-
LOs kampanj "Jag/vi räddade Sverige" blev den axel kring vilken fackföreningsrörelsen formade sina insatser inför valet 1998.
Huvudpersonerna i kampanjen var Annika, handelsmedlem och ensamstående mamma, Anders, arbetslös byggnadsarbetare och Bibbi och Kenta, en lågavlönad barnfamilj.
Statsminister Persson bygger all sin trovärdighet på påståendet att de borgerliga skapade den ekonomiska krisen på 1990-talet och att han fick reda upp den.
Krisen hade redan slagit igenom med full kraft när de borgerliga tillträdde. Och Perssons socialdemokrater motsatte sig budgetsanering; ännu 1994 ville de ha ett budgetunderskott som var 30 miljarder kronor större! Om detta skriver jag idag på Expressens debattsida, och citerar både Finansdepartementet och Persson själv om krisens verkliga orsaker.
Läs mer här om Johnny Munkhammars artikel i Expressen
Om Johnny Munkhammar hos nejtillemu.com
- Det är klart att Göran Perssons historiska insats är monumentalt betydelsefull för Sverige. Vi kan ha haft olika synpunkter på hur man borde sanerat vår ekonomi. Men den sanering de gjorde är oerhört viktig för att vi har en god ordning i vår ekonomi.
Anders Borg ref. i DN 2010-02-19
Några faktorer försvårar för Mona Sahlin ...
En faktor är den falska föreställningen att Sveriges goda ekonomi är en följd av Göran Perssons traditionalistiska tid som statsminister, inte av strukturreformerna under Ingvar Carlsson och Carl Bildt.
Hans Bergström 6/2 2007
Man bör fråga sig om s-regeringen 1995-96 hade vågat ordinera svenska folket
den beska medicin som då behövdes för att sanera den svenska ekonomin,
om man redan efter tre års regerande hade tvingats stå till svars inför väljarna?
SvD-ledare 20/12 2006
Kanske var det även av mer egoistiska skäl som socialdemokraterna hösten 1993 tillsammans med övriga riksdagspartier kom överens om att förlänga mandatperioden från tre år till fyra. För även om reformen beslutades i politisk enighet förklarade partiets dåvarande chefsförhandlare i författningsfrågor Thage G Peterson att "väsentliga socialdemokratiska krav", såsom en förlängning av mandatperioden, hade blivit tillgodosedda i förhandlingarna (riksdagsprotokoll 1993/94:81).
Bokanmälning
Johannes Lindvall: Ett land som alla andra. Från full sysselsättning till massarbetslöshet
Lennart Erixon, Ekonomisk Debatt nr 4/2007
Erixon, Lennart Titel: Styrfel -- inte systemfel -- orsak till Sveriges eftersläpning?, Ekonomisk Debatt nr 1:1991
Erixon, Lennart Titel: Sackar Sverige efter? -- vad kan vi lära av utvecklingen i Förenta staterna?, Ekonomisk Debatt nr 8:1990
Läs mer här
Ett land som alla andra
– från full sysselsättning till massarbetslöshet.
Mellan 1990 och 1993 steg arbetslösheten i Sverige från 1,7 till 8,2 procent.
Det handlade inte bara om att den ekonomiska osäkerheten ökade för den enskilde, utan också om att samhällsdebatten i stort ändrade karaktär.
Bok av Johannes Lindvall, Atlas 2006
Johannes Lindvall är doktor i Statsvetenskap vid Göteborgs universitet. Ett land som alla andra bygger på intervjuer med ett femtiotal av de centrala aktörerna i svensk ekonomisk politik sedan 1970-talet, som själva berättar om åren som (de) förändrade Sverige: Thorbjörn Fälldin, Ingvar Carlsson, Carl Bildt, Göran Persson, Anne Wibble, Kjell-Olof Feldt, Bengt Westerberg, Bengt Dennis, Allan Larsson och Erik Åsbrink.
Dan Josefsson i Aftonbladet:Förra året publicerade statsvetaren Johannes Lindvall avhandlingen The Politics of Purpose.
Där berättas hela historien om hur massarbetslösheten kom till Sverige. Det rör sig enligt Lindvall om den största politiska förändring som genomförts i landet sedan åtminstone andra världskriget.
Vad kan vi lära av kraschen?
Bank- och fastighetskrisen 1990-1993
SNS 2005 Nils-Eric Sandberg (red.)
Konjunkturrådets rapport 1993:
Fast kurs med flytande krona
Av Hans Tson Söderström (red.)
Sverige har på tre år gått från överhettning till den djupaste ekonomiska nedgången sedan depressionen på 1930-talet. Arbetslösheten fortsätter att stiga under 1993 och finanskrisen är långt ifrån överstånden. Dessutom har Riksbanken förlorat sitt viktigaste vapen - den fasta växelkursen.
Starka röster kräver nu en expansionistisk konjunkturpolitik av traditionellt snitt. Men hur går detta ihop med långsiktiga strävanden för prisstabilitet, effektivare marknader och minskat budgetunderskott?
1993 års rapport från Konjunkturrådet mynnar ut i förslag till en kraftfull politik som kan föra Sverige ur krisen utan att göra avkall på strävandena mot en långsiktigt bättre ekonomi.
Var det Göran Perssons svångrem som räddade Sverige?
Göran Persson: Människors uppoffringar har givit
resultat
i regeringsförklaringen i Riksdagen,
Tisdagen den 14 september 1999
Vi kan sätta punkt för ett årtionde som präglats av
finansiell kris, massarbetslöshet och växande klyftor. Genom de
senaste årens kraftfulla ekonomiska politik kan svenska folket nu
för första gången på ett decennium självt välja
hur vägen in i framtiden ska gestalta sig.
Människors
uppoffringar har givit resultat.
De växande överskotten i de
offentliga finanserna ska användas till att betala av på
statsskulden, stärka skolan, vården och omsorgen om barn och gamla,
ge löntagarna en återbäring för egenavgifterna och
motverka regional obalans. Klyftorna i samhället kan åter minska.
Ur LOs verksamhetsberättelse för 1998, sid 76
LOs kampanj "Jag/vi räddade Sverige" blev den axel kring vilken fackföreningsrörelsen formade sina insatser inför valet 1998.
Kampanjen fick en mycket stor uppmärksamhet i den allmänna politiska debatten under våren 1998.
Efterfrågan på materialpaket om fackföreningsrörelsen och valets huvudfrågor för LO-medlemmarna överträffade alla
förväntningar, och upplagorna av olika material tillhör de största under lång tid.
Huvudpersonerna i kampanjen var Annika, handelsmedlem och ensamstående mamma, Anders, arbetslös byggnadsarbetare och Bibbi och Kenta, en lågavlönad barnfamilj.
Kommentar av Rolf Englund:
Kampanjens syfte från LOs sida synes ha varit att övertyga sina medlemmar, som hade fått lida av
Göran Perssons åtstramningspolitik, om att deras lidande inte hade varit i onödan. Dessvärre var det
nog ändå så att det var i onödan. Göran Perssons hade tydligen köpt den Bildt/Wibbleska problemformuleringen utan
att inse att de dåliga offentliga finanserna berodde på krisen, och inte tvärtom. Det kanske
kan förklaras av Göran Perssons traumatiska möte med "de flinande 25-åringarna" på Wall Street.
Budgetunderskottet ökar - Nu kommer väl sparpaketen?
Rolf Englund blog 2009-03-04
Sten Johansson, chef för Fackföreningsrörelsens institut för ekonomisk forskning, på DN Debatt 98-02-28
Uppslutningen kring EU:s konvergensprogram långt in i partierna till vänster om mitten har lett till att en keynesiansk analys av det ekonomiska läget med tillhörande stimulansåtgärder knappast alls förekommer i debatten.
Det tredje lägrets analys och program är effektivt blockerat av konvergenspolitiken för EMU och dess fortsättning i stabilitetspakten.
Utdrag ur Peeter-Jaan Kask,
Vägen in i och ut ur Krisen,
ekonomisk politik från Feldt till Persson
Efter kronfallet var socialdemokraterna till en början försiktigt avvaktande till den nya penningpolitiken. Man delade i stort sett regeringens /Bildt-regeringens/ förhoppning om att återhållsamhet med räntesäkningar skulle kunna stärka kronan och på så sätt pressa ned de långa räntorna. Men i början av 1993 insåg socialdemokraterna att strategin inte fungerade och man började driva kravet på en aktiv räntesänkningspolitik.
- I efterhand är ju alla rätt överens om att Riksbanken missade en chans under 1993 som kunde fört oss ned på en lägre räntenivå och därmed skapa en bättre balans i den inhemska ekonomin och fått fart på investeringarna, säger Allan Larsson.
Om boken "Bortom den starka statens politik?" av Rothstein, Bo och Vahlne Westerhäll, Lotta (red), SNS förlag
Hur kommer det sig då att socialdemokraterna och de andra ledande partierna övergav det tidigare sysselsättningsmålet? Varför blev plötsligt inflationsbekämpning viktigare än arbetslöshetsbekämpning?
Fredrik Öjemar, politiken.se, 15/11 2005
- I princip har jag inget emot skattesänkningar. Men de som fick bära bördan på 90-talet går före, sa Göran Persson.
Göran Persson vid S-kongressen 2005, referat i DN 3/11 2005
Germany’s incoming “grand coalition” of Christian Democrats and Social Democrats is about to commit the biggest economic policy error since unification – the attempt to pursue budget consolidation at the expense of all other economic policy goals. In doing so, it risks turning a five-year-long stagnation into a full-scale depression.
It would be more accurate, perhaps, to compare her /Ms Merkel/ to Heinrich Brüning, a Christian conservative who was German chancellor from 1930 to 1932.
Wolfgang Munchau, Financial Times, 7/11 2005
Wolfgang Munchau is an associate editor of the Financial Times
