Andra möten på Nationalekonomiska Föreningen
Rolf Englund på Nationalekonomiska Föreningen januari 1992:
källa: Ekonomisk Debatt 1992, årg 20, nr 3, sid 263
Rolf Englund:
Övergången från hög inflation till låg inflation har olika effekter som brukar sammanfattas med ordet stålbad.
Löneökningarna ska sjunka.Fastighetsmarknaden, inklusive villa- och egnahemsmarknaden, ska anpassas. Vid en lägre inflation stiger inte villorna lika mycket i värde varje år, och med hänsyn till diskonteringen innebär det sänkta marknadspriser. För villaägarna vore det bra om man då kunde sänka räntan.
Det är dock svårt beroende på vår utlandsskuld. Räntebetalningarnas minus i bytesbalansen är mycket stort. Det beror på vår stora utlandsskuld som för närvarande är ca ett tusen miljarder. Det är i storleksordningen samma som Brasiliens utlandsskuld. En del av dessa pengar har använts till fastighetsuppköp utomlands så de är inte helt borta. En del har även använts till räntearbitrage.
Bekymret är hur långt stålbad villaägare, väljare och regering klarar. Det är den fråga många inom och utom landet ställer sig.
...
Anne Wibble:
...
Rolf Englund frågade i princip om vi klarar av ett längre stålbad. Jag kan inte se att vi har några alternativ. Självklart kommer vi att klara det eftersom vi måste klara det.
Visserligen kan smärre justeringar bli nödvändiga men man måste bestämma sig för en långsiktig strategi och hålla fast vid den. Det är precis en sådan långsiktig strategi som ligger bakom planerna för de offentliga utgifterna i finansplanen.
DN-ledare 98-06-26
Vi har ingen anledning att kritisera den japanska
ekonomin, på den här punkten. Inte alls. Samma prisbubbla med
efterföljande kriser i fastighetssektorn och finanssystemet uppstod i en
rad andra länder – Finland, Norge, Danmark, Sverige, delvis England
och Frankrike, Spanien. (RE: Mene Tekel 1992 - då lät det annorlunda
i DN - och på många andra ställen)
De amerikanska
sparbankerna gick på en förfärlig smäll. Skillnaden
är att särskilt i de nordiska länderna ingrep centralbanker och
regeringar och injicerade nytt kapital i finanssystemet, dock först efter
konkurser och rekonstruktioner.(RE: Njaaa, riktigt så var det väl
inte. I Norge gick bankerna i konkurs och aktieägarna, som inte skött
sin uppgift, blev torsk, bankerna förstatligades och privatiserades
senare.
I Sverige lyckades bankerna och deras låntagare i hög
utsträckning växla in sina utlandslån innan kronförsvaret
uppgavs. Sådana prisbubblor är inte okända. Den amerikanske
ekonomhistorikern Kindleberger har i sin bok "Manias, panics and crashes, a
history of financial crisis" kartlagt en lång rad, från 1648 och
framåt.
läs
mer här