Home - Index - News - Krisen 1992 - EMU - Economics - Cataclysm - Wall Street Bubbles - US Dollar - Houseprices

"Sänkta skatter har större verkan"

Spännande läsa Johan Schück
Ibland har han rätt, ibland har han fel
Rolf Englund 29/8 2008

"Ökade statsutgifter för infrastrukturen, forskningen, skolan och psykiatrin ger inte någon omgående effekt på konjunkturen.
Sänkta skatter har större verkan, förutsatt att hushållen låter pengarna gå till konsumtion och inte främst till sparande. kurs här"

Det skrev Johan Schück i sin krönika den 29/8 2008

Låt oss ta det i tur och ordning:

"Ökade statsutgifter för infrastrukturen, forskningen, skolan och psykiatrin ger inte någon omgående effekt på konjunkturen", skriver han.

Däri har han, vad jag förstår, fullständigt fel.
Om staten bygger bygger en bro (infastruktur) ökar efterfrågan på arbetskraft, cement och schaktmaskinstid.
Eller om staten anställer en lärare till inom skolan, så blir det omedelbart ökad efterfrågan på lärare.
Ja, bron måste ju upphandlas och läraren anställas, och det kan ju ta viss tid, men ändå.
Elementärt, min käre Watson.

Nu tar vi nästa mening: "Sänkta skatter har större verkan", fortsätter han, även om han kvalificerar sitt påstående med det viktiga förbehållet "förutsatt att hushållen låter pengarna gå till konsumtion".

Men, som man fick lära sig i första förberedande kursen i nationalekonomi, det räcker inte med att pengarna går till konsumtion. Det måste vara inhemsk konsumtion. Om pengarna går till en ny TV gjord i Sydkorea blir det en stimulans av ekonomin i Sydkorea, dock inte i Sverige.

Även om inget av en skattesäning läckte ut i form av sparande och import är det svårt (omöjligt) att se hur en skattesänkning skulle ha "större verkan".

Att det är på detta vis vet alla, även, därom är jag övertygad, även Johan Schück.

Varför skriver han då en text som är uppebart felaktig och vilseledande?

Det är ofta metod i hans galenskap, (elegant syftning på Shakespeares Hamlet).
När han i mina ögon har fel är det som regel för att, som god folkpartist och tidigare ledarskribent på DN, försvara den nu sittande regeringen.

På den punkten är han ofta lika trosviss som Olle Wästberg, tidigare statssekreterare åt Anne Wibble i Bildt-regeringen, som nyligen skrev "Det finns en optimism i den amerikanska kulturen, en framtidstro som gör att man har större benägenhet att skuldsätta sig än européer.
Olle Wästbergs nyhetsbrev, augusti 2008

Men det är väl samma sak som Barbro Hedvall tar upp samma dag i sin signerade artikel på DNs ledarsida. Hon kommenterar där "Jobbavdraget är dyrt, onödigt och ineffektivt om staten vill öka antalet jobb, menar LO-ekonomerna i en rapport som offentliggjordes häromdagen.
http://www.lo.se/home/lo/home.nsf/unidView/4ED4DFEED3B79D48C12574B1002EBFE4

- Rättvisa och jämlikhet är relativa begrepp men de flesta väljare har slutit dem till sina hjärtan sedan många år.
- Därför motiverar alliansregeringen skattesänkningar med att fler ska få arbete, inte med att det är rätt att människor har mer av sin inkomst att disponera över, skriver hon.

Motiveringen behöver alltså inte vara det verkliga motivet.

Innan de borgerliga, om det nu längre finns några sådana, får det moraliska övertaget i skattefrågan kommer motiveringen för olika åtgärder, som jobbavdrag respektive skattesänkningar i stället för "Skola, vård och omsorg" att bli lite konstig.

"Sven-Erik Larsson var en tolerant chef, som visade medarbetarna stort förtroende. Här fanns en tradition, och det hade inte varit möjligt att skapa en ökad samstämmighet med auktoritära medel; jag kunde då ha hamnat i samma situation som Mats Johansson på Svenska Dagbladet, som tvingats nyrekrytera hela ledarredaktionen.
Jag argumenterade i sakfrågor, vädjade till medarbetarnas gemensamma ansvar, kompromissade, höll god min – och undvek att hänvisa till mina befogenheter. Framför allt var jag dagligen närvarande. Jag reste sällan och deltog bara i undantagsfall i arrangemang utanför DN.
Ingen av dem jag rekryterade 1979 kunde ersätta Jan-Magnus Fahlström som ekonomisk skribent.
Nils-Eric Sandberg och jag skrev flertalet ekonomiska kommentarer, men vi hämmades båda av att vi tänkte olika; jag delade inte hans strikt marknadsekonomiska synsätt. Vi kolliderade exempelvis om den underbara nattens skatteöverenskommelse mellan mittenpartierna och socialdemokraterna våren 1981, vilket läsarna knappast kunde undgå att se.
Först när Johan Schück anställdes 1984 fylldes tomrummet efter Fahlström."
http://www.svante-nycander.se/arkivet/Ledarsidan.htm