrånget i konventionsrättigheten.
Avslutande synpunkter
74. Det pågår för närvarande rättsliga prövningar i bl.a. Belgien och Tyskland avseende motsvarande agerande av skattepolisen i dessa länder inom ramen för det ovan redovisade internationella samarbetet mellan fiskala myndigheter.
75. Skattemyndighetens inställning; att det överhuvudtaget inte föreligger några rättsliga hinder mot myndighetens vare sig erbjudandet av ersättning för brottsligt åtkommen information eller det systematiska och omfattande insamlandet och användandet av brottsligt åtkommen information, saknar stöd i gällande rätt. Förfarandet innefattar – såsom ovan utvecklats – flagranta brott mot centrala rättsregler och rättsligt skyddade värden.
76. Det är från rättsstatlig synpunkt av stor vikt att JO granskar de konstitutionella, straffrättsliga och konventionsrättsliga aspekterna av denna myndighetsutövning och skyndsamt vidtar erforderliga åtgärder.
Stockholm den 30 december 2010
Rolf Englund