Strålande tider i regnet
Sydsvenskan, ledare, den 9 augusti 2000, utdrag och redigerat

Det går onekligen bra för Sverige. I måndags visade Statistiska centralbyrån att bruttonationalprodukten, BNP, steg med 4 procent under det andra kvartalet i år jämfört med motsvarande period i fjol. Den privata konsumtionen växte med 4,1 procent.

Den historiskt sett höga tillväxten är visserligen lägre än de 4,4 procent som analytikerna genomsnittligt räknade med. Detta är dock inte odelat negativt. En något lägre tillväxttakt och det glädjande faktum att produktiviteten ökade med 2,5 procent gör att risken minskar för att inflationen skjuter fart. Sverige "är på väg in i den så kallade nya ekonomin", löd en analytikers tolkning i Dagens Industri igår.

Mycket går rätt för regeringen, som räknar med att i november-december nå målet om en halverad arbetslöshet. Redan nästa år kan målet om en 80-procentig sysselsättning för dem mellan 20 och 64 år vara uppnått. En nöjd statsminister Göran Persson höjde häromdagen målsättningen till "full sysselsättning".

I Björkviks Folkets park i söndags talade Persson om att åter föra en traditionell socialdemokratisk politik. Klyftorna skall, enligt statsministern, minska genom en kraftfull fördelningspolitik. Det kan låta lockande, men det är illa om det bakom retoriken döljer sig försämrade incitament för utbildning, arbete och företagande.

En som upptäckt faran är Magnus Henrekson. På DN Debatt igår radade han upp strukturella åtgärder som vidtagits sedan mitten av 1980-talet.

Låt vara att vissa väljare inte "känner igen" avregleringar och privatiseringar som s-politik. Men om nu dessa strukturella åtgärder bidragit till de goda tiderna är det ekonomiskt vanvett att återgå till den 1970-talspolitik som ledde in i eländet.

Henreksons råd - att gå vidare med "reformer för långsiktiga förbättringar av ekonomins funktionssätt" - är det enda raka


Fler artiklar på temat "Det-måste-vara-strukturellt-i-alla-fall"