EMU

EMU-skeptiker

Home

Se även artikel i Sydsvenskan 99-11-17


Gabriel Stein i Sydsvenska Dagbladet 96-08-22


EMU leder obönhörligen till en politisk union och bildandet av en europeisk superstat. Den som tycker det är bra, skall naturligtvis förespråka svenskt EMU-medlemskap. Den som ser ett värde i fortsatt svensk självständighet bör dock vara mot EMU.

Ett väsentligt argument kring EMU som dock sällan syns i debatten, är att EMU leder till en politisk union. EMU-förespråkarna - med den tyske förbundskanslern Helmut Kohl som hedervärt undantag - brukar undvika att nämna detta. Det är märkligare att inte motståndarna riktar uppmärksamheten på den utvecklingen. Den kommer nämligen vad som än händer.

EU - eller snarare, Euroland, eftersom EMU inte kommer att omfatta samtliga EU:s medlemmar - är inget optimalt valutaområde. Skillnaderna mellan de olika deltagarländernas ekonomier är så pass stora att det kommer att krävas någon form av utjämningsmekanism.

En utjämningsmekanism är arbetskraftsrörlighet. Men då krävs att arbetskraften är beredd att flytta från regioner och länder i kris till sådana som har brist på arbetskraft. Men av EU:s mer än 300 miljoner invånare bor bara 3 miljoner - färre än 1% - i något annat land än ursprunglandet. Även inom länderna är rörligheten liten. Heinz från Hamburg eller Sven från Sigtuna är inte intresserade av att flytta till Hannover eller Strängnäs för att få jobb, än mindre till Barcelona.

En annan utjämningsmekanism är flexibla löner. I regioner i kris kan då löneläget sjunka tills dessa efterfrågan och utbud på nytt matchar varandra. Men det kräver att lönerna också är flexibla nedåt i nominella termer, något som inte är fallet i något europeiskt land.

Om arbetskraften inte vill flytta och lönerna inte kan sjunka, återstår egentligen bara en utjämningsmekanism, nämligen regionala transfereringar. Så fungerar ju EU redan i dag. Men hur länge kommer t. ex. britter, tyskar och fransmän att vara beredda att betala höga skatter för att t. ex. greker och irländare skall kunna bo kvar och ta emot höga arbetslöshetsunderstöd i stället för att flytta eller anpassa sig till det ekonomiska läget? I synnerhet s om dessa bidrag beslutas av EU-Kommissionen eller av Ministerrådet i hemliga möten? Skall överföringar ske så skall de åtminstone ske i god demokratisk ordning och det kan bara åstadkommas om Euroland får en demokratiskt vald regering som fattar besluten.

Men antag att EMU fungerar utan att någon utjämningsmekanism behövs. Då uppstår i alla fall ett behov av pan-europeisk regering. Det går nämligen att ställa upp regler för hur den som vill bli medlem i EMU skall sköta sina offentliga finanser. Men när EMU väl bildats, försvinner alla krav. Den europeiska centralbanken (ECB) har som målsättning att ränteläget skall vara detsamma i hela Euroland. Något annat är egentligen inte heller tekniskt möjligt. Det innebär att om ett land t. ex. driver en inflationistisk politik, så kan inte ECB höja räntorna utan att straffa hela Euroland. Detsamma gäller om något land ständigt underbalanserar de offentliga utgifterna. Visst har det talats om 'sanktioner' mot länder som missköter sig. Men det är föga troligt att dessa någonsin blir verklighet. Då är det troligare att det går som Frankrikes finansminister Jean Arthuis föreslagit. Han tycker att EMU-länderna skall samordna sin politik på samma sätt som G7-länderna, de sju största industriländerna. Det låter ju bra, men sanningen är att där finns ingen samordning alls.

Det innebär att före EMU belönas länder som för en ansvarsfull finans- och penningpolitik. Men när EMU väl genomförts, belönas i stället länder som för en ansvarslös ekonomisk politik. När detta väl står kommer det att resas krav på att förbjuda länder att tillämpa konkurrerande finanspolitik. Det leder i sin tur till krav på en gemensam finanspolitik (penningpolitiken är ju redan gemensam). Och på en regering som kan besluta om den.

Men även om ECB på något sätt skulle kunna driva en penningpolitik som passar samtliga länder i Euroland, så kommer förr eller senare att påtalas att Europas penningpolitik styrs av en centralbank som inte bara är självständig - det kan ju vara bra - utan som dessutom inte är ansvarig inför någon. Att göra ECB ansvarig inför Ministerrådet skulle frånta banken dess självständighet, medan ju lider av bristen att inte vara vald utan utsedd. Här uppstår därför igen kravet på en direktvald europeisk regering som kan övervaka centralbanken.

Hur man än vrider och vänder sig, så kommer EMU i förlängningen att leda till krav på en europeisk regering och bildandet av en europeisk superstat. Den som tycker att det är bra, skall naturligtvis förespråka svenskt EMU-medlemskap. Men för den som tror att Sverige kan och bör övervinna sina ekonomiska problem självt och som ser ett värde i fortsatt svensk självständighet, är EMU-medlemskap uteslutet.


Top of Page
Början på sidan