Mats Johansson i SvD 97-02-17
Om den socialdemokratiska partikongressen i höst säger nej till svensk anslutning till EMU eller troligare skjuter på avgörandet blir det ytterligare ett bevis för omvärlden att Göran Perssons ledarskap inte räcker för att ta nationen ur nedgångsspiralen.
Hans företrädare förmådde sent omsider mobilisera hälften av de egna sympatisörerna bakom medlemskapet i EU medan Perssons frånvaro i EMU-debatten lämnar fältet fritt för nej-vänstern inom och utom partiet.
De senaste veckornas opinionsyttringar mom det sargade regeringspartiet visar att det är Carl Tham och Kenth Pettersson som driver partiledningen framför sig.
Dagens Ekos aktuella undersökning av EMU-opinionen i den socialdemokratiska riksdagsgruppen ger intryck av att striden redan är avgjord; av 159 tillfrågade är 63 mot svenskt medlemskap, 32 för och 64 osäkra. Av de 21 riksdagsledamöter som ingår i partistyrelsen är ingen för medlemskap, tolv mot och nio osäkra.
Bland socialdemokrater är nej-sägarnas andel faktiskt inte större än hos moderaterna och klart lägre än i den övriga röd-gröna röran. Men i s-partiet är det svansen som styr. När centrum sviktar tar ytteraktivisterna ledningen. I ännu en stor fråga - utöver kärnkraften och Dennis-uppgörelsen och alla andra stridsämnen som klyver det alltför stora partiet - tar taktik och rädsla över som beslutsgrund. I EMU-frågan blir konsekvensen ett utanförskap, inte efter en debatt präglad av rationell, kritisk analys av medlemskapets för- och nackdelar utan som resultat av det f.d. statsbärande partiets inre splittring.
För egen del går jag gärna med i EMU från start 1999. I likhet med bl a många småföretagare med utlandsaffärer, som har erfarenhet av hur mycket dagens valutatrassel kostar dem vill jag kunna tjäna pengar och handla i euro. När bankerna dessutom snart kopplas ihop i det gemensamma eurobetalsystemet Target framstår nationella valutor alltmer som onödiga handelshinder. Varför inte släppa euron fri för oss som vill använda den som lönevaluta och legalt betalningsmedel?
Jag har överhuvudtaget aldrig förstått vurmen för den svenska kronans oberoende, som ju är en fiktion. Hade vi haft en stark valuta utanför EU vore läget ett annat, men de senaste decenniernas förfall understryker att kronan är en av det europeiska valutasystemets Trabanter.
Min tidigare tvekan inför EMU låg främst I frågan hur Sverige skulle klara den omställning av arbetsmarknaden som krävdes för att arbetslösheten inte skulle öka drastiskt efter inträdet. Den frågan förefaller redan avgjord; vi klarade inte förändringen utanför EMU.
Mats Johansson
Mats Johansson är kolumnist och fristående samhällsanalytiker.