DN-ledare 99-06-18: Nye riksskattemästaren

Underliga saker tycks hända i svensk ekonomi. Den öppna arbetslösheten bland byggnadsarbetarna är 13 procent. Till detta kommer 3,5 procent av kåren som sysselsätts inom Ams plus ett icke redovisat antal som ingår i Kunskapslyftets program. Men Ams rapporterar om kommande svår brist på arbetskraft i byggsektorn. Inflationen, som i två decennier låg på 8-10-procentsnivån, är nästan borta.

Statsbudgeten ger nästa år ett överskott på 90-100 miljarder kronor, enligt Riksgäldens prognos.

Riksbanken håller än så länge sitt prisstabilitetsmål, det vill säga inflationstakten ska ligga i intervallet 1-3 procent. Bilden är likadan i Västeuropa. I USA rörde sig priserna inte alls förra månaden. Och detta trots att ekonomin börjar växa i Sverige och att USA haft ett ekonomiskt högtryck i åratal.

Gamla samband mellan tillväxt, sysselsättning och inflation tycks inte längre gälla.

En förklaring ligger i att produktiviteten ökar parallellt med produktionen. Förmodligen kan produktivitetseffekterna av alltings datorisering avläsas i den tidigare unika kombinationen hög tillväxt och stabilt penningvärde. Och eftersom användningen av elektronik ökar kan den nya trenden stå sig.

En annan förklaring, inte alternativ utan kompletterande, kan ligga i att avregleringar och frihandel skapar effektivare marknad och skärpt konkurrens. Antag att denna faktor har relativt stor betydelse. I så fall kan huvuddelen av EU-länderna emotse stabila priser i framtiden, eftersom den gemensamma valutan leder till att prisbildningen blir genomskinlig, vilket höjer konkurrenstrycket.

Vice riksbankschefen Lars Heikensten menade i ett anförande nyligen att vi har kunnat kombinera låg inflation och tillväxt eftersom kapacitetsutnyttjandet varit lågt efter krisen i början på 1990-talet. Nu ökar kapacitetsutnyttjandet; Heikensten drar därav slutsatsen att inflationsrisken ökar. Samtidigt medger han att vi faktiskt inte vet vilken arbetslöshetsnivå som är förenlig med stabil inflationstakt.

Nej, just det. USA har lång tid kombinerat hög tillväxt med låg arbetslöshet och låg inflationstakt.

Omvänt tyder OECD:s analyser på att arbetslösheten i Västeuropa i allt väsentligt är strukturell, det vill säga den beror inte på låg efterfrågan utan på stelheter i marknaderna: sammanpressad lönebildning, höga minimilöner, rigida arbetsrättslagar, generösa bidragssystem.

Slutsatsen blir att arbetslösheten kan pressas ned inte med någon generell efterfrågeökande politik i gammal stil, utan endast genom reformering av arbetsmarknad och lönebildning.

Kan skatterna sänkas? Finansminister Bosse Ringholm (DN 11/6) och majoriteten i finansutskottet för samma resonemang: först ska den offentliga verksamheten ha mer resurser, därefter kan skatterna sänkas, något, främst för låg- och medelinkomsttagare.

Varken statsrådet eller utskottet gör någon distinktion mellan en generell sänkning av skatten och riktade strategiska skattesänkningar.

I inget av resonemangen finns en skymt av förståelse för att skattetrycket kan ha någon effekt på de tillväxtprocesser som genererar resurser.

Ringholm säger gång på gång att skattesänkningar ska kombineras med låga löneökningar så att vi inte riskerar ökad inflation.

Men: Sverige har höga skatter på sparande, och därmed ett lågt sparande. Den samlade skatten på aktiesparande är dubbelt så hög som EU-ländernas genomsnitt. Om skatten sänks på sparande kan resultatet bli att sparandet ökar, inte konsumtionen.

Vidare har lönebildning och beskattning i Sverige slagit ut huvuddelen av konsumtionsvaruindustrin. En ökning av privat varukonsumtion tillgodoses därmed i huvudsak av import.

Mycket breda skattekilar på tjänster gör att många inte har råd att köpa privat service. Här finns ett uppdämt behov av konsumtion, och samtidigt outnyttjad kapacitet eftersom vi har en betydande (oregistrerad) arbetslöshet. Om skatterna på tjänster reduceras kan fler få den service de vill ha, och fler kan få arbete. Beskattningen påverkar alltså inte endast efterfrågan, utan också utbudet.

Visst har finansministern hört talas om att ekonomin också har en utbudssida?

Det överskott på 90-100 miljarder kronor som Riksgälden räknat fram bör användas med viss försiktighet, på alla sätt.

Dels består det i huvudsak av tillfälliga överföringar och intäkter (vilket även finansutskottets majoritet i ett nyktert ögonblick medger).

Dels påverkas budgetsaldot kraftigt av svängningar i ekonomin, beroende på de höga utgifts- och skattekvoterna. När aktiviteten i ekonomin ökar forsar pengarna in i statskassan, när aktiviteten sjunker forsar de ut.

Ska skatterna sänkas i större skala måste därmed utgifterna sänkas, i samma grad. Men det finns strategiska skatter som bromsar sparande och investeringar och leder till kunskapsflykt. De handlar om små belopp.

Regeringen tar ut de skatterna inte för pengarnas skull, utan för ideologins. Den vill i grunden inte ha företagare, privat ägande, privat sparande. Skatterna kan inte tolkas på något annat sätt.  

Top of Page
Början på sidan