Anders Sundström Göran Persson Sundström i Rosenbad Sydkraft SAP Home

Artikel av Anders Sundström 1997-02-05 Debattartikel om energiuppgörelsen i Svenska Dagbladet Efter 25 års uppslitande kärnkraftsdebatt i Sverige kunde regeringen tillsammans med centern och vänsterpartiet igår presentera en tydlig överenskommelse för att nu inleda omställningen av vårt energisystem. Den innebär att vi äntligen går från ord till handling i en fråga som under många år skapat parlamentariska låsningar, regeringskriser och djup osäkerhet inför framtiden hos industrin och hushållen. Med kännedom om historien är det dock en för stor förhoppning att tro att vi nu kan lägga dessa för landet destruktiva kärnkraftsbataljer bakom oss. Men nu står det klart att det finns en bred politisk uppslutning bakom en tydlig och långsiktig energipolitik. En ansvarsfull energiomställning kan påbörjas. Nu måste strålkastarljuset riktas mot dem som driver ansvarlösa och överdrivna kampanjer mot de partier som företräder energiöverenskommelsen. Trots vad dessa domedagsprofeter säger kommer svensk industri inte att lida brist på el. De svenska elpriserna är mycket konkurrenskraftiga i ett internationellt perspektiv och kommer så att förbli. Ansvaret vilar tungt på dem som i sin iver att stoppa energiöverenskommelsen nu sprider en mörk bild av Sveriges framtid. Det kan få mycket allvarliga effekter för Sverigebilden utomlands och självklart påverka våra möjligheter att dra hit nya investeringar. För mig som näringsminister känns det mycket viktigt att få ge näringslivet och hushållen klara spelregler inför framtiden. Osäkerhet som vad framtiden bär i sitt sköte är i längden förödande för en industrination som Sverige. Genom överenskommelsen visar vi svart på vitt hur omställningen ska inledas. Hur tillförseln ska lösas, hushållning stimuleras och avvecklingen genomföras. Vi lämnar också besked om hur den fortsatta processen ska drivas vidare. Tekniken har kommit tillräckligt långt för att nu påbörja omställningen. Men inte tillräckligt långt för att klara hela. Omställningen måste därför med nödvändighet få ta tid. Problem uppstår för sysselsättning, välfärd, konkurrenskraft och miljö om all kärnkraftsproduktion avvecklas till år 2010. Det är därför de i överenskommelsen medverkande partiernas bedömning att något årtal då den sista kärnkraftsreaktorn tas ur drift inte bör fastställas. Samtidigt är det viktigt att fortsätta utvecklingen av den nya energiteknik som krävs för att vi till konkurrenskraftiga priser ska kunna producera den el och värme som vi behöver. Därför föreslår vi att sammantaget ca 9 miljarder kronor anslås under en sjuårsperiod till ett program för ett ekologiskt uthålligt energisystem. Det kortsiktigt inriktade åtgärderna innefattar bland annat en minskad användning av så kallade avkopplingsbara elpannor i fjärrvärmesystemet, insatser för konvertering och effektsänkande åtgärder i hus med direktverkande elvärme, ökad fjärrvärmeanslutning samt tillförsel av ny elproduktion från förnybara energikällor genom bland annat investeringsstöd och teknikupphandling. Att vi också kommer att behöva utnyttja en del naturgas och andra fossila bränslen under en kort övergångsperiod skiljer inte på något sätt ut Sverige från resten av Europa. De problem detta medför ur miljösynpunkt är rimligen mindre än att forsätta producera högaktivt radioaktivt och livsfarligt kärnavfall. Under oöverskådlig tid ska kärnavfallet tas om hand och förvaras under sträng bevakning. Kärnkraftsystemet hör till de värsta av de ohållbara system vi byggt upp och därför ska det bort. Hushållning med energi är viktigt för att underlätta omställningen. Kommunal energirådgivning samt utbildning av så kallade energirådgivare ska därför ges särskilt stöd. Energisnål teknik ska premieras via teknikupphandling. De kortsiktiga åtgärder som skisseras ovan räcker dock inte för en tillräckligt omfattande omställning av energisystemet. En sådan omställning kräver också investeringar i ny teknik. Därför avsätts en betydande del av de nio miljarderna till ett särskilt energipolitiskt program för forskning och utveckling av ett ekologiskt och ekonomiskt uthålligt energisystem. Programmet syftar till göra förnybara energislag ekonomiskt bärkraftiga i förhållande till både kärnkraft och fossila bränslen. Kostnaderna för att utnyttja dessa energislag ska pressas till konkurrenskraftiga nivåer genom utveckling av bättre tekniska lösningar, som ökar effektiviteten i produktionen och genom att påskynda utvecklingen av marknader för dessa energitjänster. Insatserna kommer i ett första skede att främst handla om att öka tillförseln av biobränsle, men även en utveckling av vind- och vattenkraft, teknik för värmelagring med mera bör kunna komma i fråga. På längre sikt handlar det om nästan helt nya former av energiproduktionsteknik, så som bränslecells- och batteriteknik, artificiell fotosyntes, solceller och solvärme. Det kommer också krävas bättre metoder för att mäta effektiviteten av de olika delarna av omställningsprogrammet. En ny statlig energimyndighet ska bland annat ha till uppgift att utveckla sådana metoder samt presentera löpande utvärderingar som kan ligga till grund för det fortsatta omställningsarbetet. Programmet kommer vidare att kräva ett nära samarbete mellan staten, näringslivet och forskningssamhället. Som jag ser det finns det två viktiga skäl för näringslivet att driva på omställningen av vårt energisystem: - Sverige är ett av de länder som har investerat hårdast i kärnkraften. Ungefär hälften av vår elproduktion kommer idag från kärnkraften. Samtidigt är kärnkraften en omstridd energikälla och vi har ett folkomröstningsbeslut att avveckla den. Vårt parti har ett kongressbeslut och två regeringsförklaringar som klart anger att kärnkraftsavvecklingen ska påbörjas nu. Besluten har formulerats med hänsyn till den osäkerhet kärnkraften skapar. En olycka eller allvarlig incident i vår närhet eller i vårt eget land riskerar piska upp en mycket stark opinion för att snabbavveckla kärnkraften. Det skulle få synnerligen allvarliga konsekvenser för svensk industri. För Sverige och svensk industri borde det därför ligga ett värde i att minska beroendet av kärnkraft. Att ersätta kärnkraften med konkurrenskraftiga förnybara alternativ skulle öka tryggheten i vår energiförsörjning. - Att ställa om vårt energisystem hyser en stor tillväxtpotential. Kan svenska företag vara först med att utveckla framtidens energiteknik väntar stora exportmöjligheter. Genom en satsning på forskning i dessa frågor kan också en bredare produktutveckling av mer energisnåla processer ske, vilket kan komma industriproduktionen i landet till del. Men det finns också demokratiska skäl att börja omställningen. Folkomröstningar ska tas på allvar. Det är socialdemokratins bestämda ambition att förverkliga folkomröstningens beslut att avveckla kärnkraften. 1980 års folkomröstning beslutade med betryggande majoritet att kärnkraften ska avvecklas i den takt som är möjlig med hänsyn till behovet av elektrisk kraft för att upprätthålla sysselsättning och välfärd. Nu - 17 år senare - har tekniken utvecklats så långt att det är fullt möjligt att inleda omställningen under ansvarsfulla former. En del hävdar att omställningen går för snabbt. Andra att den går för långsamt. Faktum är att överenskommelsen innebär att omställningen inleds och genomförs i en takt som medger att ny konkurrenskraftig el- och värmeproduktion successivt förs in i det svenska energisystemet och samtidigt bidrar till en vidare omställning till ett ekologiskt uthålligt samhälle. Det är sålunda möjligheterna att få fram acceptabla alternativ som kommer bestämma avvecklingstakten. Detta innebär att stora elprishöjningar av elbristskäl kan förhindras. Genom att vi både förstärker och tidigarelägger tillförsel- och hushållningsprogrammen något - jämfört med vad vi tidigare planerade för - samtidigt som vi väljer en Barsebäcksreaktor - som tillhör de mindre av de svenska reaktorerna - öppnas möjligheten att klara avvecklingen av en reaktor innan valet utan att priseffekter uppstår som hotar industrins konkurrenskraft. Dessutom kan vi ta ytterligare en reaktor ur drift under nästa mandatperiod. Överenskommelsen undertecknades inte av så många partier som jag från början hoppats på. Men det torde ändå inte råda någon osäkerhet kring att överenskommelsen kommer att hålla också i ett längre perspektiv. De partier som står bakom uppgörelsen representerar en bred majoritet av riksdagens ledamöter med förankring i båda de traditionella politiska blocken. Det bådar gott inför framtiden. Anders Sundström (s) Näringsminister