"För tio år sedan var man betraktad som näst intill landsförrädare om man ifrågasatte försvaret av den svenska kronan. Avvikande röster från vänster och höger hyssjades ner."
Följ DN:s serie om den mest spektakulära händelsen i svensk ekonomisk historia.
Politiker erkänner sällan misstag. Det märker vi så gott som dagligen när 90-talskrisen i svensk ekonomi nästlar sig in i tv:s valdebatter.
Det är ofta den gamla vanliga visan. Persson pucklar på Lundgren. Och Lundgren skyller på Persson. Därför är det en stor nyhet när tre ledande makthavare - förre statsministern Ingvar Carlsson, förre statssekreteraren i finansdepartementet Olle Wästberg (folkpartist) och moderatledaren Bo Lundgren - till DN i dag säger att det var fel att så länge försvara värdet på den svenska kronan under hösten 1992.
Dessa tre politiker satt mitt i händelsernas centrum. De anser nu, till skillnad från vad de sagt tidigare, att Sverige borde ha släppt kronan i september när Storbritannien släppte pundet och Finlands lät sin dåvarande valuta, marken, flyta fritt. I stället slog förre riksbankschefen Bengt Dennis, med stöd av politikerna, den 16 september till med en marginalränta på 500 procent.
Under de följande drygt två månaderna försvarades kronan genom två sparpaket från politikerna. Samtidigt hölls räntenivån i samhället uppe, samtidigt som prisökningarna föll till nästan noll. Kostnaden för att låna, det som kallas realräntan, steg dramatiskt.
Detta fördjupade krisen i den redan svårt sargade svenska ekonomin. Företag slogs ut på löpande band. Människor med stora lån tvingades sälja villor och bostadsrätter med stora förluster. Och Sverige fick massarbetslöshet, den högsta sedan depressionen på 30-talet. Ändå var det nästan ingen från det politiska och ekonomiska etablissemanget som protesterade mot kronförsvaret.
Ett undantag var den numera avlidne ekonomen Rudolf Jalakas - då pensionär - som framförde sin kritik i Aktuellt. Sedan blev det tyst. Ett tystnadens samförstånd spreds över landet. För tio år sedan var man betraktad som näst intill landsförrädare om man ifrågasätte försvaret av den svenska kronan. Avvikande röster från vänster och höger hyssjades ner.
Förhoppningsvis kan det den här gången bli en öppen diskussion i demokratisk anda. Vi står nämligen inför en liknande situation igen inför den fasta knytning av kronan till EU:s valuta euron som skulle följa om det blir ja i en svensk folkomröstning om valutaunionen EMU.
Vad är i så fall en rimlig nivå för kronan mot euron? Eller är det kanske helt fel att göra en sådan knytning? Diskussionen om sådana frågor startar förhoppningsvis med artikelserien "500 procent - tio år senare" som inleds i dag, inför tioårsdagen på måndag av den mest spektakulära händelsen i det sena 1900-talets ekonomiska historia i Sverige.
Tomas Fischer: Med Bildt mot
Poltava
Aftonbladet 91-12-22
Sven Rydenfelt på SvD Brännpunkt 1992-04-27
"Stålbadet i
skuldfällan"
Rolf Englund på DN Debatt 92-08-26
Sven Rydenfelt och Rudolf Jalakas 92-09-11
Nils Lundgren på DN Debatt 92-09-28
Carl Bildt: Jag var statsminister under dessa år och
fast övertygad om fördelarna med en hårdvalutapolitik. Det hade
delvis att göra med de tidigare decenniernas erfarenhet av
devalveringspolitik, men var delvis en konsekvens av att jag strävade
efter att Sverige skulle gå in i det europeiska samarbetets kärna,
också den ekonomiska och monetära unionen, och därmed vara med
i den gemensamma europeiska valutan från dess första dag.
Försvaret av kronan handlade om den viktiga kombinationen av ekonomisk
politik och Europapolitik.... mer
Nu är det kris - Nu är
det borgerlig regering
Rolf Englund på internet 2002-09-10
Ten years on and sterling's ejection from the European
exchange rate mechanism
on Black Wednesday still has a surreal quality
about it.
Financial Times 2002-09-13
Picture
the scene on September 16 1992. John Major's senior ministers huddled around a
borrowed transistor radio as the hurricane on the currency markets washed away
the government's economic policy and its political authority.
The Bank of
England's Eddie George pacing the prime minister's temporary offices in
Whitehall's Admiralty House, glued to his pocket Reuters monitor as the Bank
emptied it s foreign exchange reserves.
Interest rates raised to a
breathtaking 15 per cent.
An ashen-faced
Norman Lamont, bathed
in television lights outside the Treasury, announcing, preposterously, that the
government had chosen to suspend sterling from the ERM.
A floating pound has rarely proved the shock absorber described by disciples of perfect markets. Nor has a fixed currency been the reliable lever of change imagined by those who want to force adjustments in the real economy.
Winston Churchill took the latter view when sterling was returned to the Gold Standard in 1925. Sane economics fell victim to sterling's totemic status. Churchill had his doubts about restoring the pound's convertibility to gold at $4.86, but he swallowed the argument that Britain could not own up to its waning economic power by choosing a lower rate.
The decision, denounced by John Maynard Keynes in his famous tract The Economic Consequences of Mr Churchill, helped tip Britain into the depression. .....more
Lessons learned on 'Black Wednesday'
BBC, 15
September, 2002
By Evan Davis BBC Economics Editor
Ten years ago the pound was forced out of the Exchange Rate Mechanism, a system for tying its value to that of other European currencies. Black Wednesday, as 16 September 1992 came to be known, provided one of the most memorable failures of post-war British economic policy.... more
DET EVIGA
ESAIAS
TEGNÉR
