Anders Sundström Göran Persson Sundström i Rosenbad Sydkraft SAP Home

Tal av Anders Sundström 1997-06-10 Näringsminister Anders Sundströms anförande i Riksdagens energipolitiska debatt Herr talman! Det har varit intressant att följa utskottsrundan i debatten. Jag skall inte gå in så mycket på enskildheterna i den proposition och det utskottsbetänkande ni just nu behandlar utan mer föra ett allmänt resonemang om betydelsen av energiomställningen. Sverige är ett land som behöver mycket el. Det gör vi därför att vi har det klimat vi har. Det gör vi därför att vi har de avstånd vi har. Det gör vi därför att vi bor så pass glest som vi gör. Det gör vi för vår industri och vår levnadsstandard. Sverige är ett land som behöver mycket el och kommer att behöva mycket el också i framtiden. Sverige är också ett land som kräver säker tillgång på el. Det är för att vår industristruktur är så konstruerad att mycket av våra industriella processer och vår produktion bygger på en mycket hög leveranssäkerhet när det gäller tillgång på el. Sverige är också ett land som behöver konkurrenskraftiga elpriser. Väldigt stor del av vår industri är så utformad att elen utgör en viktig del av de insatsvaror som den industrin har för att tillverka varor och tjänster oavsett om de är paketerade i en bilindustri, ett pappersbruk, ett sågverk eller någonting annat. Vi behöver tillgång på el under lång tid. De som investerar i Sverige investerar i sådana saker som tar lång tid att skriva av. Att bygga ett smältverk, att bygga en ny huvudnivå i en gruva, att bygga en pappersmaskin är alla investeringar på 15 20 års sikt och kräver oerhörd långsiktighet. Det är vårt ansvar riksdagen, regeringen, det svenska folket att se till att energipolitiken och elförsörjningen utformas på ett sådant sätt att kraven kan tillgodoses. Mycket el, säker tillgång, konkurrenskraftiga priser och lång tid. Hur gör man detta bäst? Det gör man bäst genom att se till att vi ständigt, successivt, förnyar vår produktionsapparat. Det beskrivs av en del av våra motståndare som någonting väldigt unikt, dvs. att vi via lagstiftning och regelverk, kombinerat med marknadsmekanismer, fasar ut det gamla och fasar in det nya. Det är ingenting unikt. Om vi tittar tillbaka i historien kan vi se att utbyggnaden har gått till så för alla de stora samhällsprojekten. När vi bytte ut de gamla dragiga bostäderna mot nya, skedde det naturligtvis delvis på marknadens villkor. Men det skedde i stor omfattning genom att vi via regleringar, skattesystem osv. åstadkom en utbyggnad av den moderna bostaden. Det skedde genom att på en del håll säga att dessa bostäder inte längre är tjänliga som bostäder. Det skall vara en högre standard. När vi på 60-talet bestämde oss för att rena vattnet i Sverige, var det inte så att de gamla tvåkammarbrunnarna inte gick att använda för att rena avloppsvattnet. Vi sade att den typen av produktion skall vi inte ha. Vi stänger inte alla tvåkammarbrunnar på en gång, men vi skall successivt bygga ett system där vi renar vattnet i Sverige. Vi gör det med hjälp av marknadsmekanismer och regleringar. När vi på 70-talet sade att vi vill förbättra arbetsmiljön, innebar det inte att vi över en dag förbjöd alla farliga arbetsplatser. Men vi skaffade oss ett regelverk, där vi via regelverket undan för undan sorterade ut arbetsplats för arbetsplats som vi inte tyckte uppfyllde kraven och fasade in nya och bättre arbetsplatser. När vi på 80-talet bestämde oss för att få bort kemikalierna i processindustrin, skedde inte det över en natt. Här i riksdagen stiftades lagar som gjorde det möjligt att undan för undan fasa ut kemikalierna i processindustrin, ersätta dem med något nytt. Samtidigt med regleringarna trängde marknaden undan kemikalierna. Så har vi också gjort med luftföroreningarna. Det är på intet sätt nytt eller unikt att vi kombinerar regleringar för att stänga produktion vi vill bli av med, med att vi samtidigt tillför stimulanser för att öka marknadens intresse att skapa något nytt. Det intressanta är att nästan alla de beslut jag har nämnt var på sin tid kontroversiella, men de blev så småningom starka konkurrensfördelar för Sverige. Det blev det i vår bostadsmiljö, med vår inomhusventilation som säljs över världen. Det blev det med vattenreningstekniken, som våra industrier kan exportera runt jordklotet. Det blev det på arbetsmiljöns område, där företag efter företag växer utanför Sveriges, Nordens och Nordeuropas gränser och där arbetsmiljöregleringar växer fram runt om i världen. Det blev det framför allt i våra processindustrier, när kraven på rening av kemikalier fick genomslag på 80-talet. Kärnkraften står för hälften av vår elproduktion. Den elproduktionen har svenska folket och Sveriges riksdag i huvudsak enhälligt bestämt skall avvecklas. Skälen till detta tål att upprepas. För det första är kärnkraften inte riskfri. En olycka skulle kunna få obeskrivbara konsekvenser för människor och miljö, sysselsättning och välfärd. De äldsta reaktorerna är snart 25 år gamla. Allt äldre reaktorer slukar allt större resurser i renoveringar. Kärnkraften är inte riskfri. Det är det ena skälet varför svenska folket har sagt att vi skall stänga av den. För det andra är kärnkraften omstridd. Om det skulle inträffa en olycka i Sveriges närhet, skulle kraven på en snabbavveckling av kärnkraften resas i vårt land. Vi skulle tvingas att under mycket kort tid ställa om hälften av vår elproduktion till något annat. Alla vet vilka konsekvenser det skulle få för sysselsättning och välfärd i vårt land. Jag vet det mer än de flesta just därför att jag bor och lever i en ort som är så oerhört beroende av den elintensiva industrin. För det tredje är kärnkraften inte ekologiskt uthållig. Den bygger på utnyttjandet av ändliga resurser uranet. Den bygger på att avfallsfrågan inte är löst. Den bygger på att vi vältrar över ett åtagande till kommande generationer från vår egen generation. Det är skälet till varför vi i stort sett enhälligt har sagt att kärnkraften skall avvecklas. Det är mot den bakgrunden man skall se energiöverenskommelsen som har träffats mellan Socialdemokraterna, Centerpartiet och Vänsterpartiet. Det är mot den bakgrunden som man skall se att vi tre partier har varit beredda att fatta detta ansvarsfulla beslut om att starta omställningen just därför att svenska folket har bestämt att detta skall ske, därför att vi är övertygade om att det tar lång tid att ställa om och därför att investerarna i Sverige behöver långsiktighet. Detta är vårt skäl. Jag skall inte gå in i detalj på uppgörelsen, men den innehåller som jag ser det tre huvudlinjer. Till att börja med innehåller den en kraftfull satsning på konkurrenskraftiga miljövänliga alternativ, stimulansbidrag på tillförselsidan, vindkraft och småskalig vattenkraft samt utbyggnad av ekologiskt riktiga kraftvärmeanläggningar. Vidare erbjuder energiuppgörelsen hushållen en möjlighet att gå från elvärme till fjärrvärme genom effektsänkande åtgärder osv. Energiuppgörelsen innehåller alltså först och främst en satsning på det ekologiskt uthålliga som redan i dag finns och som går att kommersialisera. För det andra innebär energiuppgörelsen en historisk satsning på forskning och teknisk utveckling. Det är som att delar av oppositionen inte ser det spännande och det nya som ligger i att forska och utveckla inom detta område. Ny spännande teknik såsom solceller, gasturbiner, bränsleceller ja, det finns massor av saker som växer fram. Näringsutskottet har haft möjlighet att lyssna till representanter från många av de företag som arbetar med den nya tekniken. Som närings- och energiminister har jag vid otaliga tillfällen kunnat besöka företag, forskningsinstitutioner, högskolor och universitet som nu jobbar med att utveckla denna nya teknik. Det ligger någonting enormt spännande i detta, att på samma sätt som med vattenreningen, luftreningen och de gamla bostäderna som moderniserades nu också bygga det ekologiskt uthålliga energisystemet. Det ligger någonting väldigt spännande i att se till att det åstadkoms trygghet i förändringen. Det är vår uppgift att se till att det blir en trygghet i den förändring som vi alla har bestämt att vi skall gå igenom nämligen att byta kärnkraft mot det som är ekologiskt uthålligt. Men det som Mikael Odenberg predikar är trygghet mot förändring. Det är strutsens politik. Mikael Odenberg säger att kärnkraften skall avvecklas, men vi skall ändå se till att vi håller oss kvar vid kärnkraften så länge som det bara går, och sedan får vi se. Det är trygghet mot förändring, och det är i och för sig inget nytt från moderaternas sida. Det som vi beslutar här i dag ligger väldigt väl i linje med det som händer ute i världen. EG-kommissionen har nyligen tagit fram en grönbok som innehåller en strategi för förnybara energikällor. I den strategin sägs att fram till 2010 skall andelen förnybar energi fördubblas i EU. Vad innebär det? Jo, det innebär att någonstans mellan 30 och 50 Barsebäcksanläggningar i Europa skall ersättas med förnyelsebar energi. Nu tar vi det djärva greppet för att ta fram alternativ motsvarande två reaktorer, och vi ligger först. Är det ingen som ser sambandet med bostadsbyggandet, med luft, med vatten och med arbetsmiljön? Just när vi fattar vårt beslut i denna riksdag beslutar EU-kommissionen om en grönbok som innebär en gigantisk satsning fram till 2010 på att ta fram alternativ. Ser ingen den industriella möjlighet som ligger i detta? Det ligger en enorm möjlighet i detta att våra företag får, inte bara en möjlighet att ersätta två reaktorer i Barsebäck, utan de får tillgång till en marknad där ytterligare 50 reaktorer skall ersättas i vårt närområde i Europa. Är det någon som tror att det beslut som EG-kommissionen fattar i sin grönbok också är ett beslut som stannar inom Västeuropa? Självfallet är det som EU-kommissionen nu inser är nödvändigt för Europa någonting som kommer i andra delar av världen. Det känns viktigt och ambitiöst att konstatera att detta beslut också i den meningen är en enorm exportsatsning. Jag har lyssnat till debatten, och jag skall avsluta med att säga att det som gläder mig är att alla utom moderaterna faktiskt säger men med litet olika retorik att det behövs politiska styrmedel för att man skall kunna påbörja avstängningen av kärnkraften före det att reaktorerna är slutkörda. Folkpartiet säger att det skall göras genom en höjning av elpriserna. Man säger att ekonomiska styrmedel skall användas, och det måste innebära höjda elpriser. Kristdemokraterna vill vänta något år med att påbörja avvecklingen av den första reaktorn, men man vill ändå ha en reglering. Men moderaterna står ensamma kvar på den nyliberala vägen. De är ensamma kvar i den ståndpunkten att vi skall ingenting göra. Moderaterna söker trygghet mot förändringar. Det är den trygghet mot förändringar som moderaterna och den gamla högern alltid har sökt. Och Mikael Odenberg: Kom ihåg en sak: Framgång och framtiden ligger i trygghet i förändringar. ! Det har varit intressant att följa utskottsrundan i debatten. Jag skall inte gå in så mycket på enskildheterna i den proposition och det utskottsbetänkande ni just nu behandlar utan mer föra ett allmänt resonemang om betydelsen av energiomställningen. Sverige är ett land som behöver mycket el. Det gör vi därför att vi har det klimat vi har. Det gör vi därför att vi har de avstånd vi har. Det gör vi därför att vi bor så pass glest som vi gör. Det gör vi för vår industri och vår levnadsstandard. Sverige är ett land som behöver mycket el och kommer att behöva mycket el också i framtiden. Sverige är också ett land som kräver säker tillgång på el. Det är för att vår industristruktur är så konstruerad att mycket av våra industriella processer och vår produktion bygger på en mycket hög leveranssäkerhet när det gäller tillgång på el. Sverige är också ett land som behöver konkurrenskraftiga elpriser. Väldigt stor del av vår industri är så utformad att elen utgör en viktig del av de insatsvaror som den industrin har för att tillverka varor och tjänster oavsett om de är paketerade i en bilindustri, ett pappersbruk, ett sågverk eller någonting annat. Vi behöver tillgång på el under lång tid. De som investerar i Sverige investerar i sådana saker som tar lång tid att skriva av. Att bygga ett smältverk, att bygga en ny huvudnivå i en gruva, att bygga en pappersmaskin är alla investeringar på 15 20 års sikt och kräver oerhörd långsiktighet. Det är vårt ansvar riksdagen, regeringen, det svenska folket att se till att energipolitiken och elförsörjningen utformas på ett sådant sätt att kraven kan tillgodoses. Mycket el, säker tillgång, konkurrenskraftiga priser och lång tid. Hur gör man detta bäst? Det gör man bäst genom att se till att vi ständigt, successivt, förnyar vår produktionsapparat. Det beskrivs av en del av våra motståndare som någonting väldigt unikt, dvs. att vi via lagstiftning och regelverk, kombinerat med marknadsmekanismer, fasar ut det gamla och fasar in det nya. Det är ingenting unikt. Om vi tittar tillbaka i historien kan vi se att utbyggnaden har gått till så för alla de stora samhällsprojekten. När vi bytte ut de gamla dragiga bostäderna mot nya, skedde det naturligtvis delvis på marknadens villkor. Men det skedde i stor omfattning genom att vi via regleringar, skattesystem osv. åstadkom en utbyggnad av den moderna bostaden. Det skedde genom att på en del håll säga att dessa bostäder inte längre är tjänliga som bostäder. Det skall vara en högre standard. När vi på 60-talet bestämde oss för att rena vattnet i Sverige, var det inte så att de gamla tvåkammarbrunnarna inte gick att använda för att rena avloppsvattnet. Vi sade att den typen av produktion skall vi inte ha. Vi stänger inte alla tvåkammarbrunnar på en gång, men vi skall successivt bygga ett system där vi renar vattnet i Sverige. Vi gör det med hjälp av marknadsmekanismer och regleringar. När vi på 70-talet sade att vi vill förbättra arbetsmiljön, innebar det inte att vi över en dag förbjöd alla farliga arbetsplatser. Men vi skaffade oss ett regelverk, där vi via regelverket undan för undan sorterade ut arbetsplats för arbetsplats som vi inte tyckte uppfyllde kraven och fasade in nya och bättre arbetsplatser. När vi på 80-talet bestämde oss för att få bort kemikalierna i processindustrin, skedde inte det över en natt. Här i riksdagen stiftades lagar som gjorde det möjligt att undan för undan fasa ut kemikalierna i processindustrin, ersätta dem med något nytt. Samtidigt med regleringarna trängde marknaden undan kemikalierna. Så har vi också gjort med luftföroreningarna. Det är på intet sätt nytt eller unikt att vi kombinerar regleringar för att stänga produktion vi vill bli av med, med att vi samtidigt tillför stimulanser för att öka marknadens intresse att skapa något nytt. Det intressanta är att nästan alla de beslut jag har nämnt var på sin tid kontroversiella, men de blev så småningom starka konkurrensfördelar för Sverige. Det blev det i vår bostadsmiljö, med vår inomhusventilation som säljs över världen. Det blev det med vattenreningstekniken, som våra industrier kan exportera runt jordklotet. Det blev det på arbetsmiljöns område, där företag efter företag växer utanför Sveriges, Nordens och Nordeuropas gränser och där arbetsmiljöregleringar växer fram runt om i världen. Det blev det framför allt i våra processindustrier, när kraven på rening av kemikalier fick genomslag på 80-talet. Kärnkraften står för hälften av vår elproduktion. Den elproduktionen har svenska folket och Sveriges riksdag i huvudsak enhälligt bestämt skall avvecklas. Skälen till detta tål att upprepas. För det första är kärnkraften inte riskfri. En olycka skulle kunna få obeskrivbara konsekvenser för människor och miljö, sysselsättning och välfärd. De äldsta reaktorerna är snart 25 år gamla. Allt äldre reaktorer slukar allt större resurser i renoveringar. Kärnkraften är inte riskfri. Det är det ena skälet varför svenska folket har sagt att vi skall stänga av den. För det andra är kärnkraften omstridd. Om det skulle inträffa en olycka i Sveriges närhet, skulle kraven på en snabbavveckling av kärnkraften resas i vårt land. Vi skulle tvingas att under mycket kort tid ställa om hälften av vår elproduktion till något annat. Alla vet vilka konsekvenser det skulle få för sysselsättning och välfärd i vårt land. Jag vet det mer än de flesta just därför att jag bor och lever i en ort som är så oerhört beroende av den elintensiva industrin. För det tredje är kärnkraften inte ekologiskt uthållig. Den bygger på utnyttjandet av ändliga resurser uranet. Den bygger på att avfallsfrågan inte är löst. Den bygger på att vi vältrar över ett åtagande till kommande generationer från vår egen generation. Det är skälet till varför vi i stort sett enhälligt har sagt att kärnkraften skall avvecklas. Det är mot den bakgrunden man skall se energiöverenskommelsen som har träffats mellan Socialdemokraterna, Centerpartiet och Vänsterpartiet. Det är mot den bakgrunden som man skall se att vi tre partier har varit beredda att fatta detta ansvarsfulla beslut om att starta omställningen just därför att svenska folket har bestämt att detta skall ske, därför att vi är övertygade om att det tar lång tid att ställa om och därför att investerarna i Sverige behöver långsiktighet. Detta är vårt skäl. Jag skall inte gå in i detalj på uppgörelsen, men den innehåller som jag ser det tre huvudlinjer. Till att börja med innehåller den en kraftfull satsning på konkurrenskraftiga miljövänliga alternativ, stimulansbidrag på tillförselsidan, vindkraft och småskalig vattenkraft samt utbyggnad av ekologiskt riktiga kraftvärmeanläggningar. Vidare erbjuder energiuppgörelsen hushållen en möjlighet att gå från elvärme till fjärrvärme genom effektsänkande åtgärder osv. Energiuppgörelsen innehåller alltså först och främst en satsning på det ekologiskt uthålliga som redan i dag finns och som går att kommersialisera. För det andra innebär energiuppgörelsen en historisk satsning på forskning och teknisk utveckling. Det är som att delar av oppositionen inte ser det spännande och det nya som ligger i att forska och utveckla inom detta område. Ny spännande teknik såsom solceller, gasturbiner, bränsleceller ja, det finns massor av saker som växer fram. Näringsutskottet har haft möjlighet att lyssna till representanter från många av de företag som arbetar med den nya tekniken. Som närings- och energiminister har jag vid otaliga tillfällen kunnat besöka företag, forskningsinstitutioner, högskolor och universitet som nu jobbar med att utveckla denna nya teknik. Det ligger någonting enormt spännande i detta, att på samma sätt som med vattenreningen, luftreningen och de gamla bostäderna som moderniserades nu också bygga det ekologiskt uthålliga energisystemet. Det ligger någonting väldigt spännande i att se till att det åstadkoms trygghet i förändringen. Det är vår uppgift att se till att det blir en trygghet i den förändring som vi alla har bestämt att vi skall gå igenom nämligen att byta kärnkraft mot det som är ekologiskt uthålligt. Men det som Mikael Odenberg predikar är trygghet mot förändring. Det är strutsens politik. Mikael Odenberg säger att kärnkraften skall avvecklas, men vi skall ändå se till att vi håller oss kvar vid kärnkraften så länge som det bara går, och sedan får vi se. Det är trygghet mot förändring, och det är i och för sig inget nytt från moderaternas sida. Det som vi beslutar här i dag ligger väldigt väl i linje med det som händer ute i världen. EG-kommissionen har nyligen tagit fram en grönbok som innehåller en strategi för förnybara energikällor. I den strategin sägs att fram till 2010 skall andelen förnybar energi fördubblas i EU. Vad innebär det? Jo, det innebär att någonstans mellan 30 och 50 Barsebäcksanläggningar i Europa skall ersättas med förnyelsebar energi. Nu tar vi det djärva greppet för att ta fram alternativ motsvarande två reaktorer, och vi ligger först. Är det ingen som ser sambandet med bostadsbyggandet, med luft, med vatten och med arbetsmiljön? Just när vi fattar vårt beslut i denna riksdag beslutar EU-kommissionen om en grönbok som innebär en gigantisk satsning fram till 2010 på att ta fram alternativ. Ser ingen den industriella möjlighet som ligger i detta? Det ligger en enorm möjlighet i detta att våra företag får, inte bara en möjlighet att ersätta två reaktorer i Barsebäck, utan de får tillgång till en marknad där ytterligare 50 reaktorer skall ersättas i vårt närområde i Europa. Är det någon som tror att det beslut som EG-kommissionen fattar i sin grönbok också är ett beslut som stannar inom Västeuropa? Självfallet är det som EU-kommissionen nu inser är nödvändigt för Europa någonting som kommer i andra delar av världen. Det känns viktigt och ambitiöst att konstatera att detta beslut också i den meningen är en enorm exportsatsning. Jag har lyssnat till debatten, och jag skall avsluta med att säga att det som gläder mig är att alla utom moderaterna faktiskt säger men med litet olika retorik att det behövs politiska styrmedel för att man skall kunna påbörja avstängningen av kärnkraften före det att reaktorerna är slutkörda. Folkpartiet säger att det skall göras genom en höjning av elpriserna. Man säger att ekonomiska styrmedel skall användas, och det måste innebära höjda elpriser. Kristdemokraterna vill vänta något år med att påbörja avvecklingen av den första reaktorn, men man vill ändå ha en reglering. Men moderaterna står ensamma kvar på den nyliberala vägen. De är ensamma kvar i den ståndpunkten att vi skall ingenting göra. Moderaterna söker trygghet mot förändringar. Det är den trygghet mot förändringar som moderaterna och den gamla högern alltid har sökt. Och Mikael Odenberg: Kom ihåg en sak: Framgång och framtiden ligger i trygghet i förändringar.