Recensionen i SvD var ganska blandad.

96-09-06 JOHAN HAKELIUS SvD

utdrag

Pengarna kan inte ta slut "Staten och kommunerna måste alltid vara beredda att öka den offentliga efterfrågan när sysselsättningsgraden ligger lägre än önskat - detta alldeles oavsett om man har budgetunderskott eller ej. En offentlig efterfrågeökning kan alltid finansieras. Staten kan aldrig, så länge det finns en fungerande svensk riksbank, lida någon brist på kontanter - det är ju staten som styr skapandet av pengar i ekonomin. Därför är det rent beklämmande att höra regeringsledamöter uttala offentligt att 'pengarna är slut'. De statliga pengarna kan aldrig ta slut - det är bara att skapa mer pengar om man behöver."

Så skriver - ordagrant - Per Gunnar Berglund i pamfletten "Konsten att avskaffa arbetslösheten". (Ordfronts förlag).

Berglund tillhör samma grupp av handelsresande i drömmar som Johan Ehrenberg, Göran Greider och en gång Sven Grassman. Han säger det folk vill höra, och han gör det med ett stort mått av självsäkerhet.

Han gör det säkert av övertygelse och han gör det behängt med statistik analys som ger det hela en vetenskaplig framtoning.

Den spontana reaktionen bland nationalekonomer är sannolikt att strunta i hans pamflett. Men det vore oklokt. För även om Berglund är i det närmaste totalt okänd... kommer hans idéer att sätta spår i opinionen.

Det finns en betydande marknad för enkla lösningar. Det vore också ohederligt att strunta i pamfletten. För Berglund tangerar ett flertal gånger en frågeställning som är högst relevant och som få ekonomer vill kännas vid: hur kan det komma sig att den svenska ekonomkåren i så hög utsträckning tycks präglas av likriktning och gruppmentalitet?

Hur kan det komma sig att SNS konjunkturråd - som måste anses vara en hygglig mätare på konsensusuppfattningen i den svenska ekonomkåren - i mitten av sjuttiotalet förordade just den politik Berglund vill se, om än i mindre extrem form, men bara tio år senare blev normpolitikens främsta budbärare? ...

Synen på ekonomin som en samling aggregerade statistiska uppgifter, möjliga att manipulera av rådiga "ekonomiska experter", visar att Berglund tänker bort nästan all ekonomisk forskning och debatt under sin egen livstid.

Just den forskning som är ett av skälen till mer konventionella ekonomers åsiktsbyten. Men detta säger sig inte självt. Och goda ekonomer har därför en skyldighet att göra det, göra det på ett sätt som den vanlige medborgaren kan förstå och göra det utan att bara upprepa samtidens katekestexter. ...