www.olofpalme.org om löntagarfonder
Klicka här

Hanteringen av löntagarfonderna har diskuterats ingående i tidigare kapitel och kan svårligen ses som något annat än ett misslyckande.
Fondfrågan blev en lång, plågsam historia för den svenska socialdemokratin och demonstrerade att samspelet mellan partiordföranden och LO-ledningen brast på en rad punkter.
Klas Eklund, i sista kapitlet av sin Palme-bok som Newsmill publicerade ett utdrag ur 2010-05-21.

Ville moderaterna ha löntagarfonder?
Hur kan det komma sig att Sverige var nära att socialiseras med hjälp av löntagarfonder?
Även moderaterna var inne på någon form av "stiftelser".
Nu avslöjar moderaternas f vice ordförande - Lars F Tobisson - hur arbetet i fondutredningen gick till.
Danne Nordling 25/11 2009

Nyligen publicerades en vänbok till Sten Westerberg. Den förre statssekreteraren i Finansdepartementet, SNS-ordföranden etc har många vänner. En av skribenterna i vänboken är Åke Ortmark, legendarisk journalist och författare. Han bidrar med uppsatsen ”Hvad vilja socialdemokraterna? – kanske en studie i politisk schizofreni”.
Den fråga Ortmark undersöker är om ideologierna verkligen är döda. Hanteringen av löntagarfonderna exemplifierar frågan.
Ortmark landar i slutsatsen att det fanns en socialistisk övertygelse hos S-ledningen, inte endast ett taktiskt tvång i spåren av LO:s beslut.
Hans Bergström, kolumn DN 4/6 2009

Så här ett kvarts sekel senare är det svårt att riktigt ta in hur extrema idéer som LO och socialdemokratin lade sig till med i kölvattnet av 68.
Förslagen till fondsystem känns som hämtade ur en överhettad satir om DDR-Sverige, men allting står där svart på vitt för den som vill veta.
Under en tid var det så här som arbetarrörelsen i Sverige ville ha det.
P J Anders Linder, Krönika SvD 28 september 2008
Med kommentar av Rolf Englund

1970-talet var ett stort undantag.
Klimax var de bisarra förslagen om löntagarfonder, då LO/SAP tillsammans kom med förslag som skulle ha förvandlat Sverige till fackföreningsstyrd planekonomi
PJ Anders Linder, SvD 13/7 2008

1970-talet var ett stort undantag. Då hade socialdemokratin tröttnat på pragmatism och ville ha revolution, eller i alla fall nästan, och samhället politiserades snabbt och på bred front.

Klimax var de bisarra förslagen om löntagarfonder, då LO/SAP tillsammans kom med förslag som skulle ha förvandlat Sverige till fackföreningsstyrd planekonomi (OBS ingen överdrift).

Full text

Var löntagarfonderna bisarra?
Rolf Englund blog 2008-07-21

Ur LO-styrelsens (landssekretariatets) remissvar den 7 juli 1975:
En jämställdhet mellan arbete och kapital kan inte vara slutmålet för den ekonomiska demokratin.
Det skulle innebära att ett fåtal kapitalägare gavs samma rätt till inflytande som miljoner löntagare, och att kapital och arbete betraktas som jämbördiga produktionsfaktorer.
Fackföreningsrörelsen avvisar en sådan syn. Det mänskliga arbetet måste sättas främst.
Ur LO-styrelsens (landssekretariatets) remissvar den 7 juli 1975
Läs mer här

Jag har följt näringslivets opinionsbildning sedan 60-talet. På 70-talet handlade mycket om att hantera följderna av den vänstervåg som svepte över västvärlden 1968.
På 80-talet utkämpades löntagarfondsstriden, vars framgångsrika resultat kom att få mycket mera vittgående konsekvenser än de flesta än idag tycks vara medvetna om
Janerik Larsson 2007-10-24

Början på sidan

Bert Lundins bok "Ett liv i Metall"
DN 11/3 2007

Olof Palme - Under hans tid utspelades den största striden om Sveriges ekonomiska system sedan krigsslutet.
Var det hans avsikt? Blev han LO:s fånge? Eller trodde han att det koncilianta näringslivet skulle falla till föga och kompromissa.
Danne Nordling 25/1 2007

Olof Palme - Med verkligheten som fiende
Claes Arvidsson (Timbro)

Ilja Viktorov, "Fordismens kris och löntagarfonder i Sverige"
Disputation 12 januari 2007

Olof Palme tvingades, om än motvilligt, att ställa sig i spetsen för ett försök
att rubba den svenska balansen i form av 70-talets löntagarfondsförslag.
DN huvudledare 27/2 2006

Tillsammans med facket skrev han /Olof Palme/ ut reglerna för 70-talets bitvis radikaliserade arbetsmarknad,
fast han var alltid stark motståndare till löntagarfonder.
Olle Svenning, Aftonbladet 2006-02-26

Jag rådde Olof Palme att hota med att avgå: ställ dig upp på en partikongress och säg "jag avgår om ni fortsätter med det här, ni får klara era löntagarfonder utan mig!". Men han ville inte gå så långt.
Anders Ferm, Fokus nr 7, 24/2 2006

- -

Top

1971
Hur det kom sig att Allan Larsson, då på Metall, skrev den motion
som satte igång löntagarfondsprocessen
Utdrag ur Bo Stråth

1974
Rolf Englund första löntagarfondsartikel
m anl av Bo Södersten och Villy Bergström
i Svensk Linje

Våren 1974
I den gemensamma uppgörelsen om den ekonomiska politiken mellan Folkpartiet och socialdemokraterna våren 1974, den sk Haga-överenskommelsen, ingick frågan om anställdas del i företagens förmögenhetstillväxt skulle bli föremål för en statlig utredning
Direktiven utarbetades av den dåvarande socialdemokratiska regeringen i nära samråd med Folkpartiet, i praktiken av Carl Lidbom och Carl Tham.
Ur "Sockerbagare i doktorshatt" Per-Martin Meyersson (Fischer, 1997)

1974
Sten Johansson: När är tiden mogen?, Bokförlaget Tiden
Läs om boken på KB

Sten Johansson, chef för Fackföreningsrörelsens institut för ekonomisk forskning,
på DN Debatt 98-02-28

hösten 1974
Jag övertalade partiledningen att tillsätta en arbetsgrupp med Anders Björck som ordförande och mig själv som sekreterare. Under hösten 1974 utarbetade vi en rapport som sedan under våren remissbehandlades inom partiet.
När Meidner-förslaget sedan kom hösten 1975 kunde Anders Björck gå ut till pressen och meddela att moderaterna redan i partiapparaten hade remissbehandlat och förankrat partiets nej till löntagarfonderna.
Läs mer här

Palme besöker Kuba 1975
Palme och Castro klicka för större bild

Den 17 april 1975 - Pol Pots styrkor intar Phnom Penh.
Birgitta Dahl var då ännu inte talman.

Den 30 april 1975 intog Nordvietnamesiska trupper med ryskbyggda stridsvagnar
presidentpalatset i Saigon.

Kapitalismens rykte var också i botten efter stagflation
och den djupaste lågkonjunkturen och börsnedgången sedan 1930-talet.

Ur LO-styrelsens (landssekretariatets) remissvar den 7 juli 1975:
En jämställdhet mellan arbete och kapital kan inte vara slutmålet för den ekonomiska demokratin.
Det skulle innebära att ett fåtal kapitalägare gavs samma rätt till inflytande som miljoner löntagare, och att kapital och arbete betraktas som jämbördiga produktionsfaktorer.
Fackföreningsrörelsen avvisar en sådan syn. Det mänskliga arbetet måste sättas främst.
Ur LO-styrelsens (landssekretariatets) remissvar den 7 juli 1975
Läs mer här

"Den 27 augusti 1975 slog nyheten ned som en bomb i den svenska debatten"
"Revolution i Sverige" stod det på DN:s löpsedlar.
Boken "Löntagarfonder" hade kommit ut.
- Huvudförfattare var den då 61-årige LO-ekonomen /Rudolf Meidner/
Skrev Anna Hedborg, medförfattare tillsammans med Meidner, men det framgår inte av hennes artikel,
i Fokus 22/12 2005

Början på sidan

Augusti 1975 -
Rudolf Meidner, Anna Hedborg och Gunnar Fond (han hette faktiskt så) lägger fram förslaget om löntagarfonder i skriften "Löntagarfonder".

När Meidner-förslaget kom kunde Anders Björck gå ut till pressen och meddela att moderaterna redan i partiapparaten hade remissbehandlat och förankrat partiets nej till löntagarfonderna.
Läs mer här

Kapitalismen har fyllt sin historiska funktion. Kapitalismen kan gå.
Socialdemokratin har inte förlorat regeringsmakten. Inget tyder heller på att den kommer att göra det.
Bo Södersten i "Den svenska sköldpaddan"

20/11 1975
Nationalekonomiska Föreningens Förhandlingar

Erland Waldenström:Till slut vill jag, eftersom jag hittills mest uppehållit mig vid vad jag bedömer som svagheter i Meidners förslag, gärna framhålla att det enligt min mening finns mycket i Meidners välskrivna och brett upplagda framställning, som jag tror att varje läsare oberoende av sina värdepremisser finner tankeväckande och kan instämma i. Jag tycker att vi kan vara Rudolf Meidner tacksamma för att han på ett så effektivt och provocerande sätt har satt fart på denna debatt i Sverige.

Rolf Englund: Jag är politisk sekreterare i Moderata samlings partiet, där jag bl a har det tvivelaktiga nöjet att försöka hålla ett öga på vad som händer i frågan om löntagarfonder. Jag tycker efter att ha suttit och lyssnat på denna diskussion att den varit mycket underlig.
Man diskuterar i vilken utsträckning den solidariska lönepolitiken har lyckats, nyföretagandets betydelse - i och för sig stor - samt avvägningen mellan självfinansiering och annan finansiering. Man efterlyser vidare olika alternativa vinstandelssystem.
Men man diskuterar egentligen inte alls det som Rudolf Meidner har föreslagit, nämligen att socialism skall införas i Sverige på mycket kort tid.
Rudolf Meidner har inte specificerat sin form av socialism - om det skall bli den jugoslaviska arbetarrådsvarianten, vilket han i och för sig rätt bestämt avstyrker, eller den mera sovjetiska modellen. Det är också en lustig iakttagelse att i Sverige en så blid och begåvad person som Meidner framstår som revolutionens hopp medan vi på andra sidan har representanter för storindustrin, som hälsar Meidners förslag om införande av socialism med glädje därför att det sätter fart på debatten.
Det är alltså ett mycket underligt diskussionsklimat i det här landet.

Läs mer från debatten här

6/8 1976
"Ett villkor för att folkpartiet skall kunna godta ett system med löntagarfonder är att fonderna har någon form av individuell anknytning" sade folkpartiledaren Per Ahlmark
"Ett villkor för att folkpartiet skall kunna godta ett system med löntagarfonder är att fonderna har någon form av individuell anknytning sade folkpartiledaren Per Ahlmark i en intervju i onsdagens DN.
"Civilekonom Rolf Englund diskuterar här fp:s inställning till löntagarfonderna med utgångspunkt i ett tidigare anförande av Ola Ullsten"
Rolf Englund på Dagens Nyheters ledarsida 6/8 1976

September 1976
Borgerlig valseger - Fälldin bildar regering

Den borgerliga regeringen förmår inte lägga ner löntagarfondsutredningen

Regeringen Fälldin I tillträdde den 8 oktober 1976
och avgick den 18 oktober 1978.

Mars 1977 - "Civilekonom Rolf Englund ledde motståndet mot SE-bankens vinstandelssystem."

Bildtext: Civilekonom Rolf Englund ledde motståndet mot SE-bankens vinstandelssystem.
Styrelseordföranden Lars-Eric Thunholm (närmast kameran) tycktes dock vara säker på utgången.

Kommentar av RE: Referatet i Dagens Nyheter visade dock att det blev hårt:
"I den avgörande omröstningen avstod de stora aktieägarna från att ta ställning och styrelsens förslag gick igenom med
627 302 röster mot 7 314 nej och 943 856 nedlagda."

Mars 1977 - "Civilekonom Rolf Englund ledde motståndet mot SE-bankens vinstandelssystem."
DNs Sven-Ivan Sundqvist: "Mer oväntat var att Knut & Alice Wallenbergs stiftelse lade ner sina röster".
RE: Verkställande ledamot i stiftelsen var då Oscar af Ugglas, pappa till moderaternas partisekreterare Bertill af Ugglas, vars fru,
Margaretha af Ugglas, med tiden blev utrikesminister i Bildt-regeringen.
Läs mer här

Därefter landsförvisades jag till Karlstad och Nya Wermlands-Tidningen, där jag var ledarskribent maj 1977 - december 1979. Ägarfamiljen Ander var vänliga nog att tolerera att jag skrev om löntagarfonderna typ tre gånger i veckan. Tack för det.

En sittande borgerlig regering har aldrig klarat att bli omvald.
De borgerliga fick visserligen en knapp majoritet 1979 efter att ha vunnit stort tre år tidigare, men Thorbjörn Fälldins första trepartiregering hade fallit 1978.
Fram till valet året därpå regerades Sverige av en folkpartiministär under Ola Ullsten.
Per T Ohlsson, Sydsvenskan 24/9 2006

Regeringen Ullsten var en folkpartistisk minoritetsregering som tillträdde den 18 oktober 1978
och avgick den 12 oktober 1979.

Ola Ullsten
Wikipeida

Från den 1 januari 1980 var jag chef för Timbros föregångare Utredningsbyrån för Samhällsfrågor.
Utredningar, om fonder och annat, på Utredingsbyrån/Timbro 1980-1985

Juni 1980
Det är däremot överraskande att såväl moderaternas som näringslivets representanter
också accepterat tanken på tvångssparande.
Man ger Olof Palme och andra möjligheten att leende konstatera att nu alla, även SAF och moderaterna, äntligen inser att det är nödvändigt med något slags fonder
Rolf Englund i Arbetsgivaren (föregångaren till SAF-Tidningen) 1980-06-19

Våren 1982
När man på den socialdemokratiska partikongressen våren 1982 efter många års debatt hade tagit sitt beslut om fonderna och klubban fallit tog känslorna överhanden hos kongressombuden.
De reste sig, höll varandras händer upplyfta och sjöng unisont Internationalen.

September 1982
Socialdemokraterna vann valet på krav på expansion och på
kritik av den borgerliga regeringens sparprogram.
"Svängrum inte svångrem" som oppositionsledaren Olof Palme formulerade budskapet.
Lars Jonung i Dagens Nyheter

4:e oktober 1983

Texten "Fonder är början - Socialism är slutet" skrev jag på Timbro.
Bilden är från Bo Stråth: Mellan två fonder

April 1984
Andel i vinst?
En alltför stor del av löntaqarfondsdebatten kom att handla om huruvida de borgerliga partierna skulle lägga fram något "alternativ" till Meidner och hur det i så fall skulle se ut.
Rolf Englund 9/4 1984 för SAF-Tidningen

Det mesta talar för att man i framtidens skolböcker kommer att läsa om socialismen att den var en idériktning som samlade stora skaror anhängare under tiden 1880—1980 men senare vittrade bort på samma sätt som andra frälsningsläror har gjort och kommer att göra.
Socialismen kommer att visa sig vara en av de många historiens idéströmningar som med tiden avslöjades inte som vägen till framtiden, utan en återvändsgränd. En återvändsgränd som slutar vid en mur. En mur som är den idéhistoriska motsvarigheten till den faktiska mur mitt i Europa där den reellt existerande socialismen slutar; eller börjar, beroende på varifrån man kommer.
Ur Rolf Englund, Rosornas Krig, Timbro, 1984

1984 var det fem år kvar till "The Fall of the Berlin Wall" 1989

1985
Olof Palme fruktar och är emot fondsocialismen.
Åtminstone sade han det indirekt vid den stora riksdagsdebatten som föregick beslutet om löntagarfonderna i december 1983.
Ledare i SvD 85-07-13 skriven av Rolf Englund

1985
"Olof Palme och rösträtten (val till fondstyrelserna)"
Rolf Englund i Inblick-ruta på ledarsidan SvD 85-07-23

September 1985
Socialdemokraterna vinner valet

Bilden från baksidestexten på min bok Löntagarfonderna, de nya aktörerna

1987
De borgerliga grodorna är inte lustiga att se
Rolf Englund 27/8 1987 Debattartikel för NPT

September 1988
Socialdemokraterna vinner valet
"Valet 1988 gav oss en ny moralisk och och en ny politisk verklighet."
Hans L Zetterberg Svenska Dagbladet 1988-09-22

9th of November, 1989
The Fall of the Berlin Wall
The Border separating Western from Eastern Germany was effectively opened.
Read more here

September 1991
Borgerlig valseger - Carl Bildt blir statsminister
Om valet 1991 hos wikipedia

Bildts regeringsförklaring
hos bild.net

Löntagarfonderna avskaffas väl?
Stiftelsen för Kunskap och Kompetensutveckling

ATP reformeras
Ur "Hur blev den stora kompromissen möjlig? - Politiken bakom den svenska pensionsreformen"
Redaktör: Joakim Palme

Hösten 1992
Den enda vägen ledde till kronkursförsvarets sammanbrott

September 1994
Socialdemokraterna vinner valet
Om valet 1994 hos wikipedia

2001
Göran Persson kommer att gå till den ideologiska historien
som den partiledare som på partikongressen år 2001 strök detta mål om socialismen ur partiprogammet.

Några andra böcker om löntagarfonderna

Med fonderna tar vi över. Det var LO-tidningens huvudnyhet från LO-kongressen 1976
SvD-ledare 27/8 2005

Kongressen hade entusiastiskt ställt sig bakom rapporten Kollektiv kapitalbildning genom löntagarfonder, med den viktiga förändringen att den nedre gränsen (antalet anställda) för vilka företag som skulle omfattas hade tagits bort.

Detta hade dock det goda med sig att småföretagarna tog upp kampen mot fonderna.
Efterhand mobiliserades försvar för ett liberalt Sverige.

I Spelet om löntagarfonder (Atlas, 2005) försöker Rudolf Meidner tona ned maktfrågan. Han hade egentligen tänkt sig att införa spärrar för hur stort ägande som fonderna skulle tillåtas ha i varje enskilt företag.

Regeringarna Fälldin brukar häcklas för att den inte gjorde någon skillnad: Friggeboden var allt vad den åstadkom i fråga om att liberalisera Sverige. Men i bland är inte det viktiga vilka beslut som fattas, utan vilka som inte fattas. Om Sverige inte hade fått ett regeringsskifte 1976, hade löntagarfonder enligt LO med stor sannolikhet införts.

Full text

Top

Lennart Berntson om Werner Schmidt - C-H Hermansson. En politisk biografi
Det är obegripligt hur denna historierevisionism har kunnat passera som vetenskapligt projekt vid en akademisk institution i Sverige.
SvD 15/12 2005

Antikommunismen var en reaktion på de brutala övergrepp som skedde i Östeuropa efter andra världskriget. Faktum är ju att kommunistpartierna här angrep de borgerliga grupperna på samma sätt som nazisterna i Tyskland behandlade judarna. De berövade dem deras rättigheter, bestal dem på deras egendom, fråntog dem arbeten, ämbeten och utbildningsmöjligheter, isolerade dem från vänner och grannar, deporterade dem till ödsliga landsändar, utnyttjade dem till tvångsarbeten, fördrev dem till andra länder - och nästan alla de som satte sig till motvärn, inklusive de kommunister som reagerade mot övergreppen, fängslades, torterades eller slogs i hjäl. Denna politik sattes i system i Ryssland från oktoberrevolutionens första dag och den karakteriserade kommunisternas agerande i hela Östeuropa efter kriget.

Om detta har docenten i historia vid Södertörns högskola Werner Schmidt överhuvud ingenting att säga, däremot gnyr och gnäller han över det förhållande att de svenska kommunister som försvarade övergreppen - och betecknade dem som uttryck för en högre form av jämlikhet, demokrati och solidaritet - blev utsatta för övervakning, registrering och i många tillfällen utstötning. Det är obegripligt hur denna historierevisionism har kunnat passera som vetenskapligt projekt vid en akademisk institution i Sverige.

Full text

Rudolf Meidner har avlidit. Han blev 91 år gammal.
Meidners väg till träldom
Peter Wolodarski DN 14/12 2005

I det socialdemokratiska lägret går det inte att hitta någon skribent som har ett kritiskt förhållningssätt till fonderna. I stället dominerar de förljugna beskrivningarna av Meidners insatser, som när Göran Greider kallar hans idéer för "ett manifest som var uppdaterat till de mogna välfärdsstaternas era" eller när Aftonbladets Lena Askling i en minnesartikel helt avstår från att diskutera konsekvenserna av hans planer. Sanningen är att Rudolf Meidners program rymde de mest långtgående kraven på socialisering som setts i svensk politik sedan 1948.

LO-folket var entusiastiskt; sådan var tidsandan

Folkpartiets Per Ahlmark uppmanade LO att "kasta fonderna i papperskorgen".

Full text

Rudolf präglades av en kombination av klarsinne, intellektuell briljans
och unik förmåga att hitta konkreta lösningar på motsägelsefulla problem.
Håkan A Bengtsson, Arenagruppen, 12/12 2005

Han presenterade förslaget om löntagarfonder. Året var 1975. Tanken var att vinster över en viss nivå skulle överföras till fonder som löntagarna kontrollerade. Vinsterna skulle omvandlas till aktier i löntagarfonder. På så sätt skulle flera problem åtgärdas. Övervinsterna skulle överföras till de som skapat dem – löntagarna. Vidare skulle förmögenhetsbildningen kunna bli minde ojämlik och den solidariska lönepolitiken fortleva. Samtidigt skapades en reell möjlighet att demokratisera företagen.

I den radikala miljön på 1970-talet aktualiserades återigen på olika sätt frågan om ekonomisk demokrati. Makten över produktionen ställdes på dagordningen. Sedan vände vinden. Socialdemokraterna förlorade valet 1976. Näringslivet formade en massiv motkampanj och de ideologiska tongångarna blev mer liberala.

Han förenade sin marxistiska skolning med nationalekonomisk kunskap och hade en unik förmåga att kons1ra modeller och reformer som gör skillnad här och nu, som gör det möjligt att förverkliga socialistiska ideal i den konkreta verkligheten. Som sådan är han efterföljansvärd. Det är inte så många som besitter alla dessa egenskaper.

1997 gav vi på Atlas ut Göran Greiders bok ”Rudolf Meidner. Skärvor ur ett nittonhundratalsliv”. Det är helt enkelt en fantastisk bok och en på många sätt en nydanande biografi.

Håkan A Bengtsson är VD för Arenagruppen. Han är också journalist och redaktör för tidskriften Arena. Han har bland annat gett ut boken "Bakom Mona Sahlin", ett reportage från valrörelsen 1994.

Full text

Få personer har i modern tid haft så stor betydelse för samhället och för arbetarrörelsen som Meidner.
Den solidariska lönepolitiken ledde till väldiga övervinster när de anställda också i de mest framgångsrika
företagen avstod från höga löneökningar.
Lena Askling, Aftonbladet 2005-12-10

Löntagarfonderna blev en logisk byggsten i det mödosamma arbetet. Arbetarna skulle få makt också över kapitalet för att säkra investeringar och jobb i framtiden.
- Det är ägandet som avgör. Där ligger makten, upprepade han envist hela livet.

Den solidariska lönepolitiken ledde till väldiga övervinster när de anställda också i de mest framgångsrika företagen avstod från höga löneökningar. Det var problemet som Meidner skulle lösa.

Jag fick många gånger diskutera fonderna med honom. Alltid var han lite buttert motsträvig innan han fascinerande men sakligt förklarade hur makten, fonderna och demokratin hängde ihop. Politisk demokrati var inte tillräckligt. Det kapitalistiska fåtalsväldet i företagen måste brytas och ekonomin demokratiseras, ansåg han.

Till en början brydde sig varken LO eller Olof Palme om vad Meidner sysslade med. Genombrottet kom på LO-kongressen i juni 1976. Delegaterna inte bara applåderade och sa ja. De reste sig spontant och sjöng Internationalen. Jag har aldrig upplevt en sådan stämning. Det liknade ett väckelsemöte.

Förslaget slog ned som en bomb i regeringen mitt i valrörelsen och anses ha bidragit till valförlusten -76.

Efter löntagarfondsstriden var han besviken på socialdemokratin som han ansåg förfuskat fonderna och – kanske ännu värre – på nittiotalet övergivit den fulla sysselsättningen och därmed Den svenska modellen.

Sista gången jag träffade honom talade vi om problemen med massarbetslösheten i Europa. Den oroade honom in i själen. Han sa ungefär: ”Massarbetslösheten är inte kapitalismens problem. Den är kapitalismens lösning för att hålla lönerna och arbetarna nere. Arbetslösheten är folkets, löntagarnas problem”.

Full text

Lars Ekdahl, Arkiv Förlag
Mot en Tredje väg
En biografi över Rudolf Meidner
Studien har finansierats av Östersjöstiftelsen
2005

Del I. Tysk flykting och svensk modell
Del II. Facklig expert och demokratisk socialist

I augusti 1975 publicerades en liten skrift om "löntagarfonder" som presenterade en vision om "ett annat samhälle". Det gav upphov till en av de mest laddade och uppslitande politiska konflikterna i det förra seklets svenska samhällsutveckling. Inom arbetarrörelsen föranledde det en intensiv debatt om reformismen som politisk strategi och om möjligheterna av en samhällsomvandling med demokratiskt socialistiska förtecken
http://www.arkiv.nu/-ekdahl.htm

Stiftelsen för forskning inom områden med anknytning till Östersjöregionen och Östeuropa (Östersjöstiftelsen) bildades av den svenska regeringen år 1994. Östersjöstiftelsen har till uppgift att stödja forskning och utbildning vid Södertörns högskola.

Per-Olof Edin är ordförande i Styrelsen

Södertörns högskola inrättades efter ett riksdagsbeslut 1995. Riksdagen ställde redan innan beslutet om högskolans tillkomst forskningsresurser till förfogande. Det skedde genom att avkastningen från en av de stiftelser som inrättades i samband med avskaffandet av löntagarfonderna (Östersjöstiftelsen) skulle gå till detta ändamål.
Läs mer här

Vice ordförande i styrelsen för Södertörns högskola är Karin Pilsäter

Top

Spelet om löntagarfonder
Rudolf Meidner, Atlas bokförlag 2005
"Löntagarfonderna blev en av 1900-talets mest kontroversiella politiska frågor. Det ursprungliga förslaget som presenterades 1975 gav upphov till en intensiv och utdragen kraftmätning som än i dag kastar sin skugga över den politiska debatten. Inom arbetarrörelsen föranledde löntagarfonderna en diskussion om reformismens möjligheter och om förutsättningarna för en långtgående samhällsomvandling med demokratiskt sociali stiska förtecken. Samtidigt mobiliserade borgerligheten och Svenska Arbetsgivarföreningen mot förslaget."
mer info här

Nu i augusti är det exakt 30 år sedan Rudolf Meidner kom med sitt förslag om att införa löntagarfonder i Sverige.
Vad hade hänt om löntagarfonder hade införts?
Fredrik Erixon och Per Hortlund, Timbro-skrift augusti 2005

Pressmeddelande full text

Top

Löntagarfondsutredningens slutrapport, SOU 1982:47

De svarta åren - Minnen från andra sidan
Mats Johansson, Timbro

Om Löntagarfonderna ur "Sockerbagare i doktorshatt"
"Jag vill också varna läsaren. Min minnesbild får i bland formen av en askungesaga, med dåvarande Grängeschefen Erland Waldenström som modern och några kollegor i rollerna som systrarna."
Per-Martin Meyersson (Fischer, 1997)

Stig Ramel: Det borde handla om individuellt ägda aktier, inte om kollektiva fonder. Jag blev anklagad för att vara "duva" och visst var jag det - jag tyckte att det var möjligt att söka en syntes.

Jag ansåg då och anser så fortfarande att det var positivt för företagens liv och för marknadsekonomin om de anställda blev aktieägare i de företag där de arbetade - men det borde handla om individuellt ägda aktier, inte om kollektiva fonder. Jag skrev tidningsartiklar i den andan och blev längre fram, när fondfrågan blev laddad med högspänning och den stora polariseringen skedde, anklagad för att vara "duva" och visst var jag det - jag tyckte att det var möjligt att söka en syntes. Men fundamentalisterna på båda sidor kom att dominera scenen och löntagarfonderna, som de till sist kom att utformas, blev en döfödd skvader, som fick svensk ekonomisk politik att under 80-talet fokusera på fel frågor till stor och varaktig skada för samhället.

Läs mer här hos SNS - den tidens duvslag

Mer av Stig Ramel, t ex "Solidaritet med Europa, bl a som en nödvändig balans till ett USA, vars supermaktsdominans innebär ett växande problem för världen"

Som Ingvar Carlsson påpekar var Palme rörelsens store ideolog.
Det var han, inte Bert Lundin, som inspirerade de aktiva inom fackföreningsrörelsen
med sina strålande framtidsvisioner.
"Det kan rysa av politisk vällust i mig så att nackhåren reser sig,
när jag hör Olof Palme i högform under ett kongresstal"
sade den unge radikale metallaren Stig Malm.
Svante Nycander DN 1999-11-21

Den brutala sanningen om löntagarfonderna
Thage G. Petersons memoarbok, Resan mot Mars

Bo Stråth: Mellan två fonder:
LO och den svenska modellen
- Svensk fackföreningsrörelse efter andra världskriget, Atlas, 1998.

Den svenska modellen var inget som fanns given eller plötsligt uppstod ut trettiotalskrisen. Det var mycket mer en samhällsorganisation som gradvis växte fram under politiska motsättningar och som ständigt utmanades från höger till vänster. Hur den formades handlade mycket om makt över språk och symboler.

ATP-striden var en viktig etapp. Den var inget som arbetarrörelsen ville utan något man tvingades till av en offensiv borgerlighet under 1950-talet. ATP-segern födde förväntningar och nya krav och var på så sätt en viktig förutsättning för det radikala sextiotalet.

Läs mer hos Arena

Bo Södersten i "Den svenska sköldpaddan" 1975

Tiden är kommen för att visa att en konsekvent tillämpning av socialdemokratisk ideologi innebär en djuptgående förändring av samhället. Kapitalismen har fyllt sin historiska funktion. Kapitalismen kan gå.
Bo Södersten i "Den svenska sköldpaddan" 1975. Rabén & Sjögren
Läs utdrag ur boken klicka här

I en intervju i TV8 7 mars 2005 - Engelsbergssamtalen, intervjuare Fabian Af Petersén - sade Bo Södersten i samtalets avsnitt om löntagarfonderna och vänstervågen typ att han (Södersten) själv varit främmande härför.

"- Det enda som ska ha inflytande i företagen är arbetet, kapitalet ska ägas av samhället, kollektivet, som sedan ställer detta till löntagarnas förfogande, sa han."
Om mötet med arbetarkommunen och LO-sektionen i Ängelholm, enligt Arbetet 1978-04-15.

Löntagarfonderna: Det svenska försöket att socialisera företagen
Hans L Zetterberg

Systemskifte - Fondsocialism blev fondkapitalism
Den 17 maj arrangerade Samtidshistoriska institutet på Södertörns högskola ett vittnesseminarium om
fondsocialismen, 70-talets stora systemfråga.
Mattias Lundbäck SvDs ledarsida 2001-05-21

Rolf Englund i Arbetsgivaren (föregångaren till SAF-Tidningen) 1980-06-19

Rolf Englund om andel-i-vinst i SAF-Tidningen 1984

"Arvet från Gösta Bohman"Anders Isaksson om fonderna 1997-12-01 i DI

RE: Om man klickar på bilden ser man bl a ett plakat från 4 Oktober,
med den av mig författade texten "Fonder är början - Socialism är slutet"
Det blir väl inte Nobelpriset precis, men det är kul att ha varit med.

Texten finns även med i Timbros bok om 4 Oktober

Jag rådde Olof Palme att hota med att avgå: ställ dig upp på en partikongress och säg "jag avgår om ni fortsätter med det här, ni får klara era löntagarfonder utan mig!". Men han ville inte gå så långt.
Anders Ferm, Fokus nr 7, 24/2 2006

Löntagarfondskampanjen var sannolikt 1900-talets största politiska misstag i alla kategorier. Och det stod socialdemokrterna och LO för!

Utredningen anförtroddes den radikale LO-ekonomen Rudolf Meidner och hur tankarna gick i utredningskansliet är alltjämt ett mysterium.

Kommentar av Rolf Englund:
Sanningen är väl den att Anna Hedborg, då ung, hade stort inflytande över Rudolf Meidner. Se t ex "Rudolf Meidner har avlidit. Han blev 91 år gammal. Peter Wolodarski DN 14/12 2005

I dag är det nästan omöjligt att leta upp parti- eller LO-företrädare som på allvar hävdar att den där idén var bra. Däremot är det rätt gott om sådana som säger "ja, du vet, egentligen var jag ju emot, men..."

Kommentar av Rolf Englund:
Jämför svårigheten att - i dag - finna de som tyckte att kronkursförsvaret var en bra idé. Däremot är det rätt gott om sådana som säger "ja, du vet, egentligen var jag ju emot, men..."

Själv var jag också emot idén och gav på det socialdemokratiska bokförlaget Tiden, där jag var chef, ut en bok mot löntagarfonderna, skriver av flera socialdemokrater, bland annat Nils Lundgren och Assar Lindbeck.

Sju socialdemokrater om löntagarfonderna
/ Nils Elvander ... Nils Lundgren (red.)Tiden, 1979

Fokus

Per-Albin Hansson, hade, enligt Anders Isakssons lysande biografi, redan 1920 förklarat att "Vårt medel är demokratin, vårt mål är allas lycka genom socialismen".

Den urgamla formuleringen i det socialdemokratiska partiprogrammet - "Socialdemokratin vill så omdana samhället, att bestämmanderätten över produktionen och dess fördelning läggs i hela folkets händer"... fanns kvar ännu i det som antogs efter Murens fall på partiets 31:a kongress år 1990.

Göran Persson kommer att gå till den ideologiska historien som den partiledare som på partikongressen år 2001 strök detta mål om socialismen ur partiprogammet.

Den gamla klassiska formuleringen kan nu läsas på Arbetarrörelsens Arkiv (www.arbarkiv.nu.)