Analys: Asienoredan inget hot mot svensk uppgång

[Tillbaka]

SvD 98-08-23


Den svenska konjunkturuppgången
kvar på spåret...
(grafik)


Elektronikhandeln: Plus 34 procent. Möbelhandeln: Plus 27 procent. Klädhandeln: Plus 10 procent.
Det blev facit av försäljningen för tre av detaljhandelns tunga sektorer under juli - trots att det var en månad då uppgången på västvärldens aktiemarknader bröts abrupt och avlöstes av kursras, samtidigt som tidningarnas näringslivssidor fortsatte att svärtas av ständigt nya krisrapporter från Japan och övriga Östasien.
I själva verket blev juli den bästa månaden hittills i år för den svenska detaljhandeln, framgår av det blixtindex som Handelns Utredningsinstitut (HUI) publicerade i torsdags.
En redan stark konsumtionstrend har ytterligare förstärkts. Hela detaljhandelns samlade försäljning har ökat med 3,5 procent under årets första sju månader. Det är en god siffra även om man jämför med "de gyllene åren" på 1950- och 1960-talen.
Säljökningen i juli kan naturligtvis delvis förklaras med att det usla sommarvädret drivit semestrande svenskar in i varuhus och nybyggda "factory outlets".
Men framför allt är den ett nytt, tydligt tecken på hur stadigt förankrad konjunkturuppgången nu har blivit på den svenska hemmamarknaden.

Detta kan man också avläsa i svenskarnas syn på den ekonomiska framtiden, såsom den avspeglar sig i en annan, och allt viktigare mikroekonomisk indikator: Statistiska Centralbyråns (SCB) månadspejling av hushållens inköpsplaner (HIP). "Tror ni att ekonomin i Sverige respektive i ert eget hushåll förbättras eller försämras under de närmaste 12 månaderna", är två av de frågor som SCB regelmässigt ställer till omkring 2 500 svenskar.
Svaren har i båda fallen visat att hushållen blivit mer optimistiska med tiden. Stämningsläget svängde i början av förra året. Sedan dess har - med enstaka, tillfälliga bakslag - optimisterna blivit fler än pessimisterna månad för månad.
Svenskarna har alltså blivit alltmer förhoppningsfulla och spendervilliga i takt med att den öppna arbetslösheten börjat krypa neråt. Det borde bädda för ett fortsatt gynnsamt konjunkturmönster med en hemmamarknad vilken tagit över rollen som motor i ekonomin från exportindustrin.

SvD har länge tecknat ett sådant grundscenario av en långvarig "mellankonjunktur" med en uthållig, jämn och stadig ekonomisk tillväxt kopplad till en fortsatt låg inflation. Och det finns, åtminstone än så länge, ingen större anledning att befara att turbulensen på finansmarknaderna och/eller kriserna i Asien och Ryssland skulle få det inhemskt pådrivna konjunkturtåget att spåra ur.
Det var också en bedömning som gjordes av chefen för Konjunkturinstitutet (KI), Svante Öberg, i ett tal vid den kommunalekonomiska mässan i Malmö i onsdags.
Ekonomiska fundamenta talar för att det finns goda chanser att Sverige kommer att notera en BNP-ökning på 2,5 procent om året under de närmaste fem åren, var KI-chefens prognos.

En god, om än inte lysande, utveckling kan man säga. Och det finns en rad olika - delvis sammanhängande - faktorer som stöttar ett sådant resonemang:

  • Efter fyra magra år får nu de svenska löntagarna mer pengar kvar i plånboken.
    De skatte- och avgiftshöjningar som varit ett centralt inslag i saneringen av den offentliga sektorns finanser har tidigare lagt beslag på de nominella löneökningarna. När nu statsbudgeten i stort sett är i balans skapas ett utrymme för stigande reallöner.
    KI räknar i sin senaste prognos med att de reala disponibla inkomsterna ökar med drygt en och en halv procent i år och med två procent nästa år. Institutet spår också att statsfinanserna blir så starka att det blir utrymme för skattesänkningar runt sekelskiftet, även om regeringen klarar målet med ett budgetöverskott under högkonjunktur.
  • De senaste årens kraftiga börsuppgång har påtagligt bidragit till att återställa hushållens förmögenhetsställning. I stort sett är hushållen i dag lika solida som före finanskrisen.
  • Den låga inflationen är här för att stanna under lång tid framöver. Det är alla ekonomins nyckelaktörer från hushåll till företag, finansmarknadsaktörer och arbetsmarknadsparter ense om visar entydiga opinionspejlingar. Den senaste enkäten som gjorts av undersökningsföretaget Prospera, på Riksbankens uppdrag, visade exempelvis att konsumentprisstegringarna enligt förväntningarna i stort sett kommer att hålla sig inom det tvåprocentiga inflationsmålet även på fem års sikt.
  • Låginflationsmiljön bäddar i sin tur för fortsatt låga marknadsräntor. Räntan på den tioåriga statsobligationen har fallit med nästan tre procentenheter från förra våren - från 7,5 till 4,7 procent.
    Det har bland annat resulterat i bostadsräntor sjunkit till nivåer som man inte sett motsvarigheter till sedan 1950-talet. Detta har satt fart på försäljningen av villor och bostadsrätter i storstadsområdena. Och det är en typisk högkonjunktursignal - framför allt i Sverige. Det finns ett ovanligt starkt samband mellan villapriser och privat konsumtion just i Sverige, har samarbetsorganisationen OECD tidigare understrukit i sina landanalyser.

    Det finns också tecken på att ett av de verkliga konjunkturella sorgebarnen under 1990-talet, byggandet, är på väg repa sig igen om än långsamt och från en extremt nerpressad nivå. Ett ökat byggande ger multiplikatoreffekter i resten av ekonomin genom att sätta fart på konsumtionen på andra områden. Svenskarna köper nya möbler, kyl/frys och tvättmaskiner när de skaffar sig ny bostad.
    Men Asienkrisen, då? Och börsfallet? Och den svaga kronan? Är det inte faktorer som kan bli ett hot mot den jämförelsevis goda konjunkturutvecklingen? Det verkar inte särskilt troligt - om inte problemen förvärras avsevärt på något eller några av de här områdena.

  • Börsen först. Kurserna i Stockholm har visserligen fallit med nästan 15 procent från den 20 juli. Det är en avsevärd "teknisk korrektion". Men räknat från årsskiftet ligger börsen fortfarande på ett plus på omkring 15 procent - ingen dålig avkastning även för ett helår med tanke på de låga räntorna och den nertryckta inflationen.
    I själva verket kan det vara välgörande för den allmänna konjunkturstabiliteten om västvärldens börser går in i ett lugnare skede. Det minskar risken för en överhettning av tillgångspriserna som - om den slår igenom i en ren konsumtionsboom - skulle kunna tvinga centralbankerna till tillväxtstrypande åtstramningar i form av höjda styrräntor.
    Däremot är det en helt annan och mer öppen fråga vad som skulle hända med den övriga samhällsekonomin om vi får se ett ren börskrasch. Erfarenheterna från förr talar visserligen för att det är ett ganska svagt samband mellan börskurser och ekonomisk tillväxt.
    Men "spelplanen" har ändrats snabbt de senaste åren i och med att aktier blivit snart sagt var mans egendom. Över fyra miljoner svenskar är i dag aktieägare - direkt eller via fonder. Det borde göra konjunkturen mer börskänslig.
  • Kronkursen är ett kapitel för sig. Kronan har, som diagrammet visar, åkt rena berg- och dalbanan de senaste åren. En D-mark kostade i veckan runt 4:55 kronor. Det var ungefär samma kurs som i juni i fjol. I september förra året var däremot noteringen 4:25 kronor/D-mark.
    Såväl vice riksbankschefen Lars Heikensten som KI-chefen Svante Öberg hävdade i onsdags bestämt att kronan på sin nuvarande nivå är undervärderad. Ekonomiska fundamenta talar för en förstärkning.

    Kriserna i Asien innebär naturligtvis ett försäljningsavbräck för en del stora svenska exportföretag. Det har man på sistone bland annat kunnat avläsa i delårsrapporterna från företag som SKF och Atlas Copco. S-E-Banken gjorde dessutom tidigare i veckan en reservering på 300 miljoner kronor för eventuella förluster på krediter till det kaotiska Ryssland.
    Å andra sidan kompenseras de internationella kriseffekterna delvis av en fortsatt ekonomisk återhämtning på den europeiska kontinenten. Övriga EU är fortfarande Sveriges klart största utlandsmarknad. Nästan 60 procent av exporten går dit. Och en SCB-rapport i veckan visade att försäljningen till EU-länderna ökade med starka 10 procent under årets fem första månader.
    Det största konjunkturhotet för dagen finns i stället förmodligen på andra sidan Atlanten. Den mer än sju år långa högkonjunkturen i USA bär fortfarande upp världsekonomin.
    Om den jämna och stadiga tillväxt med låg inflation som även är kännemärket för den amerikanska ekonomin skulle avlösas av en recession innan Japan börjat ta sig ur sin djupa konjunktur-vågdal och återhämtningen i Västeuropa fått ett ännu stadigare fotfäste skulle det slå hårt även mot Sverige.

    LARS-GEORG BERGKVIST



    • © 1998 SvD webmaster@svd.se