Home - Index - News - Krisen 1992 - EMU - Cataclysm - Wall Street Bubbles - Huspriser
Dollarn - Biggles - HSB - Löntagarfonder - Skuldkrisen på 80-talet - Contact


Medborgare mot EMU

Några av Rolf Englunds artiklar om EU och EMU


Clive Crook
The political foundations for union were never laid. Governments kept building higher and higher regardless.
Rolf Englund blog 2010-05-17


Federalisterna, Jugoslavien, Annika Ström Melin och Göran Persson
Rolf Englund blog 2010-05-14


IMFs dödsdom över Grekland och EU:s räddningspaket
Rolf Englund blog 2010-05-12

Grekland, EMU, bruset och tystnaden
Rolf Englund blog 28/3 2010


Rolf Englund om det man inte talar om:
Konstgjord konflikt mellan s & m döljer den stora frågan
"EU går tydligt mot en federation. Men detta bör sägas rent ut och inte genomföras i smyg. Man skall inte låtsas som om den stora frågan för väljarna är om de skall rösta på den moderata listan eller den socialdemokratiska.
"Det skriver Rolf Englund, ekonom och legendarisk EU-kritiker."
Newsmill, 2009-05-25


- EU måste ha förmåga att assistera ett medlemsland i nöd. Det är inte konstigare än att en nationalstat hjälper en kommun eller region i svårigheter, ibland genom tvångsförvaltning, skrev DNs politiske chefredaktör Peter Wolodarski 2010-03-07.
Klarare än så går det inte att uttrycka en federalistisk grundinställning.
Rolf Englund blog 2010-03-08


DNs trobekännelse till EMU
Rolf Englund blog 15/2 2010


Krugman, Nils Lundgren och Europas Förenta Stater
Rolf Englund blog 10 februari 2010


Klaus, EU och Sudettyskarna
Att EU skulle vara bra för freden är ett av Ja-sägarnas enfaldigaste argument.
Rolf Englund blog 2009-10-13


European ministers to press ahead with plans to develop a satellite navigation system to provide “independence” from the US
Transport ministers agreed unanimously to end talks with a private consortium and to spend $3.2bn to build it themselves instead.
Kommentar av Rolf Englund:
Ett tydligt bevis för att ambitionerna bakom EU är att bygga inte bara en superstat, utan en supermakt, som ett led i sin europeiska ideologi byggd på bland annat USA-hat av gammalt europeiskt aristokratiskt och vänsterintellektuellt märke.

Galileo är en utmärkt symbolfråga inför kampen om EU-Konstitutionen

Nu får vi se om PJ Anders Linder och andra Ja-sägare någon gång i sitt liv har ätit Wasa-bröd, som sägs ge råg i ryggen, ellr om han bara är en medlöpande opportunist som lovar väljarna fred och att slippa växla semesterkassan medan statsbygget pågår med domstol, parlament, valuta, president, flagga och författning - även om man nu som en eftergift skall ta bort en del av detta ur texten, men inte ur verkligheten.

Läs mer här


EU-grundlagen är vår grundlag
med info om Lars Leijonborg om EU och EMU
Rolf Englund på internet 6/9 2006


Ur Sture Eskilsson "Från folkhem till nytt klassamhälle"

Det skulle vara historieförfalskning att påstå att jag ägnade dessa frågor någon speciell eftertanke inför folkomröstningen 1994... Några år senare ... var min uppfattning till en början att EMU visserligen var en riskabel idé som skulle utsätta medlemsländerna för onödiga påfrestningar, men om den ändå förverkligades var det väl lika så gott att Sverige anslöt sig.

De fanns emellertid de som tänkt mer på saken och började formera en motståndsrörelse. I spetsen gick Margit Gennser, moderat riksdagskvinna, känd för sin självständighet och energi. Att den stora pensionsreformen, efter många års utredande och förhandlande, hade förts i hamn i politisk enighet var hennes förtjänst. Vid sin sida hade hon vapendragaren Rolf Englund, tidigare medarbetare på Timbro och outtröttlig kritiker av kronförsvaret vid decenniets början.

De inviterade mig på lunch och framförde sina argument mot EMU och frågade om inte jag delade deras uppfattning.

forts. i boken på sidan 366 ff.

Margit Gennser

Kronkursförsvaret

Sture Eskilsson "Från folkhem till nytt klassamhälle"


Det är målsättningen om ett ständigt fastare förbund - "ever closer union" som är själva grundbultsfelet med EU.
Kunde vi rulla tillbaka Sovjetunionen skall vi väl kunna rulla tillbaka Europeiska Unionen.
Rolf Englund Barometerns website 7/6 2005


Den mäktiga tidsandan
Andra Världskriget 60 år - Vietnamkriget 30 år
Socialismen var en utopistisk och deterministisk ideologi.
Den är nu död men har ersatts av vad man skulle kunna kalla EU-topismen

Rolf Englund för radions OBS 8/5 2005 (refuserat)


Vad som är fullständigt oacceptabelt är att den nu sittande riksdagen, vald utan att frågan om EU-grundlagen behandlades i valdebatten, skall fatta beslutet.
Detta är emellertid vad samarbetspartierna - kollaboratörspartierna - socialdemokraterna, moderaterna, folkpartiet, kristdemokraterna och centern har kommit överens om.
Deras lika fiffiga som djupt odemokratiska plan, ovärdigt till och med demokratin i Katrineholm, är att riksdagen under den brådast julhandeln nu i december skall klubba igenom EU-grundlagen
Rolf Englund 16/3 2005


Om det inte skall hållas folkomröstning, skall det då göras grundlagsändring med mellanliggande val?
Rolf Englund, inlägg DNs ledarsida 11/5 2004

Folkomröstningsinstitutet kan användas vid avgörande vägval, för att ge beslut en starkare legitimitet, skrev DN (5/5) i en ledare där man avvisade kravet på folkomröstning om EU-grundlagen. Storbritannien ska hålla folkomröstning. DN skrev (25/4) att det inte gjordes för att förslaget är så radikalt utan av partitaktiska skäl.

DN synes anse att den nya grundlagen är teknikaliteter som det inte behöver folkomröstas om. Valery Giscard d'Estaing, som lagt fram förslaget, är av annan mening.

DN, Göran Persson och moderaterna var tidigare emot den folkomröstning om EMU som gav ett betydande nej, en förlust som enligt Göran Persson "i sitt slag är utan motstycke". Nu försöker de få det till att det vore i strid med vår representativa demokrati att avgöra frågan i en folkomröstning och att det är bättre att frågan avgörs av riksdagen.

Men grundlagsändring måste avgöras av riksdagen. Frågan gäller om folket skall ges tillfälle att yttra sig innan riksdagen avgör frågan. Det står varje politiker fritt att rösta för grundlagsändringen även om folket sagt nej.

Grundlagsändringar brukar i Sverige ske med två beslut med mellanliggande val. Efter många underliga turer har den svenska grundlagen ändrats så att makt nu kan överföras från riksdagen till EU genom ett riksdagsbeslut med tre-fjärdedels majoritet.

Göran Persson och KU-ordföranden Gunnar Hökmark avser att trumfa igenom grundlagen med stöd av den riksdag som nu sitter. Den riksdag som enligt Carl Bildt (TV4 2/12 2003) saknar legitimitet härför:

”Detta är en fråga som till och med bättre skulle behandlas i riksdagsvalen. Problemet är att vi i Sverige inte har gjort det. Vi har inte tillräckligt mandat. Det är ett dilemma.”

Den fråga som nu måste besvaras är: Om det inte skall hållas folkomröstning, skall det då göras grundlagsändring med mellanliggande val?

Rolf Englund

DN svarar Englund:
Tre fjärdedels majoritet är ett strikt krav och en minst lika god garant för demokratisk förankring som beslut av två riksdagar med val emellan
DN-ledare 11/5 2004

För att börja med den avslutande frågan: Tre fjärdedels majoritet är ett strikt krav och en minst lika god garant för demokratisk förankring som beslut av två riksdagar med val emellan.

Englund skriver att det "står varje politiker fritt att rösta för grundlagsändringen även om folket sagt nej". Formellt är det så, eftersom folkomröstningar i Sverige bara är rådgivande. Men vad skulle hända i så fall? En inte särskilt djärv gissning är att det skulle höras ett ramaskri från Medborgaer för folkomröstning och från alla andra som krävt folkomröstning. Det skulle talas om svek och manipulation.

Helt orimlig vore den reaktionen, för om folket tillfrågas direkt förväntar sig de som röstar att de själva har avgörandet i sin hand.

Möjlighet till ansvarsutkrävande är en av demokratins hörnpelare. Problemet med folkomröstningar är att de erbjuder politiker och kampanjmakare möjlighetere att blanda bort korten.

Det som i teorin bara är en rak fråga till folket, blir ett eldorado för taktiserande och ett sätt att smita från eget ansvar.

*

Det finns en väg mellan elitismens Skylla och populismens Charybdis.
Som Olof Ruin och även DN:s ledarsida tidigare har föreslagit:
skjut upp den parlamentariska ratificeringen till efter valet 2006. Då skulle konstitutionen föras in i den ordinarie valrörelsen och den osunda gränsen mellan svensk inrikespolitik och EU-frågor äntligen raderas.

DN huvudledare 22/2 2005


Rösta inte på partierna som lägger sig platt
Vi måste förhindra att EU-författningen kuppas igenom
Rolf Englund, Barometern 31/3 2004


Kjell-Olof Feldts selektiva minne
Replik på Feldt
Rolf Englund inte på Brännpunkt 27/7 2003


Niklas Ekdal, på Herbert Tingstens stol, om konservativt tänkande och utopiskt
Med kommentar av Rolf Englund Signerat, DNs ledarsida, 13/7 2003

Eliten mot folket, sägs det. Jag tror att skiljelinjen är en annan EMU-mottåndet i Sverige har många ansikten men ett grundläggande argument: EMU är inget perfekt system, därför är det bättre med egen valuta, ränta och penningspolitik. Detta är den gemensamma ramen för den nyliberala, socialistiska, ekonomistiska, nationalistiska och ekologiska kritiken. Inte ett konservativt tänkande, utan ett utopiskt.

Kommentar av Rolf Englund:
Nu gör och säger Ja-sidan vad som helst. Men om man, som Niklas Ekdal, sitter på den stol som Herbert Tingsten satt på, borde man, tycker jag, tänka sig för innan man omtolkar begreppen konservativt och utopiskt.

Att vilja vänta och se, är om något ett konservativt förhållningssätt. Att vilja skapa ett enat Europa, där nationalstaterna blir något slags delstater inom Unionen, det däremot är en gammal dröm med starka utopiska förtecken.

Nej-sidans kritik mot EMU går ingalunda ut på att EMU inte är ett perfekt system. EMU är ett dåligt system och risken är stor för att projektet kommer att haverera.

Ekonomiskt är EMU inte bra för Sverige. Inte heller för Tyskland, eller de andra medlemsländerna.

EMU är inte heller infört därför att det skulle vara ekonomiskt bra, utan för att vara en byggsten i byggandet av Unionen. Alla länder har ju en valuta, utom Panama, och skall Unionen bli en stat måste man en egen valuta - Euron.

EMU är inget experiment. EMU är ett vågspel. Ett experiment kan avbrytas. EMU är som att göra fisksoppa av ett akvarium. Om man ångrar sig är det svårt att göra ogjort.

Om Niklas Ekdal inte tror mig, kan han läsa Dagens Nyheters ledarsida den 30 juni 2003. Det var inte länge sedan.

http://www.nejtillemu.com/dn.htm#utopisktm


Några citat ur den av Ja-sidans ledande kampanjorganisation Sverige i Europa utgivna skriften med titeln "Det finns inget nja till euron" av
Mats Svegfors: Personligen är jag på framförallt ekonomisk-tekniska grunder tveksam till den gemensamma valutan.
Och jag anser inte att det svenska beslutet borde fattas nu
.
Rolf Englund 23/4 2003

Framtid i Frihet - Nej till Euroism
Rolf Englund på internet 24/3 2003

State of The Union
Rolf Englund

Internet 20/1 2003

Vem bryr sig om grundlagen?
Rolf Englund
Barometern 2002-10-25


Otillständigt om grundlagsändringen
Två dagar mellan bordläggning och beslut
Rolf Englund på Internet
2002-05-29


Rolf Englund 2002-05-15

Den nu föreslagna grundlagsändringen, innebärande att beslutanderätt skall kunna överföras inte bara till EG utan även till EU måste beslutas genom den ordning som gäller för stiftande av grundlag. (RE: dvs med mellanliggande val).

Men om Riksdagen godkänner den nu akktuella grundlagsändring kommer det att i framtiden att bli möjligt att överföra beslutanderätt till EU utan mellanliggande val. Eliten behöver inte fråga folket.

Det är det saken gäller.


En dumhetens konspiration
Expressen, Dagens Industri, Dagens Nyheter, Svenska Dagbladet och Bo Lundgren
Rolf Englund i Nya Wermlands-Tidningen 2002-03-22

Anne Wibbles Minnesfond
Rolf Englund i Nya Wermlands-Tidningen 2002-03-12

Wallenbergssfären, Percy och EMU
Rolf Englund i Nya Wermlands-Tidningen
2002-03-01

Riksbanken svär sig fri
Eva Srejber, Kjell-Olof Feldt, Johan Gernandt och Bengt Westerberg, Bengt Dennis, Mats Kinnwall, Lars Heikensten:ungefär densamma som när man har en fast växelkurs, i första hand ett politiskt projekt, Lena Hjelm-Wallén, prop 72 Grundlagen, Per Unckel
Rolf Englund i Nya Wermlands-Tidningen
2002-02-19

Olagligt riksdagsbeslut
Rolf Englund
Nya Wermlands-Tidningen 2002-01-29

För en handfull peso
Rolf Englund
Nya Wermlands-Tidningen 2002-01-22

Euron är inte här
Rolf Englund i Nya Wermlands-Tidningen
2002-01-14

Fred i vår tid
Rolf Englund i EU-krönika i Nya Wermlands-Tidningen 2001-12-28

För all framtid
Rolf Englund i Nya Wermlands-Tidningen
2001-12-17

Skall riksdagen följa grundlagen?
Rolf Englund i EU-krönika i Nya Wermlands-Tidningen 2001-12-05

Sverige, Danmark och EMU
Rolf Englund i EU-krönika i Nya Wermlands-Tidningen 2001-11-26

Den Europeiska Unionen växer
Rolf Englund i EU-krönika i NWT 2001-11-21

Den Nya Eran
Rolf Englund i EU-krönika i NWT 2001-11-12 och i NST 2001-11-13

Goran i Berlin
Rolf Englund EU-krönika
Nordvästra Skånes Tidningar 2001-10-25

Ny grundlag
Rolf Englund EU-krönika
i Nordvästra Skånes Tidningar 2001-10-22

Dolkstötslegenden
Rolf Englund EU-krönika
i Nordvästra Skånes Tidningar 2001-10-11

Farliga utopister
Rolf Englund i EU-krönika i Nya Wermlands-Tidningen
2001-09-25

Det är inte oundvikligt
Rolf Englund i EU-krönika i Nya Wermlands-Tidningen 2001-09-18

Ja och nej till folkomröstning
Rolf Englund i EU-krönika i Nya Wermlands-Tidningen 2001-09-11

Monstruöst, sade Economist (om stabilitetspakten)
Rolf Englund i EU-krönika i Nya Wermlands-Tidningen 2001-08-30

Har Du legitimitet?
Rolf Englund i EU-krönika i Nya Wermlands-Tidningen 2001-08-24

Wallenberg har talat
Rolf Englund i EU-krönika i NWT 2001-08-10

Heder och ära åt Allan Larsson
Rolf Englund i EMU-krönika i Nya Wermlands-Tidningen, NST och Skaraborgs Läns Anonbsblad 2001-07-23

Den stora bilden
Rolf Englund i EMU-krönika i Nya Wermlands-Tidningen 27 juli , NST den 11 juli och Skaraborgs Läns Anonbsblad 2001-07

EMU, Irland och gatstenar
Rolf Englund i Nya Wermlands-Tidningen 2001-06-30

Man är väl en viking!
Rolf Englund i Nya Wermlands-Tidningen 2001-06-26

Onyanserat om utvidgningen
Niclas Thorselius i NWT

Hertigdömet Värmland
Rolf Englund i EU-krönika i Nya Wermlands-Tidningen
2001-06-11

EMU är politik, inte ekonomi
Rolf Englund i krönika i NWT, 2001-05-31

Carl Bildt om EMU och kronförsvaret
Rolf Englund i EU-krönika i NWT 2001-05-18

Rätt och fel av Hans Tson Söderström
Rolf Englund i EU-krönika i Nya Wermlands-Tidningen 2001-05-11

Säg inte nej, säg kanske, kanske, kanske
Rolf Englund i EU-krönika i Nya Wermlands-Tidningen 2001-05-03

Vad är sanning?
Rolf Englund i EU-krönika i Nya Wermlands-Tidningen 2001-04-23

Percy, Jacob och Hans Karlsson
Rolf Englund i EU-krönika i Nya Wermlands-Tidningen 2001-04-04

Carl Bildt i Albanien
Rolf Englund i EU-krönika i NWT 2001-03-22

Centern och yttrandefriheten
Rolf Englund i EU-krönika i NWT 2001-03-15

Greenspans trollspö och moderaternas idéprogram
Rolf Englund i krönika i Nya Wermlandstidningen 2001-02-06

Dags för nödbroms
Rolf Englund i EU-krönika i Nya Wermlands-Tidningen 2001-01-23

Euron spricker när dollarn faller
Rolf Englund i EU-krönika i Nya Wermlands-Tidningen 2001-01-08

I Nådens År Noll
Rolf Englund i Nya Wermlands-Tidningen 2000-12-23

Värmlänning, svensk och rumän
Rolf Englund, EU-krönika, Nya Wermlands-Tidningen 2000-12-15

Fädernedsländernas Europa
Rolf Englund, EU-krönika, Nya Wermlands-Tidningen 2000-12-08

Tidigare artiklar av Rolf Englund


Rolf Englund 2002-05-15

Den nu föreslagna grundlagsändringen, innebärande att beslutanderätt skall kunna överföras, inte bara till EG, utan även till EU, måste beslutas genom den ordning som i dag gäller för stiftande av grundlag, dvs med mellanliggande val.


1:a Pelaren = EG, som grundlagen nu ger rätt att överföra makt till från Riksdagen
Alltihopa skall man kunna överföra makt till, utan att behöva fråga folket i val,
enligt det aktuella förslaget.

Om Riksdagen godkänner den nu aktuella grundlagsändring blir det möjligt att överföra beslutanderätt till EU utan mellanliggande val.

Eliten behöver inte fråga folket.

Det är det saken gäller.

Ur prop 72

5.3.1 Bakgrund

Enligt 10 kap. 5 § första stycket RF kan riksdagen överlåta beslutanderätt till EG.

Att 10 kap. 5 § första stycket RF pekar ut EG och inte EU som mottagare av beslutsbefogenheter motiverades i förarbetena med att det inom ramen för EU endast är till EG som överlåtelse av beslutanderätt kan komma i fråga.

Det övriga samarbete som sker inom unionen är av rent mellanstatlig karaktär (prop. 1993/94:114 s. 32).

Efter Amsterdamfördraget har ännu ett nytt fördrag, Nicefördraget, förhandlats fram. Genom Nicefördraget har samarbetet inom EU utvecklats ytterligare, bl.a. genom att möjligheterna att fatta beslut med kvalificerad majoritet i andra pelaren har ökat (prop. 2001/02:8).

Juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms universitet påpekade i sitt remissyttrande att Nicefördraget bidrar till den pågående utvecklingen av unionssamarbetet mot en mindre strikt uppdelning mellan pelarna.

Fakultetsnämnden fann därför att det skulle vara lämpligast om ratifikationen av Nicefördraget kunde anstå till dess att Författningsutredningens föreslagna grundlagsändring hunnit genomföras.

Skälen för regeringens förslag

Sid 32 ff

Det går inte att förutse hur samarbetet i unionen i framtiden kommer att se ut men det ligger nära till hands att anta att den förestående utvidgningsprocesseni vart fall på sikt kommer att leda till förändringar och krav på effektivare beslutsformer i andra och tredje pelaren.

Bla Bla

Enligt regeringens mening talar redan detta för att det finns anledning att nu ändra 10 kap. 5 § första stycket RF.

Härtill kommer att grundlagsbestämmelsen, som är av central konstitutionell betydelse, inte bör vara utformad på ett sådant sätt att återkommande tolkningsproblem uppstår.

Även om det enligt regeringens uppfattning står helt klart att de ändringar som har gjorts genom Nicefördraget inte innebär att beslutanderätt överlåts till EU utan endast till EG är det av allmänna och principiella skäl inte tillfredsställande att det alls har kunnat ifrågasättas om Nicefördraget är förenligt med 10 kap. 5 § första stycket RF.

Regeringen vill här särskilt peka på vad Justitiekanslern har anfört i sitt remissyttrande över Nicefördraget.

Sammantaget anser regeringen att övervägande skäl talar för att 10 kap. 5 § första stycket RF nu bör ändras så att beslutanderätt kan överlåtas inom ramen för allt samarbete i EU.

Varken EG eller EU har kompetens att tilldela sig själva några beslutsbefogenheter. De saknar vad man ibland kallar kompetens-kompetens.

Unionens organ har den kompetens som följer av de av medlemsstaterna beslutade fördragen och de kan inte tilldela sig själva några ytterligare kompetenser. För att t.ex. EG skall kunna tilldelas ytterligare beslutsbefogenheter krävs således att medlemsstaterna kommer överens om det i fördragsenlig ordning. Varje nytt fördrag måste ratificeras av samtliga medlemsstater i överensstämmelse med deras konstitutionella bestämmelser.

För svenskt vidkommande gäller att riksdagen först måste fatta ett beslut om godkännande av det nya fördraget och därefter ytterligare ett beslut om överlåtelsen i form av lagstiftning. Båda dessa beslut skall antas med den särskilda beslutsordning som föreskrivs i 10 kap. 5 § första stycket RF.

Det bör också framhållas att det nu aktuella förslaget inte innebär någon utvidgning av det överlåtbara området utan endast innebär att mottagaren av beslutanderätten ändras.

5 Paragrafen Regeringsformen nuvarande lydelse

Riksdagen kan överlåta beslutanderätt till Europeiska gemenskaperna så länge som dessa har ett fri- och rättighetsskydd motsvarande det som ges i denna regeringsform och i den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna.

Riksdagen beslutar om sådan överlåtelse genom beslut, varom minst tre fjärdedelar av de röstande förenar sig.

Riksdagens beslut kan också fattas i den ordning som gäller för stiftande av grundlag. (RE: dvs med mellanliggande val)

5 Paragrafen Regeringsformen föreslagen lydelse

Inom ramen för samarbete i Europeiska unionen kan riksdagen överlåta beslutanderätt som inte rör principerna för statsskicket. Sådan överlåtelse förutsätter att fri- och rättighetsskyddet inom det samarbetsområde till vilket överlåtelsen sker motsvarar det som ges i denna regeringsform och i den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna.

Riksdagen beslutar om sådan överlåtelse genom beslut, varom minst tre fjärdedelar genom beslut, varom minst tre fjärdedelar av de röstande förenar sig.

Riksdagens beslut kan också fattas i den ordning som gäller för stiftande av grundlag. (RE: dvs med mellanliggande val)

Slutsats: Den nu föreslagna grundlagsändringen, innebärande att beslutanderätt skall kunna överföras inte bara till EG utan även till EU måste beslutas genom den ordning som gäller för stiftande av grundlag. (RE: dvs med mellanliggande val).

Men om Riksdagen godkänner den nu akktuella grundlagsändring kommer det att i framtiden att bli möjligt att överföra beslutanderätt till EU utan mellanliggande val.

Eliten behöver inte fråga folket.

Det är det saken gäller.

Jenka med grundlagen DN-ledare 2002-05-19

Rätt mycket fel om den svenska grundlagen
Maria AbrahamssonSvDs ledarsida 2002-05-24

Mer om prop 72

Början på sidan


Vem bryr sig om grundlagen?
Rolf Englund
Barometern 2002-10-25

Det finns skälig anledning misstänka att regeringen och riksdagen, särskilt dess talman och ordföranden i KU har begått minst ett brott mot grundlagen.

Det gäller prop. 72. Det började när riksdagen godkände de ändringar i EUs Nice-fördrag som nu även irländarna av sin överhet har förmåtts godkänna. Regeringen har själv i propositionen (sid 31 ff) medgivit att tvivel finns.

Regeringen skrev: ” Vid remissbehandlingen ifrågasatte Justitiekanslern om inte de nya möjligheterna att fatta beslut om internationella avtal med kvalificerad majoritet innebär en överlåtelse av regeringens traktatmakt och därmed överlåtelse av beslutanderätt till EU”.

Men JK inte bara ”ifrågasatte”. Han skrev ”Justitiekanslerns samlade bedömning är alltså att regeringsformen för närvarande inte medger en ratifikation av Nicefördraget såvitt avser artikel 1.4”.

Men regeringen och riksdagsmajoriteten, dessvärre inklusive moderaterna och ordföranden i KU, Per Unckel, drev igenom ändringen ändå.

Regeringen var besvärad och skrev i propositionen att ”även om det enligt regeringens uppfattning står helt klart att de ändringar som har gjorts genom Nicefördraget inte innebär att beslutanderätt överlåts till EU utan endast till EG är det av allmänna och principiella skäl inte tillfredsställande att det alls har kunnat ifrågasättas om Nicefördraget är förenligt med 10 kap. 5 § första stycket RF”. Därför föreslog man en ändring av just 10 kap. 5 § första stycket RF ”så att beslutanderätt kan överlåtas inom ramen för allt samarbete i EU”.

Med den ändringen var riksdagens olagliga beslut inte olagligt längre, var väl tanken. Men det är en felaktigt tanke. Beslutet var olagligt när det togs. Men det skulle i alla fall se snyggare ut om man kunde säga att den paragrafen nu var ändrad.

Riksdagen beslöt således därför den 13 juni att alla våra lagar fortsättningsvis skall kunna stiftas i Bryssel - förutom dom som rör statsskicket. Ett antal rådiga riksdagsmän ur flera partier, med Björn von der Esch (kd) och Margit Gennser (m) i spetsen aviserade före beslutet att de avsåg att använda den grundlagsbestämmelse (RF 8 kap 15§) som säger att 35 ledamöter har rätt att inom 15 dagar framställa yrkande om beslutande folkomröstning på valdagen om grundlagsändringen.

När talmannen, Birgitta Dahl, upplystes om att ett sådant yrkande skulle framställas beslöt hon korta ner den i grundlagen föreskrivna tidsramen till högst tre dagar. Därmed omöjliggjordes erforderlig namninsamling för begäran om folkomröstning. Per Unckel och Anders Björck samtyckte.

Det var tyst om frågan i valrörelsen, tystnaden fortsätter och den 20 november klubbas det hela slutligt igenom i riksdagen.

Om inte folkstorm utbryter. Det bör det göra. Men vem bryr sig om grundlagen? Kanske ungdomar som sett otaliga TV-såpor om vikten av följa ”The Constitution”. Skandal, det är vad det är.

Rolf Englund

Mer om grundlagen

Början på sidan


Riksbanken svär sig fri
Rolf Englund i Nya Wermlands-Tidningen
2002-02-19

Eva Srejber, vice riksbankschef, påminde i ett tal nyligen om att senast Riksbanken som institution hade anledning att yttra sig över frågan om Sverige bör gå med i EMU eller ej var i början av 1997. Då skrev riksbanksfullmäktige att ”Sverige bör delta i den ekonomiska och monetära unionen från start.”

Fullmäktigeledamöterna Kjell-Olof Feldt, Johan Gernandt och Bengt Westerberg skrev på SvD Brännpunkt att "efter att noggrant ha prövat argumenten i EMU-debatten blir vår slutsats att Sverige bör säga ja till EMU nu".

Feldt var då ordförande i riksbanksfullmäktige efter att som finansminister lagt grunden för krisen hösten 1992. Det är även anmärkningsvärt att moderaten Johan Gernandt, som suttit i fullmäktige sedan 1982 har fått sitta kvar.

Den tidigare riksbankschefen Bengt Dennis har nu skådat ljuset och i en intervju deklarerat att "Med flytande växelkurs är vi i den bästa av världar".

Vice riksbankschefen Eva Srejber valde att ligga lågt. Det finns både för- och nackdelar med att stå utanför. Frågan avgörs emellertid inte enbart av ekonomiska argument, snarare handlar det om politiska. Det är viktigt att komma ihåg, sade hon.

Även Mats Kinnwall, fil dr och chef för internationell analys, Handelsbanken Markets, har nyligen (DI 11/02) hävdat att "EMU är, har varit och kommer att förbli i första hand ett politiskt projekt. Den rimliga slutsatsen av de senaste årens erfarenheter är ändå att det inte spelar någon större roll för den ekonomiska utvecklingen på längre sikt om Sverige är med i EMU eller inte. Det finns över huvud taget inga övertygande argument för att valet av penningpolitiska regim i allmänhet, och valutakurssystem i synnerhet, skulle ha en avgörande betydelse för den långsiktiga ekonomiska utvecklingen."

Förste vice riksbankschef Lars Heikensten påminde inför IVA nyligen om att en gemensam valuta automatiskt och ofrånkomligen ger en gemensam ränta. Men han ville inte ”överdramatisera frågan”. Rollfördelningen i den ekonomiska politiken är i en valutaunion ungefär densamma som när man har en fast växelkurs. Det har vi faktiskt haft i Sverige inte mindre än 73 av de senaste 100 åren, sade han.

- Periodvis, sade han, har detta fungerat utmärkt, periodvis betydligt sämre.

Hösten 1992 gick det, får man säga "betydligt sämre".

Även Lars Heikensten är en av de ansvariga för kronkursförsvaret och den svenska bank- och finanskrisen. På finansdepartementet uppfattade vi inte att de kraftiga prishöjningarna på fastigheter kunde leda till något problem. Det var en brist i signalsystemet. Finansdepartementet tittade inte alls på problemet. Själv ägnade jag mig åt transfereringssystemen, sade Heikensten glatt och drog slutsatsen att "den politiska apparaten inte är fulländad".

Vill regeringen urholka riksdagens makt? Kritikerna till regeringens föreslagna grundlags- ändring påstår det. Vad svarar regeringen? Det var ämnet för Ekots lördagsintervju med vice statsminister Lena Hjelm-Wallén (9/2). Regeringen har föreslagit att riksdagen ska kunna överföra beslutsbefogenheter till EU, inte enbart gällande den inre marknaden utan även om utrikespolitik, rättsfrågor och välfärdspolitik.

- Förslaget innebär inte att vi skall överföra beslutsrätt till EU, utan förslaget skall göra det möjligt när regering och riksdag tycker det är bra, sade hon. Men hon kunde inte nämna några områden de närmaste åren där det kunde bli aktuellt och hon underströk att det måste bli en ny grundlagsändring när själva överförandet skall ske.

- Har ni saknat den möjligheten, undrade Ekots intervjuare.

- Vi i regeringen har inte saknat den möjligheten, det är inte där det startar, utan det är mera att juristerna har pekat på att det är lite konstigt att vi kan överföra beslutsrätt till EG när det stora samarbetet sker inom EU.

Nu börjar det bli riktigt pikant. Några veckor innan grundlagsförslaget lades fram godkände riksdagen Nice-fördraget trots att JK i sitt remissyttrande hade skrivit att ”enligt Justitiekanslerns mening strider artikeln därmed mot 10 kap. 5 § regeringsformen som ju inte medger att EU eller någon annan institution tilläggs beslutanderätt. Justitiekanslerns samlade bedömning är alltså att regeringsformen för närvarande inte medger en ratifikation av Nice-fördraget såvitt avser artikel 1.4.”

Det nu aktuella förslaget föreslår ändringar i just 10 kap. 5 § regeringsformen. Därmed har regeringen erkänt att riksdagens beslut om godkännande av Nice-fördraget stred mot regeringsformen och således var olagligt. Det försöker man nu dölja/rätta till genom att, i efterhand, ändra den aktuella paragrafen.

Man förstår att juristerna var bekymrade.

Konstitutionsutskottet höll torsdagen den 7 februari en offentlig utskottsutfrågning om frågan under ledning av KU:s ordförande, tillika moderata gruppledaren, Per Unckel. Unckel hade då läst på och frågade bekymrat om även beskattningsrätten kunde överföras till EU.

Det är ingalunda någon dum fråga. Tvärtom blir det ofrånkomligt förr eller senare. Om inte valutan kan flyta, måste arbetskraften flytta. Och de områden och grupper som inte klarar den gemensamma räntan och den gemensamma växelkursen mot dollar och yen, måste få solidariskt stöd via transfereringar.

Detta måste betalas med skatter.

Man får förmoda att Per Unckel och de övriga i gänget i den blå bunkern nu funderar på om det är sakligt och taktiskt rätt för moderaterna att gå till val på att öppna möjligheten för skatter beslutade i Bryssel.

De fattigare bröderna i det nya Euroland kanske tycker att vi i Sverige skall betala mer.

Mer om prop 72

Början på sidan


Olagligt riksdagsbeslut
Rolf Englund
Nya Wermlands-Tidningen 2002-01-29

Vad ska vi med grundlagen till när politikerna ändå struntar i att följa den? Det frågade Martin Lindblom, chefredaktör på LO-Tidningen i en debattartikel i Aftonbladet (21/1).

Han påminde om att i samband med EU-omröstningen infördes, som en fotnot, i grundlagen en bestämmelse att om en rådgivande folkomröstning uttalat sig för EU-medlemskap, så kan en riksdagsmajoritet negligera den spärregel som säger att överlåtelse av beslutsbefogenheter till mellanfolklig organisation förutsätter att minst fem sjättedelar av riksdagsledamöterna stöder förslaget, om överlåtelsen ska genomföras utan ett mellanliggande riksdagsval.

Nu förbereds det slutliga obehövliggörandet av grundlagen. Regeringen föreslog, i en proposition framlagd sista riksdagsdagen före jul, att riksdagen ska kunna överföra beslutsbefogenheter till EU, utan att mellanliggande val behöver hållas, inte blott i frågor som gäller den så kallade första pelaren (den inre marknadens affärstransaktioner) utan även i frågor som gäller utrikespolitiken inom den andra pelaren, rättsfrågorna inom den tredje och välfärdspolitiken inom den fjärde. Motionstiden sattes mycket fiffigt att gå ut några få dagar efter vårriksdagens början.

Förslaget betyder att Kungen och riksdagen inte skall kunna avskaffas av EU, men i övrigt kan riksdagen efter den här grundlagsändringen överlåta i stort sett all sin makt till EU skrev Yngve Sunesson i en ledare i Östersundsposten.

Sverker Gustavsson, professor i statskunskap vid Uppsala universitet, skrev i Svenska Dagbladet att ett beslut om att landet skall upphöra kräver likalydande beslut och mellanliggande val.

Meningen med en grundlag bör vara att dess fri- och rättighetsskydd efterlevs benhårt, att dess procedurregler inte godtyckligt kan åsidosättas när det passar en riksdagsmajoritet och att den upprätthåller bestämda gränser för hur mycket av det egna landets suveränitet som kan överlåtas till överstatliga organ.

Hur kan det komma sig att riksdagens stora partier hanterar grundlagen med sådan brist på allvar, frågade Martin Lindblom.

Bengt-Ola Ryttar (s) skrev i en motion att regeringens förslag till sitt syfte överensstämmer med det grundlagsförslag som lades fram av grundlagsutredningen inför EG- anslutningen 1993 under ordförandeskap av professor Olof Ruin. Han hade föreslagit en ny portalparagraf i regeringsformens första kapitel som löd:

Har överenskommelse träffats om Sveriges anslutning till Europeiska unionen och riksdagen beslutar överlåta beslutsbefogenheter gäller de förpliktelser, som följer av anslutningen utan hinder om vad som sägs i grundlag eller annan lag.

Förslaget fick i debatten det talande namnet Plattläggningsparagrafen.

Kurt Ove Johansson (s,) då vice ordförande i konstitutionsutskottet, skrev i Aftonbladet 1998, i samband med riksdagens godkännande av Asterdamfördraget: Det är inget oviktigt beslut som Riksdagen ska ta. Fördraget handlar delvis om vårt lands suveränitet. Sett mot den bakgrunden måste det ses som mycket anmärkningsvärt att förslaget varit föremål för så litet folklig debatt.

Lika illa var det när riksdagen, under skandalösa, förmodligen olagliga, former godkände Nice-fördraget i början på december 2001.

- Nice-avtalet innebär att 90 procent av alla EU-beslut kommer att fattas med kvalificerad majoritet. Vetorätten har avskaffats på ännu 27 områden. Små stater som Sverige och Irland kommer att förlora ännu mer av sin självständighet, medan Tyskland, Frankrike och ännu ett stort land tillsammans kan diktera EU:s utveckling, skrev Margit Gennser i Barometern.

Justitiekanslern, JK, skrev i sitt remissyttrande att ”enligt Justitiekanslerns mening strider artikeln därmed mot 10 kap. 5 § regeringsformen som ju inte medger att EU eller någon annan institution tilläggs beslutanderätt. Justitiekanslerns samlade bedömning är alltså att regeringsformen för närvarande inte medger en ratifikation av Nice-fördraget såvitt avser artikel 1.4.

Men konstitutionsutskottet, under ledning av Per Unckel (m), och riksdagsmajoriteten körde igenom förslaget i riksdagen. Det var inte olagligt menade man.

Men det i slutet av december framlades alltså den proposition som föreslår ändringar i just 10 kap. 5 § regeringsformen. Därmed har regeringen således erkänt att riksdagens beslut om godkännande av Nice-fördraget stred mot regeringsformen och således var olagligt.

Tyvärr är Riksrätten avskaffad och Författningsdomstolen inte införd.

Mer om prop 72

Början på sidan

nejtillemu.com


För en handfull peso
Rolf Englund
Nya Wermlands-Tidningen 2002-01-22

Folkomröstningen om EMU i Sverige rycker närmare. Göran Persson deklarerade häromdagen i en intervju i Dagens Industri två saker:

"Vi (Tony Blair och jag) har utbytt synpunkter om hur den monetära unionen utvecklar sig just nu och att vi särskilt noga följer hur stabilitetspakten kan komma att användas. Vi är i en nedåtgående ekonomisk fas och vi ser hur några av länderna kommer nära framför allt treprocentskriteriet för budgetunderskottet. Hur det hanteras är oerhört viktigt för oss som snart ska vara medlemmar i EMU."

Så sant. Så sant. I en tidigare EU-krönika (NWT 10/8) behandlade jag ”den förfärliga stabilitetspakten”. Den bygger, skrev jag, ”på den i grunden felaktiga tanken att när det blir dåliga tider och statens skatteinkomster sjunker och utgifterna för arbetslösheten ökar, då skall staten skära ner på sina utgifter eller höja skatterna”. Det är dårskap, var mitt omdöme.

I en efterföljande krönika kunde jag med välbehag citera den mycket välrenommerade tidskriften The Economist, som skrivit att stabilitetspakten borde skrotas: ”Scrap the stability pact”. The Economist kallade pakten för ”monstrous”, som enligt ordboken kan översättas med orden monstruös, missbildad, avskyvärd, ohygglig och chockerande.

Göran Persson har insett problemet. Men han har ingen lösning.

- Det är viktigt att vi går till folkomröstning om att gå in i EMU på svenska kriterier. Det är det största politiska beslut jag deltar i. Det kan inte göras ogjort när det väl har genomförts, deklarerade Persson vidare i DI.

Det är delvis sant.

Om Ja-sägarna vinner en folkomröstning kan det inte göras ogjort. EU har ingen utträdesklausul. Det hade en tidigare union – Sovjetunionen, vilket underlättade upplösningen.

Men om den euroskeptiska Nej-sidan vinner kan det med lätthet göras ogjort. Om det efter några år eller årtionden visar sig att EMU fungerar utmärkt är det bara att ordna en ny folkomröstning som då, förmodligen, med stor majoritet beslutar att Sverige skall vara med i detta projekt, som då visat sig fungera både i hög- och lågkonjunktur.

Om Nej-sidan vinner och den svenska kronan finns kvar kan införandet av euron ske i stora stycken dessförinnan och helt frivilligt. Den som vill kan redan i dag be sin bank att överföra de pengar man har till ett konto i euro. Om köpare och säljare är överens finns det heller inget som hindrar folk att sluta avtal i euro. Det visades om inte annat av Bo Lundgrens PR-besök hos ”ett välkänt snabbmatsföretag som serverar hamburgare”.

Om den som vill redan kan använda euron, varför skall man då tvinga folk till det och binda landet till ett oprövat experiment i väldig skala som kan komma att sluta i katastrof? En katastrof som kan komma att likna det vi nu ser i Argentina.

Själv är jag övertygad om att EMU kommer att spricka när dollarn faller. När dollarn faller. Inte om dollarn faller.

Jag kan ha fel (även om jag tidigare haft rätt i mina varningar för löntagarfonder och kronkursförsvar). Om det skulle visa sig att jag har fel i min prognos är det någonting jag kan ta. Ingenting skulle glädja mig mer än att 300 miljoner människor undslipper stor och helt onödigt lidande.

Jag och andra som gör samma bedömning kan också få rätt. Om det blir ett sammanbrott för EMU är det bättre, mycket bättre, om Sverige står utanför när det sker. Låt oss därför rösta nej i den kommande folkomröstningen, ser hur det går för EMU och sedan i ljuset av erfarenheten, det är bra med kunskap inte bara i skolan, ta upp saken till ny prövning, när tiden är mogen.

Socialismen skulle införas när tiden var mogen, hette det förut inom socialdemokratin. Nu är socialismen struken ur partiprogrammet. Tiden blev aldrig mogen för socialism. Det var bra att vi till skillnad från Östeuropa slapp det experimentet.

Låt oss gå med i EMU när tiden är mogen.

Om den någonsin blir det.

Mer om Argentina

Början på sidan

nejtillemu.com


Euron är inte här
Rolf Englund i Nya Wermlands-Tidningen
2002-01-14

Euron är här har varit ett återkommande budskap i jul- och nyårshelgens svenska medier. Men euron är inte här. Euron är där, i det Euroland som Sverige inte tillhör. Vi har fortfarande chansen att stå utanför och nyfiket betrakta vad som kommer att hända. Sedan kan vi bestämma oss. Det finns ingen anledning att hasta.

Går det illa kan det nämligen bli som i Argentina. Det var lustigt, eller snarare olustigt och skrämmande, att se bilderna från Eurolands skattefinansierade fyrverkerier varvas med bilderna av rasande och förtvivlade folkhopar som plundrade butikerna i Argentina och ropade ut sin misstro mot de styrande.

Finansminister Ringholm är, liksom sin kollega i England, mer tveksam än sin statsminister. I en tv-intervju sägs Göran Persson ha öppnat för en folkomröstning redan efter valet i höst. Uttalandet har tolkats på ett långtgående sätt, inte minst av den majoritet hos oppositionen som välkomnar en tidig EMU-omröstning.

- Han har svarat på en fråga och sagt att ingenting är uteslutet. Jag tycker verkligen det är hårdraget att kalla det för ett utspel, sade Bosse Ringholm. Vi ska först få det här betänkandet från Bengt K Å Johanssons utredning. Sedan ska den på remiss. Vi har också diskuterat om man ska ha en upplysningskampanj, och då tar ju den tid.

Utredningen under det förra socialdemokratiska statsrådet Bengt K Å Johansson ska vara klar någon gång i vår. Den granskar hur sådant som lönebildning och möjligheterna att driva en aktiv ekonomisk politik kan fungera för Sverige som medlem i Euroland.

Centerledaren Maud Olofsson vill vänta tills euron har genomlevt både hög- och lågkonjunktur. Det tycker inte Bosse Ringholm är nödvändigt. Man får finna en tidpunkt som är politiskt lämplig, tycker han.

Bosse Ringholm har i en artikel i Sydsvenskan utvecklat sin ståndpunkt:

Ett väl fungerande valutasamarbete kan utgöra en demokratisk motvikt till växande globala marknadskrafter, och ge större möjligheter till en positiv utveckling i fråga om trygghet, tillväxt och jobb. Ett stort valutaområde ger bättre skydd mot spekulationsattacker mot valutan.

Men varför går då inte Sverige med direkt? Varför skall vi vänta?

- Vi måste vara i fas konjunkturmässigt med euroländerna, så att inte Europeiska centralbankens räntepolitik blir alldeles fel kostym för oss. Att gå med i ett läge där vi inte är i fas riskerar att leda till allvarlig obalans i svensk ekonomi. Och den svenska lönebildningen måste fungera så att den inte i jämförelse med övriga EU-länder driver på inflationen och undergräver den svenska konkurrenskraften.

Men, kära Bosse Ringholm, om det nu är så, vilket det är, hur kan Ni EMU-kramare vara så säkra på att dessa omständigheter blir bestående i evighet? EU har ingen utträdesklausul. EU och EMU är tänkta att vara för evärderlig tid. Det finns ingen anledning att hasta. Det finns tvärtom goda skäl att vänta.

Professor Lars Calmfors har på DN Debatt åter pekat på den avgörande frågeställningen: Den främsta nackdelen med ett EMU-medlemskap är att vi avhänder oss en egen penningpolitik. Räntenivån kommer i stället att bestämmas av den Europeiska centralbanken och inte längre anpassas till den svenska konjunkturutvecklingen när den avviker från utvecklingen i resten av euro-området. Det innebär en risk för större konjunktursvängningar än annars skulle bli fallet.

Det verkar till och med Dagens Nyheters ledarsida nu tagit till sig. Goda och dåliga tider måste passera ett par gånger innan vi verkligen ser hur projektet fungerar, hette det i en historisk DN-ledare 2001-12-29. Precis. Absolut. Bingo.

Centerledaren Maud Olofsson påpekade samma sak i Sydsvenskan före jul: Ett tungt vägande skäl till att nu inte skynda på ett svenskt medlemskap är enligt min mening att Sverige gör bäst i att följa utvecklingen över en konjunkturcykel. Därmed kan vi dra viktiga slutsatser om hur vår egen politik påverkas och eventuellt behöver justeras.

När kommer Bo Lundgren och Svenska Dagbladet att inse detta? Svaret är tyvärr att det har de redan insett, men de struntar dom i och fortsätter pratet om fred, lägre priser och att man slipper växla när man åker till Mallorca. Skamligt och oansvarigt, det är vad det är.

Början på sidan

nejtillemu.com


Fred i vår tid
Rolf Englund i EU-krönika i Nya Wermlands-Tidningen 2001-05-03

Fred i vår tid – Peace in Our Time – var de berömda orden som den engelske premiärministern Chamberlain gjorde odödliga när han återkom från München efter sin uppgörelse med Hitler.

Det är ord man osökt kommer att tänka på när man läser vad Helmut Kohl, Tysklands återförenare under sin tid som förbundskansler, Carl Bildts gode vän, numera vanärad som tagande av och givande av mutor, sade häromdagen.

Han hyllade euron som en förutsättning för fred och frihet under det nya årtusendet och hävdade belåtet att den europeiska integrationsprocessen nu var irreversibel – oåterkallelig.

Detta trots att en opinionsundersökning just hade visat att bara en av tre tyskar anser att euron skulle gynna dem.

EU-toppmötet i Laeken avslutades i oenighet, eftersom stats- och regeringscheferna inte kunde komma överens om var planerade nya myndigheter, framförallt den nya myndigheten för livsmedelssäkerhet, skulle placeras.

Innan dess hade dock den viktigare frågan om EU:s framtid avhandlats. Enligt tidigare beslut i EU ska ett nytt fördrag antas år 2004. Nu tillsattes ett s.k. konvent bestående av tre representanter från varje land samt 16 ledamöter från EU-parlamentet och två från kommissionen.

Som presidium utsågs tre föredettingar med den förre presidenten Valéry Giscard d’Estaing som ordförande. Dessutom ingår Giuliano Amato, en tidigare italiensk regeringschef och Jean-Luc Dehaene, tidigare regeringschef i Belgien. Alla är kända som federalister.

Bland frågorna finns om kommissionens ordförande ska direktväljas av EU-medborgarna i allmänna val, vilket Sverige tidigare bestämt motsatt sig. Vidare skall man försöka få större öppenhet inom ministerrådet, särskilt i fråga om lagstiftningsfrågor för att ”stärka EU:s legitimitet i medborgarnas ögon”. En fråga som kan utvecklas i överstatlig riktning är tanken på att omvandla de fyra nuvarande fördragen till en heltäckande konstitution för EU. Stater har konstitutioner – författningar.

Konventet ska starta sitt arbete i början av nästa år och hålla på nästan två år. Det blir av stor betydelse, även om det därefter som vanligt är stats- och regeringscheferna som tar över och bestämmer hur det ska bli.

Man kan tyvärr förvänta sig att nästan alla ledamöter i konventet kommer att stå för en okritisk syn på EU:s alltmer överstatliga inriktning. Danmarks regering har lovat utse en EU-kritiker i konventet, men det lär bli ett undantag.

Den ansedda engelska tidskriften The Economist skrev att konventet kommer att innehålla ett starkt inslag av federalister, som Finanstidningen brukar kalla federaster, som kommer att fortsätta i den anda som EU-fördragets portalparagraf anger, en ständigt närmare union (“ever closer union”). I den andan går det aldrig att sätta stopp. Om man dessutom erinrar sig att EU saknar utträdesparagraf, något som till och med Sovjetunionen hade, framstår möjligheterna som små.

I all tysthet har regeringen, på höstriksdagen sista dag, överlämnat proposition 2001/02:72 ang. Ändringar i grundlagen. Motionstiden utgår några få dagar efter riksdagens juluppehåll.

Regeringen föreslår ändringar i 10 kap. regeringsformen som dels ger riksdagen möjlighet att överlåta beslutanderätt inom ramen för samarbete i Europeiska unionen (EU), inte bara inom EG, och dels, märkligt nog, förslag om att riksdagen skall kunna godkänna ”en ännu inte slutförhandlad internationell överenskommelse” inom ramen för samarbetet i EU.

Det är numera klart, om än inte för de flesta riksdagsledamöter, att riksdagen redan nu, och i stigande grad, kommer att bli ett transportkompani för beslut fattade i Bryssel. Sverige kommer att upphöra som självständig stat och likt Bulgarien bli en delstat i Euroland.

Här hemma har de EMU-kramande moderaterna hamnat i bryderi om förslaget till reglerna som säger att flygbolag och rederier skall kunna straffas med dryga böter om de tar ombord passagerare utan giltiga pass med mera. Moderaterna tycker det är fel. Men vad skall de göra? EU har beslutat om ett direktiv. Sverige har att anpassa sig.

Men det finns en väg tillbaka. Har EU-länderna beslutat sig för en sak kan de ju alltid ändra sig. Om man kommer överens om att ”oj, då det här hade vi inte tänkt oss, låt oss backa tillbaka till EEC, en europeisk ekonomisk gemenskap”, så kan man göra det. Tåget dundrar på, men man kan dra i nödbromsen.

Låt oss stoppa och backa. Ju förr dess bättre.

Början på sidan

nejtillemu.com


För all framtid
Rolf Englund i Nya Wermlands-Tidningen
2001-12-17

- Rätt kronkurs mot euron är 8,90. Det hade Dagens Industri som rubrik för sin intervju med Svenskt Näringslivs chefsekonom Stefan Fölster.

Han skall ha räknat ut kronans långsiktiga jämviktskurs.

Det är i så fall mycket duktigt, eftersom detta är mycket svårt, för att inte säga omöjligt.

Dock är det mycket viktigt, om Sverige skall gå med i EMU. Vi överger då vårt nuvarande system med flytande kurs, som vi införde efter katastrofen med fast växelkurs under Ingvar Carlsson och Carl Bildt. Katastrofen 1992 förde sedan, i onödan anser många med rätta, med sig hårda år under 90-talets första hälft.

Göran Persson ledde, uppskrämd av mötet med flinande 25-åringar på Wall Street, långt borta från Arbetarekommunen i Katrineholm, en hård åtstramning under en tid med massarbetslöshet.

Nu i dagarna är det folket i Argentina som får bereda sig på svångremmen när politiken ”En peso = En dollar” verkar leda till något som liknar statsbankrutt.

Olika länder, och olika regioner, utvecklas olika. Som det går i Tyskland går det inte nödvändigtvis i Sverige. Som det går i Sverige och Stockholm går det inte heller som i Värmland och andra bygder.

Det som gör detta acceptabelt, mer eller mindre, för människorna i Värmland är att Värmland är en del av Sverige. Inom Sverige har vi en långtgående utjämning, genom skatte- och bidragssystemen. En del tycker att det utjämnas för mycket. Andra tycker att det utjämnas för litet. Om bl a detta handlar valen till riksdagen.

Någon sådan utjämning har vi inte inom EU. I alla fall inte ännu. Men den kommer nog. Den är nämligen nödvändig om man har en gemensam valuta med samma ränta.

Inom Sverige har vi en gemensam ränta, eftersom lånen är i kronor och alla lån i kronor, med samma säkerhet, med nödvändighet måste ha samma ränta.

Villaägarna i Värmland betalar lika hög ränta som villaägarna i Djursholm även om det leder till att villaägarna i Djursholm ser värdet på sina hus skjuta i höjden (varvid det klagas på den orimliga höjningen av fastighetsskatten) medan andra villaägare i glesbygden har svårt att bli av med sina hus.

De länder som är med i EMU har redan samma ränta, oavsett hur det går för länderna i fråga. Samma ränta i Tyskland som på Irland. Samma ränta i Frankrike som i Spanien. Och räntan bestäms i Frankfurt.

- EMU kan mycket väl komma att kräva en europeisk finanspolitik. En sådan är inte möjlig att utveckla, om den ska vara kraftfull, utan att man också bygger upp europeiska, gemensamma politiska organ. Då växer det federativa inslaget i EU fram. Den diskussionen är det centrala i EMU-sammanhanget.

Den som sade dessa sanna ord var den tidigare EMU-tvivlaren, numera EMU-kramaren, Göran Persson.

Det var synd att inte Tyskland hade en så duktig ekonom som Stefan Fölster när Tyskland, under det tyska undrets sista skälvande minut, anslöt D-marken till Euron. Det har nämligen nu visat sig att D-markens anslutningskurs blev fel. Den blev för hög. Visserligen är tyskarna duktiga arbetare, men inte så duktiga.

Att det inte har blivit värre än vad det har blivit i Tyskland beror bl a på att de kunnat exportera Porsche, BMW och Mercedes till USA, där många känt sig rika därför att aktierna hade gått upp.

Nu har aktierna gått ner och Fed har i desperation sänkt räntan till 1,75 procent, den lägsta på 40 år. Räntan är lägre än inflationen, realräntan är negativ, så de som lånar får betalt för att göra det.

Men om man lyckas att få fart på de amerikanska konsumenternas spenderbyxor igen så kommer nästa smäll. Då stiger USAs handelsunderskott igen till nivån en miljard dollar (drygt 10 miljarder kronor), om dagen.

När marknaden har fått nog, och dollarn faller, sjunker importen av Porsche, BMW och Mercedes och den tyska ekonomin rasar ner i ett svart hål.

Då hjälper det inte att centralbanken ligger i Frankfurt. Den skall ju sätta räntan för hela EMU-området. Och valutakurserna är bundna för all framtid.

För all framtid, ja. EU saknar utträdesklausul i sina fördrag, som snart kommer att kallas vid sitt rätta namn, en konstitution. En grundlag. Vilka har konstitution? Stater. Snart blir EU en stat även formellt och Sverige blir då en delstat. EU-tåget dundrar på. Och vi sitter i en vagn och diskuterar om vart vi är på väg.

Det är dags att dra i nödbromsen. Sedan får man backa.

Början på sidan

nejtillemu.com


Skall riksdagen följa grundlagen?
Rolf Englund i EU-krönika i Nya Wermlands-Tidningen 2001-12-05

Torsdagen den 6 december skall riksdagen behandla Nicefördraget. I det har man bl a slagit fast att Sverige i det kommande större EU skall få hälften av Bulgariens inflytande. Det finns ju fler bulgarer än svenskar, så det är ju logiskt. Om man vill balkanisera EU till ett Afghanistan där olika folk gör upp om makten över varandra, alltså.

Men här går det undan. Bara en vecka senare, den 14-15 december, är det dags för nästa steg. Då träffas EU för ett nytt toppmöte, denna gång i det kungliga palatset i Laeken, behändigt nära Bryssel, för att behandla inget mindre än Den Europeiska Unionens framtid.

Göran Persson kommer att trivas i den miljön.

Kanske man skulle hämta andan och tänka efter? En som tänkt efter är Nils Karlson, rektor för det Timbro närstående Cityuniversitet, som Näringslivets Fond lägger ner vid årsskiftet. Han är också fil dr i statsvetenskap. Tillsammans med några med liknande bakrund har han utgivit boken EU-skvadern, om den Europeiska Unionens konstitutionella framtid (City University Press).

Det som skiljer en stat från andra typer av organisationer är enligt honom att den är suverän. Den har absolut bestämmandemakt över "det offentliga", dvs i första hand rättsordningen, inom ett visst territorium." Dessutom tar stater ut skatt av sina medborgare. Denna makt upprätthålls vanligtvis med ett våldsmonopol där staten kontrollerar användandet av legitimt våld. För försvar av territoriet har stater dessutom oftast en försvarsmakt.

Förbundsstater är alltså regelrätta stater, medan statsförbund är förbund eller samarbeten mellan enskilda, suveräna stater. FN, Nato, WTO och OECD är statsförbund. Det utmärkande draget hos egentliga statsförbund är att samarbetet är frivilligt och att beslut följaktligen fattas enhälligt.

Federalismens utmaning är alltid att finna den rätta balansen mellan centralisering och decentralisering, att få den vertikala maktdelningen att bli stabil. Risken finns alltid att inneboende krafter i systemet leder till oavsiktlig och oönskad centralisering.

- För egen del bedömer jag, utifrån ovanstående analys, att denna risk i dag är väsentligt större än att utvecklingen skulle gå i motsatt riktning, skriver Nils Karlsson.

Den som läser noga ser här två diskreta fotnötter. Den ena hänvisar till hans doktorsavhandling där han gjort en systematisk analys av hur de mekanismer ser ut som gör att systemet leder till oavsiktlig och oönskad centralisering.

I den andra fotnoten skriver han att införandet av euron och den gemensamma penningpolitiken (den gemensamma räntan) otvivelaktigt förstärker denna risk. Krav på EU-bidrag och stöd till regioner och hela stater som drabbas av ekonomiska problem är att förvänta framöver, skriver han.

I sitt avsnitt skriver Joakim Nergelius, docent i konstitutionell rätt vid Lunds universitet, om Nicefördraget och EU:s konstitution. Det är för närvarande helt omöjligt att göra några begåvade framtidsprognoser rörande utvecklingen inom EU eller för den delen den institutionella debattens utveckling under de närmaste tre-fyra åren, konstaterar han. Dock utan att dra slutsatsen att det därför är bättre att vänta och se vartåt det bär, i synnerhet som EU, till skillnad från SU, Sovjetunionen, saknar den utträdesparagraf som underlättade de baltiska staternas väg till oberoende.

I ett annat, mycket läsvärt, kapitel ställer Christer Jörgensen frågan om Napoleon var den Europeiska unionens grundare. Han har en PhD i historia från University College, London, där han 1999 disputerade med The Common Cause - The Anglo-Swedish Alliance against France, 1805- 1809.

När Nicefördraget skall behandlas i riksdagens ställs en viktig fråga på sin spets. Bör riksdagen följa grundlagen? Justitiekanslern, regeringens högste ombudsman, har nämligen i ett yttrande påpekat en allvarlig komplikation i artikel 1.4, något som hittills undgått de flesta.

Enligt den paragrafen kan EU fatta beslut om internationella avtal med kvalificerad majoritet. JK konstaterar att ett för Sverige folkrättsligt bindande avtal skall alltså kunna komma till stånd utan att Sverige biträtt beslutet. Det kan man tycka är bra eller dåligt. Men den nu aktuella frågan är huruvida bestämmelsen står i överensstämmelse med den svenska grundlagen, regeringsformen. Enligt Justitiekanslerns mening strider artikeln mot 10 kap. 5 § regeringsformen som ju inte medger att EU eller någon annan institution tilläggs beslutanderätt. - Justitiekanslerns samlade bedömning är alltså att regeringsformen för närvarande inte medger en ratifikation av Nicefördraget såvitt avser artikel 1.4.

Därmed är det nu inte möjligt att ratificera Niceavtalet. Det är heller ingen brådska med den saken. Irland, det enda land där folket har fått yttra sig, har förkastat fördraget. Fördraget kräver enhällighet. Det har därmed fallit. Riksdagen, talmännen och i synnerhet KUs ordförande, moderaternas gruppledare Per Unckel, skämmer ut sig om riksdagen i strid med grundlagen beslutar säger ja till Nice-avtalet. Ett avtal som skulle bli ett stort steg på vägen att avskaffa Sverige som självständig stat.

Gitter de sätta sig in i de stora frågorna?
Margit Gennser i Barometern-OT

Början på sidan

nejtillemu.com


Sverige, Danmark och EMU
Rolf Englund i EU-krönika i Nya Wermlands-Tidningen 2001-11-26

- Min bedömning är att fördelarna med ett EMU-medlemskap i dag väger tyngre än nackdelarna. De förutsättningar för ett medlemskap som EMU-utredningen angav 1996 kan nu enligt min mening betraktas som uppfyllda. Det skrev professor Lars Calmfors, tidigare ordförande för den statliga utredning som hösten 1996 lade fram betänkandet Sverige och EMU (SOU 1996:158) och därvid kom fram till att Sverige borde vänta med att ansluta sig till EMU, nyligen på DN Debatt.

Samtidigt, hävdar han nu, är det min uppfattning att ett EMU-medlemskap inte är något stort klipp. I EMU får vi effektivitetsvinster och litet större politiskt inflytande, men vi tar också större stabiliseringspolitiska risker. Nettovinsten med ett EMU-inträde är därför antagligen liten.

Lars Calmfors är en skicklig ekonom. Han är också en skicklig utredare. När statsministern vill avvakta med beslutet om EMU kommer Calmfors fram till att det är bäst att avvakta. När statsministern anser att Sverige bör ansluta sig till EMU kommer Calmfors fram till att min bedömning är att fördelarna med ett EMU-medlemskap i dag väger tyngre än nackdelarna.

Nyckelmeningen i Calmfors artikel är den där det sägs att nettovinsten med ett EMU-inträde är antagligen liten. Om vinsten är liten kan vinsten inte vara så stor att den är skäl för att genom inträde i EMU-EU avskaffa Sverige som oberoende stat.

I Finanstidningen sade Calmfors att argumenten i dag väger över lite åt andra hållet. En som gläds över Lars Calmfors nya ståndpunkt är statsminister Göran Persson: Calmfors är en person vi lyssnat mycket på. De nya beskeden är mycket välkomna.

EMU-EU är feltänkt i sin helhet. Den bygger på en fundamental, för att säga fundamentalistisk, utopisk tanke, att bygga förenat Europa i form av en federal stat, styrd från Bryssel. Mot detta kommer folken i Europa, som inte är tillfrågade om detta, att revoltera.

EU bör förhandlas om i sin helhet. Nu är EU på fel väg. Dessutom är risken stor för att EMU kommer att spricka under nästa djupa lågkonjunktur, och då är det bäst att inte vara med.

Det danska valet har kommenterats livligt. Den politiskt korrekta uppfattningen är att det är rysligt att ett främlingsfientligt parti har haft stora framgångar och blivit Danmarks tredje största parti. Nu är det väl så att felet rimligen måste ligga hos väljarna, som röstar på detta parti. Man skulle lika gärna kunna ha skrivit och sagt i media att det framgångsrika partiet i Danmark är det parti som hårdast kämpar mot EMU.

Men det säger man inte. Det passar sig inte i det etablissemang som alltför många gör allt för att få tillhöra.

- Det blir tre valsedlar i den kommande folkomröstningen om EMU: en nej och två ja. Socialdemokraterna kommer inte att kunna enas med moderaterna om ett gemensamt ja till svenskt medlemskap i den europeiska valutaunionen. Det tror LOs chefsekonom Dan Andersson.

- För det första måste staten bygga upp nya trygghetssystem, som ska fungera som buffert då vi inte längre kan använda den svenska kronan för att parera olika störningar. Dan Andersson vill att löntagarna ska avsätta upp emot 2,5 procent av lönesumman till olika buffertfonder, som staten ska administrera tillsammans med arbetsmarknadens parter.

Och det krävs enorma belopp, kanske 500 miljarder, för att inte sysselsättning, äldreomsorg och pensioner ska hotas, enligt Andersson i Visby i juli 2001.

Lars Calmfors är mycket tveksam till de sk buffertfonderna, som i realiteten bara är ett trick för att lura LO och vänsterflygeln inom socialdemokratiska partiet att stödja Göran Perssons omsvängning om EMU.

- Eventuella buffertfonder kan bara spela en begränsad roll. Icke desto mindre är alla bidrag till att stabilisera konjunkturen av värde. Det är därför förvånande att det finns så litet intresse för realistiska sådana konstruktioner från arbetsmarknadsparternas sida, skrev han i DN.

Arbetsgivarna är direkt negativa. Saco och TCO tycks sakna intresse.

LO-ekonomerna har föreslagit en utformning som innebär något helt annat än en omfördelning av arbetsgivarnas kostnader över konjunkturcykeln: man vill i stället öronmärka arbetsgivaravgifter för ändamål som offentlig konsumtion, omställningsförsäkring och utbildning och på så sätt göra det svårare att sänka det allmänna skattetrycket.

Detta har inget med EMU att göra, enligt Calmfors.

- Vilket är det tyngsta argumentet för att Sverige skall ta steget in i valutaunionen EMU? Det fråga Sydsvenskan i en ledare den 19 november och gav själv svaret: Ett bra svar är att Sverige bör vara med fullt ut i EU och ta ansvar för att trygga fred och frihet.

Ja, vem är emot fred och frihet?

Kommentar RE:

Calmfors skrev på DN Debatt att "Min slutsats är att de förutsättningar för ett medlemskap som utredningen diskuterade nu har ändrats radikalt. Sysselsättningen har ökat kraftigt. Arbetslösheten kan visserligen väntas öka igen när konjunkturen försvagas, men en rimlig bedömning är att den strukturella arbetslösheten (den genomsnittliga arbetslösheten över konjunkturcykeln) nu ligger runt 4-5 procent. Detta gör oss mindre sårbara än tidigare för de större variationer i sysselsättningen som ett EMU-medlemskap kan innebära.

Mats Svegfors 94-09-10 i ruta i SvD
- Visst beror dagens problem i ekonomin i någon mån på missgrepp i slutet av 80-talet och början av 90-talet.
Men i grunden har Sverige inte hamnat i en stabiliseringspolitisk kris.
Underskottet i statsbudgeten beror djupare sett på att vi försöker överbrygga en konjunkturnedgång när det i själva verket handlar om en grundläggande strukturell förändring.

Var detta nödvändigt?

Lars Calmfors, SvD Brännpunkt 2000-07-14
/Rosengrens artikel/ innehåller också egendomliga påståenden av typen att "många ledande ekonomer" skulle ha hävdat att "det behövs 7-8 procents arbetslöshet för att hålla inflationen i schack",
vilket vittnar om en bristande orientering om den debatt som förts.

Ulf Jakobsson i hörnartikel i DN 2000-07-18:
Många ledande ekonomer sade för några år sedan att det behövs 7 till 8 procents arbetslöshet för att hålla inflationen i schack. Detta hävdade Björn Rosengren i en artikel i SvD häromdagen.
Såvitt jag kan erinra mig är de enda ekonomer som drivit denna linje LO-ekonomerna,
i en rapport vintern 1999.

Början på sidan

nejtillemu.com


Den Europeiska Unionen växer
Rolf Englund i EU-krönika i NWT 2001-11-21

Günter Verheugen, EU-kommissionär för utvidgningen, har i en rapport hävdat att målet att genomföra den första delen av EUs utvidgning före valet till EU-parlamentet år 2004 inte är någon utopisk dröm. Det är en realistisk och genomförbar utmaning, sade han.

Utmaningen är att då ta med Estland, Lettland, Litauen, Polen, Ungern, Tjeckien, Slovenien, Slovakien, Malta och Cypern.

Det finns problem. Ett är att dessa tio länder måste införa 80.000 sidor EU-lag i sin egen lagstiftning och dessutom övertyga EU om att lagarna inte bara är stiftade utan också tillämpas. Dessa lagar gäller naturligtvis redan Sverige, vars riksdag inte har uppfattat att den håller på att förvandlas till en gummistämpel.

Och så är det jordbrukspolitiken och regionalstödet, som förbrukar nästan 80% av EU’s budget på nästan 1.000 miljarder kronor. Eftersom ansökarländerna är mycket fattigare och har en större andel av befolkningen i jordbruket blir det dyrt för de nuvarande medlemsländerna.

En lösning av dessa frågor blir än svårare eftersom Frankrike, det land som tjänar mest på EUs nuvarande jordbruksstöd, har presidentval i maj. Dessutom är det så oturligt att Spanien, som tjänar mest på de nuvarande regionalpolitiken, skall vara ordförandeland första halvåret 2002.

I den senaste opinionsundersökningen, gjord av Demoskop, stöder 50 procent av väljarna i dag ett svenskt medlemskap i valutaunionen. Det är inte mycket med tanke på att medlemskapet stöd av hela det svenska etablissemanget med socialdemokrater och moderater, LO och SAF (som numera kallar sig Svenskt Näringsliv) i spetsen.

En del tror att ja-sidan har gått framåt därför att kronan har försvagats. Allt fler undrar nog om det är så klokt att Sverige försöker orientera sig ensamt på internationella vatten, särskilt nu när det stormar, skrev DN i en ledare (10/11).

Det är dock en tveksam bild. Är man på havet och det stormar och man dessutom inte flyter, då är det allvarligt...

DN använder samma argument som Göran Persson när han den 4 september 2000 skulle övertala LO-kongressen att säga ja till EMU:

- Jag är inte ekonom, långt därifrån – jag har bara sysslat med statsfinanser. Men en sak vet jag: nästa lågkonjunktur kan bli påfrestande och vi måste vara garderade... I en sådan situation tror jag att det är bättre att tillhöra en stor valuta än en liten, konkurrensutsatt valuta som den svenska. Detta är mitt huvudsakliga argument för att EMU utgör ett skydd, sade Persson.

Det är inget bra argument. När det stormar skall man flyta. Alla som upplevt det feltänkta försöket att försvara kronans växelkurs 1992 borde känna det instinktivt. Om dollarn och euron svänger mot varandra är det bra för Sverige att svänga upp och ner mellan dessa storheter.

Dagens Nyheter varnade för att kräva EMU-medlemskap med hänvisning till kronans utveckling. Det vore svagt om EMU-anhängarna bland våra politiker använde kronkursens utveckling under det senaste året som ett huvudargument för att säga ja till euron. Risken är att de blir utan argument om kronan plötsligt stärks.

Visst, skrev DN, finns ekonomiska argument för att Sverige ska säga ja till euron, men dessa vinster är svåra att uppskatta, och ekonomerna tvistar om det verkligen är en fördel att gå med.

Till slut handlar inte ställningstagandet om siffror, utan om Sveriges framtida roll i Europa - om vi ska vara innanför eller utanför, om vi ska vara med i EU-samarbetet eller inte.

Och kan man tillägga, om EU-fördraget skall förhandlas om och bli mindre storslaget men mer realistiskt. Och inte så riskabelt.

Början på sidan

nejtillemu.com


Den Nya Eran
Rolf Englund i EU-krönika i NST 2001-11-13

Dagen E närmar sig. Vid årsskiftet början Euron finnas även i verkligheten. Då upphör D-marken, den franska francen och de andra EMU-valutorna att finnas till som sedlar och mynt och Euro-sedlar och mynt tar över. EMU-EU har då tagit ett inte oåterkalleligt, men svåråterkalleligt steg.

Detta sker samtidigt som vi lever i en ny värld. Sedan den 11 september, när fanatiska islamistiska fundamentalister, flög in i skyskraporna i New York, sägs det att vi lever i en ny värld. Eller kanske rättare sagt, sedan den dagen blev det uppenbart att vi lever i en ny värld.

Denna nya värld tog sin början den 1 februari 1979 då fransmännen, i stället för att fängsla honom, satte Ayatollah Khomeini på ett plan till Iran. Två veckor tidigare hade landets tidigare ledaren, Shahen, lämnat det oljerika landet. Ayatollan hade från Paris manat till generalstrejk i Iran.

- Vad vi inte har förutspått var att en 78-årig Ayatolla, som hade varit i exil i 14 år, skulle förena olika krafter till en nationell och äkta revolution, erkände CIA-chefen Stansfield Turner senare.

Häromdagen råkade jag komma över en bok om det kommande tredje världskriget, “Total War 2006” av Simon Pearson, fd Royal Air Force och tidigare verksam i det engelska försvarsdepartementet som tänkare. Man kan anta att hans bok till stor del återspeglar rådande föreställningar inom västvärldens försvars- och utrikesdepartement.

Boken börjar i Algeriet 1991 då fundamentalistiska islamister var på väg mot en valseger och armén tog makten för att förhindra demokrati enligt modellen en man, en röst, en gång. Sedan dess rasar ett blodigt inbördeskrig i Algeriet.

I boken tar fundamentalister över makten i Algeriet, Marocko, Saudi, Jordanien m fl länder i Mellanöstern. Frankrike och Algeriet attackerar varandra och det hela slutar i totalt krig där Israel atombombar sina grannar som vedergällning för deras missilattacker mot Israel med biologiska vapen som sprider smittkoppor.

I boken beskrivs också vad som händer i Tyskland. Där har återföreningens kostnader, den ekonomiska krisen och den stigande främlingsfientligheten fört högern till makten i valet hösten 2002 och Tyskland inställer 2005 sina betalningar till EU i avvaktan på en revision av vart pengarna har tagit vägen.

Detta påminner oss om att Tyskland är i djup ekonomisk kris. Till en del beror detta på att anslutningen av D-marken till Euron skedde till en felaktig kurs. D-marken har inte det värde som den antogs ha. Det kan förvisso ursäktas med att den är en svår för att inte säga omöjlig uppgift att sätta en valutakurs som skall vara rätt för evigt, vilket man måste göra om man skall gå med i EMU.

Att krisen i Tyskland ännu inte har blivit värre beror på att Euron har varit så svag mot dollarn – eller om det nu är dollarn som har varit för stark mot euron.

Detta kommer att rätta till sig. Drömmen om en Ny Era har kollapsat. Den amerikanska ekonomin sjunker som en sten. Alan Greenspan sänkte nyligen räntan för tionde gången i år till två procent, den lägsta räntan på 40 år, för att förhindra att nedgången utvecklas till en depression.

Den amerikanska realräntan (räntan minus inflationen) är negativ och varningar höjs för att USA kan hamna i en japansk situation.

Den amerikanska räntan sänks eftersom den amerikanska ekonomin behöver stimuleras. Räntan är det starkaste och snabbaste sättet att påverka ett lands ekonomi.

Ekonomernas jargong för räntan är ”penningpolitik”. Inom EMU har man en gemensam penningpolitik. Det är få väljare som blir skrämda om man säger att EMU har en gemensam penningpolitik. Men de har all anledning att bli rädda om man upplyser dem om att det betyder en gemensam ränta för alla länder inom EMU och att deras villalån kan bli dyrare när den svenska ekonomin går ner och den svenska arbetslösheten går upp, därför att andra delar av EMU har en bättre utveckling än vad vi har i Sverige.

Den gemensamma räntan är det mest felaktiga inom EMU och samtidigt den mest grundläggande tanken för EMU. Den galenskapen har sedan kompletterats med Stabilitetspakten, som kan tvinga länderna till nedskärningar under en lågkonjunktur.

EMU kommer att ställas på prov den dag dollarn rasar. Att så kommer att ske har ekonomer varnat för länge. USA importerar varje dag för en miljard dollar, drygt tio miljarder kronor, mer än vad USA exporterar. Det har kunnat ske med hög dollarkurs därför att Den Nya Erans trosfränder har placerat pengar i USA, företrädesvis på aktiebörserna, eftersom de har stigit så mycket.

När penningströmmen vänder bort från fallande börser i USA, då faller dollarn. Då får företagen i Sverige och Tyskland färre kronor och euros för sina varor. Då går vi från dagen E till dagen D. D som i Depression.

Den dagen är det bäst att inte vara med i EMU.

See also: Divided we stand, united we fall
The market requires individuals to act in their own self-interest. But their decisions can add up to recession
Michael Prowse, Financial Times; Nov 10, 2001

Början på sidan

nejtillemu.com


Goran i Berlin
Rolf Englund EU-krönika
Nordvästra Skånes Tidningar 2001-10-25

Göran Persson har talat till Nationen. Eftersom han gjorde det från Berlin - och på engelska – är det tveksamt vilken nation han riktade sig till. Riktade han sig till Sverige, det land vars folk har valt honom till statsminister, eller till den Europeiska Superstaten? Förmodligen det senare.

Det har gått bra för Göran Persson. Han är inte längre kommunalråd i Katrineholm. Nu har han fått leka med dom stora pojkarna och blivit europeisk statsman. Han har utan besvär glidit in i den nya stora kostymen.

- Några har hävdat att små länder inte har den förmåga som är nödvändig för att inneha EUs presidentämbete. Min erfarenhet är den motsatta, sade han i Berlin med sin sedvanliga blygsamhet.

På regeringens website finns bara ett pressmeddelande om talet och en engelskspråkig version av hela talet. Jag har försökt översätta utdrag ur Gorans tal:

- Den Europeiska Unionen är i dag en internationell aktör med större tyngd och inflytande än förr. Mellanöstern, Västra Balkan och Korea är bara tre exempel. Med större inflytande följer större ansvar. Vi är redo att axla detta ansvar, utropade Goran, med ett citat som kunde vara hämtat från John F. Kennedys installationstal.

Det är annat det än att vara kommunalråd i Katrineholm.

- Respekt för mänskliga rättigheter och solidaritet är inte bara ord. Det är värden som är inrotade i stommen av svensk, tysk och europeisk tradition, fortsatte Goran. Att ta med tysk tradition får väl anses vara en artighet gentemot sina tyska värdar vid Humboldt-Universitetet, Unter den Linden 6, i f.d. Öst-Berlin.

- En ekonomisk och monetär union är ett åtagande för framtiden (RE: för all framtid enligt EU-fördragen, som i motsats till Sovjetunionen saknar utträdesklausul). Kraften i vad som följer är kolossal. Det ökar kravet på samordning av den ekonomiska politiken och ytterligare instrument.

- Vi måste utveckla en gemensam flykting- och migrationspolitik, beslutad med kvalificerad majoritet (inte enhällighet), sade Göran Persson i Berlin. Med vi menade han EU-länderna. Och det måste vi kanske. Men observera att rätten att bestämma vilka som skall få uppehålla sig i riket, och på vilka villkor, är en grundläggande rätt för en suverän stat, som Sverige fortfarande har möjlighet att förbli.

Går detta verkligen ihop med vad Göran Persson sagt tidigare?

- Jag vill inte ha en federativ utveckling. Svenska folket har inte gått med i en federation. EMU kan mycket väl komma att kräva en europeisk finanspolitik. En sådan är inte möjlig att utveckla, om den ska vara kraftfull, utan att man också bygger upp europeiska, gemensamma politiska organ. Då växer det federativa inslaget i EU fram. Den diskussionen är det centrala i EMU-sammanhanget (Veckans Affärer 20/10 1997).

- Om man ställer mig inför valet mellan överstatlighet och mellanstatlighet så väljer jag mellanstatlighet för det är det enda som har folkets stöd i Nordeuropa (SvD 15/10 2000).

Finanstidningen har kallat EU-federalisterna för federasterna och hånat Expressens ledarsida för dess bevis att en federal ordning inom EU “garanterar folkets skydd mot övermakten”, medan ett mellanstatligt samarbete mellan regeringar som är ansvariga inför sina väljare innebär centralism.

- Rädslan för en federation är beklaglig. Federation centraliserar inte makt, den skyddar mot makt. EU börjar få så många maktbefogenheter att unionen liknar en stat: egen försvars- och utrikespolitik, centralbank och ett mynt, exempelvis, skrev Expressen (19/10) och hade receptet klart:

- Lösningen är: inför tvåkammarsystem där Europaparlamentet utgör ena kammaren och representanter för medlemsstaterna den andra, likställ de bådas befogenheter, gör kommissionen ansvarig inför båda kamrarna och skriv en glasklar konstitution med garanterade rättigheter som alla kan begripa.

Simsalabim!

Början på sidan

nejtillemu.com


Ny grundlag
Rolf Englund EU-krönika
i Nordvästra Skånes Tidningar 2001-10-22

Sveriges riksdag behandlar just nu ett förslag om en ny grundlag för vårt land. Om det antas hamnar vi på en väg som leder till att Sverige upphör som självständig stat och blir en delstat i ett utvidgat EU.

Regeringen har föreslagit att riksdagen skall ratificera Nice-fördraget. Man kan inte säga att media har upplyst folket om denna fråga. Men det finns spikar att hänga upp nyheten på. Det har i riksdagen väckts två seriösa motioner. Tre centerpartister med Sven Bergström som första namn har yrkat på att Sverige i respekt för Irlands nej till Nice-fördraget bör avbryta den svenska ratificeringsprocessen.

De vill också att en kompetenskatalog inrättas som begränsar EU:s makt och stärker de nationella parlamentens roll, att Sveriges planer på medlemskap i EMU avskrivs och att Sverige bör samverka med Danmark, Storbritannien och kandidatländerna i utarbetandet av den mellanstatliga samarbetsmodellen.

Den 7 juni i år röstade väljarna i republiken Irland (det enda land som låtit sina väljare ta ställning till det nya fördraget) nej till förslaget till nytt EU-fördrag, Nice-fördraget. Därmed har fördraget fallit, eftersom fördragsförändringar kräver enhällighet bland medlemsstaterna.

Budskapet från Unionen (inkl. Sverige) till irländarna var emellertid att de hade röstat fel. Tanken är att irländarna skall pressas att säga ja i en ny folkomröstning.

Eget mynt, egen militär och en gemensam utrikes- och säkerhetspolitik. Man måste vara politiskt naiv för att inte inse att EU är på väg mot en federativ utveckling. Planera på att skapa en EU-konstitution är en central del i statsbygget, skriver centerpartisterna.

De fortsätter: En konstitution kräver såväl en stat som ett folk. EU-staten finns inte, ännu. Det finns inte heller ett europeiskt folk. Språkliga och kulturella skillnader gör att det inte finns ett gemensamt offentligt rum för debatt och opinionsbildning. Det finns ingen europeisk identitet, därför heller inte en europeisk demokrati.

Den gemensamma valutan är, precis som konstitutionen, en central del av det federala statsbygget. EMU är inte i första hand ett ekonomiskt utan ett centralistiskt, politiskt projekt.

Margit Gennser, den enda moderaten i riksdagen som vågat offentligt kritisera EMU-projektet, har i sin motion påpekat i Irlands grundlag krävs att en majoritet av de röstande röstar för ett godkännande.

- Nice-avtalet har därför fallit och övriga länder inom EU bör avbryta ratificeringen. Propositionen tar också upp behovet av att stimulera en seriös debatt. Men en allsidig debatt kan inte komma till stånd eftersom de grupper och organisationer som är mer euroskeptiskt inriktade har mycket svaga finansiella resurser i jämförelse med det EU-positiva näringslivet och de stora fackliga organisationerna etc. Av denna anledning bör riksdagen avsätta särskilda medel som riktas till organisationer och projekt som önskar belysa EU-projektet ur andra perspektiv, föreslår hon.

Nice-avtalet medför att rätten att lägga veto reduceras samtidigt som beslutsregeln om dubbel majoritet införs, och Sveriges parlamentsplatser minskar till 2,4 procent av antalet mandat.

Nice-fördraget ökar överstatligheten. Det s.k. “stegrade samarbetet” enhanced cooperation) kommer att driva på utvecklingen mot en centraliserad europeisk stat, även genom de nya nominerings- och röstreglerna för att utse kommissionärer och andra högre befattningshavare inom EU.

Den avgörande frågan som måste ställas är om politiker kan och har rätt att bortse från grundläggande rättsregler i fundamentala författningsfrågor för att driva politiken åt ett visst håll. Svaret måste bli ett klart nej, eftersom de grundläggande konstitutionella regler som nu avses, just kommit till för att begränsa politikernas handlingsfrihet. De är till för att skapa en maktbalans mellan medborgarna och de styrande politikerna.

- EU-kommissionen är bekymrad över medborgarnas växande EU-motstånd inom EU och avser att höja insatserna vad gäller PR-åtgärder. Det finns dock bättre sätt att göra EU mera “omtyckt”, nämligen att respektera medlemsländernas grundlagar.

- Sveriges riksdag bör uppträda som ett gott föredöme och inte nu inleda godkännandeprocessen gällande Nice-avtalet.

Samarbetet mellan Europas alla länder fungerar mycket bättre med självständiga demokratiska stater. Olikheter parad med fredliga kontakter leder till utveckling, tillväxt och dynamik. Europa har aldrig varit en sammanhållen enhet. Nice-fördraget innehåller en rad punkter som på ett eller annat sätt står i motsats till den svenska suveräniteten. Utvidgningen kan fortsätta utan fördraget och Sverige kan vid en omförhandling på ett bättre sätt hävda våra svenska intressen.

Början på sidan

nejtillemu.com


Dolkstötslegenden
Rolf Englund EU-krönika
i Nordvästra Skånes Tidningar 2001-10-11

Häromdagen lade president Bush fram ett förslag till krispaket för den amerikanska ekonomin. Det är ett stort paket på uppemot 75 miljarder dollar, eller i det närmaste 800 miljarder kronor. Detta för att förhindra att den amerikanska ekonomins nedgång, som började före terroristattacken, skall övergå i fritt fall.

Samtidigt har Alan Greenspan sänkt räntan till 2.5 procent, under den amerikanska inflationstakten. Den amerikanska realräntan är nu således negativ, liksom den japanska. Japan lider fortfarande av sviterna av sin bubbla som sprack i slutet av 1980-talet. De japanska aktierna har sjunkit från index 38.000 till drygt 10.000.

Det alla fruktar mest är att det skall gå i USA som det redan har gått i Japan.

Carl Bildt och Bengt Westerberg, tillsammans med Allan Larsson, Ingvar Carlsson och Kjell-Olof Feldt de politisk ansvariga för den havererade fastkurspolitiken, ångrar ingenting. I en artikel nyligen (DN 3/10) skyllde de ifrån sig: ”Liksom alla andra underskattade vi för tio år sedan djupet i den ekonomiska kris vi då höll på att störta ner i”.

- Bankkrisen hade dolts för både allmänheten och oss, skrev de. Får man erinra om att Lars F. Tobisson var statlig styrelserepresentant i Gota Bank under tiden före bankkrisen ända fram till dess att banken gick i konkurs.

Krisen kom och Bildt, Ingvar Carlsson, Mona Sahlin, Bengt Westerberg, Bo Lundgren, Alf Svensson och Lars Leijonborg räddade banker, storföretag, LO, Sparbankerna (som fick en miljard), Riksbyggen och HSB genom att öka statens utlandsskuld med 310 miljarder kronor på ett år.

Åke Ortmark frågade i TV 8 om Carl Bildts syn på sin egen insats hade förändrats, t ex om kronförsvaret.

Nej, svarade Carl Bildt: ”För mig var det då i perspektivet att Sverige rätt snart skulle med i den gemensamma valutan. Jag såg i samband med förhandlingarna om det svenska EU-medlemskapet att det hade varit illa i förhandlingstrovärdighet om vi hade gett efter före alla andra, sade den dåvarande statsministern.

Men i själva verket gav Sverige upp långt efter alla andra, dvs Finland och England. Finland lät sin mark flyta den 8 september. England lät pundet flyta den 16 september. Först den 9 november tvingades kronan flyta, alla krispaket till trots.

President Bushs krispaket innebär stimulanser. Bildts krispaket innebar åtstramningar. Skillnaden är 180 grader.

Finanstidningen har kallat Bildts och Westerbergs artikel för en “fåordig variant av borgerlighetens dolkstötslegend … Det visade sig omöjligt att regera det land de tog över istället för det land de planerat för. Ett exempel är kronförsvaret. Den fasta växelkursen var så inbyggd i deras föreställning om hur landet skulle styras att de inte klarade av att överge den”.

Carl Bildt och Bengt Westerberg, med flera, har fortfarande den fasta växelkursen så inbyggd i sin föreställning att det inte kan annat än fortsätta att propagera för EMU, den ultimata fastkurspolitiken.

Det kan bero på att de är utopiska fundamentalister, likt talibanerna. Det kan också bero på att de inte kan erkänna att det här med fast växelkurs, som dragit olycka över hundratusentals svenskar, var ett misstag som hade kunnat undvikas.

Det var faktiskt en av Carl Bildts företrädare som moderatledare, Gösta Bohman, som beslöt att Sverige skulle bryta sig loss ur det samarbete Sverige en gång i tiden hade med EG om valutorna. Sverige gick med i EGs s k valutaorm 1973. I augusti 1977 hade Gösta Bohman varit ekonomiminister i knappt ett år – med Carl Bildt vid sin sida. Löneökningarna i Sverige låg sedan ett par, tre år tillbaka klart högre än i omvärlden och inflationstakten också. Då devalverade den borgerliga trepartiregeringen kronan med tio procent och bröt sig loss ur EGs valutaorm.

I morgonekot 2/10 1990 sade Bengt Westerberg att Sverige borde söka medlemskap i det europeiska valutasamarbetet, EMS, detta för att motverka spekulationer om att Sverige kommer att devalvera. Men såväl moderatledaren som centerledaren var skeptiska. Carl Bildt fick i lunchekot samma dag frågan: vågar du utesluta en devalvering om de borgerliga skulle vinna -91 års val?

Carl Bildt, partiledare (m): - Ja, det gör jag.

Thomas Hempel: Men kan inte spekulanter tvinga fram en devalvering som en regering inte vill ha?

Carl Bildt: Ingenting kan uteslutas, men jag tror inte det. Är man tillräckligt fast - men då måste man vara mycket fast - så kan man stå emot också en spekulationsvåg.

Det är mot denna bakrund lika upprörande som löjeväckande att EMU-förespråkarna Bildt och Westerberg, av den elake Palme benämnda Sotlugg och Linlugg, nu framställer sig som ovetande.

Sotlugg och Linlugg

Början på sidan

nejtillemu.com


Farliga utopister
Rolf Englund i EU-krönika i Nya Wermlands-Tidningen
2001-09-25

De imploderande skyskraporna i New York är bilder vi alltid kommer att minnas. När chocken och vreden har gått över blir det dags att försöka förstå. Saker som detta är möjliga att förstå, men omöjliga att ursäkta.

För att förstå måste man göra sin analys med utgångspunkt i den mänskliga naturen, utbildad under tusentals år på savannen. Människan är ett flock- och rovdjur. Att bli utstött ur flocken innebar livsfara. Därför följer de flesta av oss med flocken och vi vill vara styrda av personer från den egna flocken.

När flocken vi tillhörde mötte en annan flock på savannen kunde det innebära fara. Det kunde, översatt till dagens termer, vara serber, eller albaner, eller talibaner, eller israeler, irländare eller engelsmän, muslimer eller kristna.

All offentlig makt utgår från folket, sägs det i den svenska grundlagen. Med folket avses rimligtvis det svenska folket. Om de styrande i vårt land vill göra Sverige till en delstat inom den nya Superstaten EMU-EU måste folket tydligt tillfrågas härom och ge sitt tydliga bifall härtill. Det är glädjande att regeringen i den nyligen framlagda budgeten skriver att ”ett beslut om deltagande måste ha ett brett folkligt stöd och skall underställas svenska folket för prövning i en folkomröstning”.

Det vore än mer glädjande om det också sagts att det breda folkliga stödet måste komma till uttryck i folkomröstningsresultatet. Man kan inte uppge rikets suveränitet med stöd av en knapp seger i en folkomröstning. Kanske borde man kräva minst två tredjedels majoritet, 66 % ja-röster för en sådan handling.

Den förfärliga veckans imploderande aktiebörser är också bilder vi alltid kommer att minnas. Över 2 600 miljarder kronor, eller 54 procent, av börsvärdet är borta bara på Stockholmsbörsen.

Människan är också ett rovdjur. Rovdjuren ser rörelser tydligt. Det är därför haren sitter stilla för att undgå räven. De flesta av oss följde flocken när aktiebubblan blåstes upp, även när aktierna stiger till orimliga höjder. Med vår syn uppfattar vi rörelsen uppåt, men ser inte den orimliga nivån.

Men människan är också en tänkande varelse. Vissa människor har som uppgift att för oss andra förklara vad som sker. Många har svikit sitt ansvar. De har haft betalt för att få oss att placera vår sparpengar och pensionspengar på börsen, helst i den egna bankens aktiefonder.

Det var ett katastrofalt misstag att låta bankerna ta hand om aktiefonderna. Annars hade bankdirektörer och bankekonomer haft ett egenintresse i att för sina kunder förklara hur riskabelt det är att ha aktier och hur säkert det är att ha pengar på banken.

Talibanerna är utopister. För en utopist som vill skapa ett paradis är inga offer för stora eftersom utopin är så vacker. Hitler och Stalin hade sina utopier. Socialismen var en utopi som inte bara Stalin utan även hyggliga svenska socialdemokrater ville införa. Socialdemokraterna var utopister vad avser målet, socialismen. De ville uppnå detta utan revolution och kallade sig därför reformister, men utopister var de likafullt.

Borgerliga utopister har nu tagit över moderaterna, folkpartiet, Svenska Dagbladet, Dagens Nyheter och näringslivets organisationer. De vill göra Sverige till en delstat i Europa och har helgonförklarat den amerikanska ekonomi. Uppgången i USA har förklarats vara bevis på en Ny Era av marknadsfundamentalism.

Men det var ingen ny era. Det var en vanlig finansiell bubbla, som i Japan på 1980-talet och som i USA på 1920-talet.

De borgerliga fundamentalisernas och den nya erans huvudorgan, Svenska Dagbladet, skrev nyligen om valet av Iain Duncan Smith till ledare för de konservativa i England under rubriken ”Isolationism i vår tid”.

Om man inte kan skilja mellan isolationism och försvar för rikets suveränitet är man utopisk fundamentalist. Likt talibanerna.

Början på sidan

nejtillemu.com


Det är inte oundvikligt
Rolf Englund i EU-krönika i Nya Wermlands-Tidningen 2001-09-18

Dramatisk förbättring för ja-sidan. Såväl ja- som nej-sidan får 44 procent, utropade media för en tid sedan. Den största omsvängning visar socialdemokratiska väljare. Men det är fortfarande fler socialdemokratiska sympatisörer som är mot ett medlemskap i EMU, 46 procent, medan 42 procent är för.

Mikael Gilljam, professor i statsvetenskap på Göteborgs universitet, tror att ja-sidans uppgång kan vara ett tecken på att motståndet mot EMU sakta men säkert resignerat. Det politiska etablissemanget är starkt för ett ja, vilket nästan leder till en deterministisk tro hos väljarna.

- Det finns en allmän föreställning att vi kommer att gå med förr eller senare i alla fall. Kanske börjar fler och fler därför att byta fot eftersom det inte är lönt att göra motstånd.

Nästan alla inom överheten, med statsministern i spetsen, säger att EMU är bra. Pansarbilarna med nytryckta Euro-sedlar har börjat rulla och Carl Bildt, känd oljedirektör, säger att det är oundvikligt Då är det lätt att man som vanlig väljare accepterar utvecklingen, även om man inte gillar den och sina dubier.

Liksom sommaren 1940, innan Spitfires och Hurricanes hade stoppat Luftwaffe, många i England ville ge upp och i stället göra upp med Hitler-Tyskland. När den tyska armén segerrikt rullade österut mot Stalingrad var det skamligt många i Sverige som förberedde sig och Sverige för en tillvaro i ett av Tyskland dominerat Europa.

Nu är det skamligt många i Sverige som förbereder sig och Sverige för en tillvaro i ett av EMU-EU dominerat Europa. Varför skall man göra sig omöjlig till ingen nytta när man kan vara realist och få ett välbetalt jobb i Bryssel eller i varje fall få åka dit med någon svensk delegation? Motstånd är ju ändå meningslöst, tänker väl Herr Unckel och andra.

Men, som alla svenskar vet, varje meddelande om att motståndet skall uppges är falskt. Det är inte dom som kommer att segra, det är vi. Likt det en gång mäktiga Sovjetunionen kommer den Europeiska Unionen att i efterhand ses som en papperstiger, som ett snarast oförklarligt historiskt misstag likt Första Världskriget.

Det socialdemokratiska ungdomsförbundet SSU har antagit ett nytt program där ordet socialism inte finns med. Allt var således fel från början. Det var ingen bra idé, inser man nu, att försöka införa socialism. Det var ingen bra idé, kommer man att säga, att försöka göra Europas länder till delstater i en europeisk Union.

Det väger således jämnt i opinionen mellan å ena sidan hela etablissemanget och å andra sidan en handfull övertygade EMU-moståndare. Det är ett misslyckande för etablissemanget.

Och vänta bara när lågkonjunkturen kommer över oss. När arbetslösheten stiger i USA, Japan och Europa, då de inbyggda felen i tankekonstruktionen En valuta En ränta En Stat kommer att visa sig med förödande tydlighet.

Till saken hör också att irländarna röstade nej till Nice-avtalet. Nej-majoriteten i den irländska folkomröstningen innebär att avtalet enligt Irlands grundlag och EU:s regler är dött.

- Att handla som om det irländska nejet inte existerar går inte i en rättsstat. Irland, Sverige och Danmark tillhör de små länderna inom EU. Även deras beslut måste respekteras, skrev Margit Gennser i Nordvästra Skånes Tidningar (31/8). Nice-avtalet skulle utgöra början på en konstitution för EU. Avtalet godkändes, men först efter förhandlingar, kompromisser, justeringar och oklara skrivningar veckor efter det att ministerrådet åkt hem. Höga EU-byråkrater fick arbeta på övertid, innan avtalet slutligen var klart.

De stora EU-staterna får sina gamla röster i ministerrådet tredubblade, medan de små staterna endast får dem fördubblade. Ett land kan kräva att ett beslut ska tas med dubbel majoritet. Beslut kräver 74,78 % av rösterna men länder med mer än 62 % av EU:s befolkning kan ändå stoppa det.

Tyskland tillsammans med två andra länder, t.ex. Frankrike och Italien kan blockera förslag de ogillar.

- Det innebär, skrev Margit Gennser, moderatkvinnan som leder det borgerliga EMU-moståndet, att Thomas Manns förhoppning 1953 om ett europeiskt Tyskland kommer att grusas. I stället kommer vi få ett tyskt Europa med en god portion fransk centralism. En sådan utveckling kommer att öka motsättningarna inte endast mellan den yttre och inre kretsen av EU-stater utan också mellan ländernas elit inom politik och storföretag och medborgarna.

Enligt nobelpristagaren Milton Friedman, en gång ledstjärna för Timbro, är euron ett stort misstag. Den skapar inte enighet utan i stället monetär turbulens och spänningar. Milton Friedman har rätt, nu liksom tidigare.

Början på sidan

nejtillemu.com


Ja och nej till folkomröstning
Rolf Englund i EU-krönika i Nya Wermlands-Tidningen 2001-09-11

I sitt tjusiga tal vid avslutandet vid den moderata partistämman sade Bo Lundgren att “när vi samlas till stämma nästa gång skall Sverige /vara / en nation på väg mot en fastlagd folkomröstning om den europeiska valutaunionen”. Ändå tjusigare hade det varit om Bo Lundgren inte tidigare hade försökt att undvika en folkomröstning.

Enligt SvD (26/1-2000) sade Bo Lundgren att det räcker med ett beslut i riksdagen för att föra Sverige in i EMU:

- Sett från vårt perspektiv är en folkomröstning inget självändamål av det enkla skälet att vi under lång tid, på stämmor och inför väljare, talat om var vi står. Vi kan utan vidare omgående fatta beslut i riksdagen om ett EMU-medlemskap.

I en partiledardebatt i riksdagen (30/11-99) hade Lars Leijonborg ställt frågan: Jag delar uppfattningen att Sverige ska vara med, men jag tycker att det vore orimligt att människor inte hade valet mellan att säga ja och att säga nej. Bo Lundgren ställde inte upp på någon folkomröstning:

- År 1993 tog vår stämma första gången beslut om att Sverige så snart som möjligt skulle delta i den gemensamma valutan - därför att det är naturligt i en inre marknad, därför att det ger ekonomiska fördelar och därför att det bidrar till att skapa fred i Europa.

Även EMU-vänliga Dagens Nyheter, tillika tapper kronkursförsvareförsvare, har varit emot en folkomröstning.

- En folkomröstning kan vi vara utan, skrev DN i en ledare (30/9-2000).

- Lova inte folkomröstning, var DN:s maning till Göran Persson (10/3-2000: Har man väl, de facto, lyft bort en fråga från riksdagen är det svårt att återföra den till den normala parlamentariska processen.

Svenska Dagbladet menar att ”av ja-sidans kampanjmaterial framgår att samma entydiga bild torgfördes inför den folkomröstningen. De som var för svensk EMU-anslutning gjorde klart att detta var deras ståndpunkt.”

- Har man ljugit för riksdag och folk?

- Att frågan om Sveriges eventuella plikt att gå med i EMU har dykt upp beror på att vissa förespråkare för svenskt EMU-medlemskap är för lata och dryga för att argumentera och övertyga, och tror sig ha hittat en genväg genom tvång. Det är en strategi som är både arrogant och odemokratisk. Att folkomröstning i EMU-frågan bör undvikas, men av andra skäl, är en annan sak.

- EMU-ansvaret är riksdagens, hette det i en SvD-ledare 11/11-99:

Folkomröstningar är inte bara ett sätt att urgröpa en av den representativa demokratins grundprinciper om det ansvar som folkets valda ombud har, och att bejaka den politiska fegheten. För svenskt vidkommande vore en folkomröstning om EMU-medlemskapets tredje fas olycklig, var SvD:s slutsats.

Lars F Tobisson, numera med högavlönat jobb i Bryssel, skrev på SvD Brännpunkt 2000-02-03 att Danmark och Storbritannien har beviljats undantag från kravet på fullt deltagande i samband med tillkomsten av Maastrichtavtalet.

-I samförstånd mellan regeringen Bildt och den socialdemokratiska oppositionen begärde Sverige inget undantag i anslutningsfördraget inför inträdet i EU. Vi gjorde bedömningen att med ett sådant krav skulle det ha varit svårt att få bli medlem. Men dessutom framstod det inte som önskvärt.

Vid öppnandet av medlemsförhandlingarna gjorde statsrådet Ulf Dinkelspiel efter noggrann förankring ett uttalande, som sedan upprepades i propositionen till riksdagen: ”Sverige vill delta i den framväxande ekonomiska och monetära unionen (EMU)” och "Ett slutligt svenskt ställningstagande avseende övergången från den andra till den tredje fasen kommer att göras i ljuset av den fortsatta utvecklingen och i enlighet med bestämmelserna i fördraget.”

Det har i debatten hävdats att ja-sidan inför folkomröstningen om svenskt EU-medlemskap förklarat att man i detta sammanhang inte tog ställning till valutasamarbetet. Rättsligt är det förstås en omöjlig ståndpunkt. Jag kan inte gå i god för allt som sades under kampanjen. Men själv brukade jag framhålla det ekonomiska samarbetet och den gemensamma valutan som en av medlemskapets tre stora fördelar - de andra var freden och miljön, förklarar Tobisson.

En som i debatten hävdat att ja-sidan inför folkomröstningen om svenskt EU-medlemskap förklarat att man i detta sammanhang inte tog ställning till valutasamarbetet är Janerik Larsson, tidigare chefredaktör för SAF-Tidningen och inflytelserik rådgivare på Ja-sidan.

Han berättade i SvD (3/2-99): Eftersom jag hade anledning att mycket nära följa den process som ledde fram till ja-et i folkomröstningen i november 1994 kan jag försäkra att om ett EMU-medlemskap funnits med i ja-sidans argumentation skulle Sverige i dag inte varit medlem i EU.

- Därför underströk ja-sidans företrädare så tydligt att EMU skulle avgöras separat längre fram i tiden.

Dagen närmar sig.

Början på sidan

nejtillemu.com


Monstruöst, sade Economist (om stabilitetspakten)
Rolf Englund i EU-krönika i Nya Wermlands-Tidningen 2001-08-30

En central fråga är huruvida en “traditionell” svensk stabiliseringspolitik är förenlig med ett EMU-medlemskap. Om vi är med i EMU kommer nämligen möjligheten att föra en självständig räntepolitik att försvinna. En stat – en ränta.

När BNP faller minskar skattebaserna (lönesumma och momsunderlag), vilket medför att skatteintäkterna faller. Samtidigt som intäkterna faller tenderar de offentliga utgifterna att öka, bl.a. som en följd av en ökande arbetslöshet.

Finanspolitikens (statens inkomster och utgifter) roll som stabiliseringspolitiskt instrument blir viktigare, när riksbanken inte har någon ränta att sänka när ekonomin går dåligt i Sverige och villapriserna sjunker. Men det finns begränsningar för vad vi kan göra om vi är med i EMU-EU, såsom Stabilitets- och tillväxtpakten (SGP).

SGP innebär att underskottet i den offentliga sektorns finansiella sparande inte får överstiga 3 procent av BNP. Statens bruttoskulden får inte överstiga 60 procent av BNP.

I undantagsfall, där real BNP faller med mer än 2 procent, tillåts ett land dock ha ett underskott som är större. Om real BNP faller med mer än 0,75 procent kan ett enskilt land ”få tillstånd” av EMU-EU att ha ett större underskott än 3 procent av BNP.

I min EU-krönika skrev jag nyligen (NWT 10/8) om ”den förfärliga stabilitetspakten”. Den bygger, skrev jag, ”på den i grunden felaktiga tanken att när det blir dåliga tider och statens skatteinkomster sjunker och utgifterna för arbetslösheten ökar, då skall staten skära ner på sina utgifter eller höja skatterna”.

- Det är dårskap, var mitt omdöme.

Det finns dom som säger att jag uttrycker mig alltför onyanserat.

Det är därför en stor glädje för mig att kunna citera den mycket välrenommerade tidskriften The Economist, som den 23/8 skrev att stabilitetspakten borde skrotas: ”Scrap the stability pact”. The Economist kallade pakten för ”monstrous”, som enligt ordboken kan översättas med orden monstruös, missbildad, avskyvärd, ohygglig och chockerande.

Enligt tidningen var det en gudomlig rättvisa att det var den tyske finansministern Hans Eichel som blev den förste att offentligt knorra över pakten vars regler Tyskland nu hotar att bryta. Det var nämligen Tyskland som utformade och tvingade igenom pakten 1996.

På Nationalekonomiska Föreningen 1999 (se Ekonomisk Debatt, nr 1 år 2000) frågade jag finansminister Bosse Ringholm om stabilitetspakten: Statsfinanserna svänger väldigt drastiskt. Jag tror att det är Nils Lundgren som har sagt att det är ett sving på 17 procent mellan den djupast lågkonjunkturen, när Anne Wibble skulle spara, och nu. Detta sving är intressant också ur EMU-sammanhang och stabilitetspakten. Vad skall vi göra när stabilitetspakten sätter hinder för att parera en lågkonjunktur?

Det blev inget svar.

Kommittén för stabiliseringspolitik i EMU, med förre statsrådet och hårdingen Bengt K Å Johansson som ordförande och med Nils Lundgren som en av ledamöterna, har i sitt delbetänkande, ”Stabilitet och stabiliseringspolitik i EMU” (SOU 2001:62) försiktigt närmat sig denna viktiga fråga.

- Det finns enligt kommitténs mening anledning att fördjupa analysen i detta avseende och även undersöka den betydelse olika grad av konjunkturkänslighet i de offentliga finanserna har för stabiliteten i den ekonomiska utvecklingen. Det har emellertid under den korta tid som stått till vårt förfogande inte funnits möjligheter att genomföra en sådan fördjupad studie. Kommittén avser att återkomma med en fyllig analys i huvudbetänkandet, skrev man.

Därmed sköt man en av de avgörande frågorna, som det sannolikt finns oenighet om inom utredningen, på framtiden.

En reflexion man kan göra är att det är anmärkningsvärt (det är ett nyanserat ord) att stabilitetspakten, en av hörnpelarna inom EMU-konstruktionen, börjar vackla redan innan den första lågkonjunkturen är över oss. Det visar att EMU-konstruktionen inte är ordentligt genomtänkt.

Skall man göra ett fullskaleexperiment på 300 miljoner människor bör man tänka sig för. Det är därför tillrådligt att Sverige håller sig utanför EMU, åtminstone till dess att konstruktionen prövats under en hel konjunkturcykel.

Det borde Bo Lundgren förstå.

See also: Scrap the stability pact
Aug 23rd 2001 From The Economist print edition
Constraints on Europe's fiscal policies could seriously damage its economic health

Budget rules are still 'stupid', Prodi says
BBC 21 October, 2002

Början på sidan


Har Du legitimitet?
Rolf Englund i EU-krönika i Nya Wermlands-Tidningen 2001-08-24

Sluta ducka om EU Göran Persson, skrev statsvetarna Olof Petersson, Daniel Tarschys m fl på DN Debatt nyligen och gjorde reklam för sin rapport ”Demokrati utan utland” från SNS Demokratiråd.

Globalisering och europeisering innebär nya utmaningar för folkstyrelsen, hävdar de. Det rör främst riskerna för legitimitetsförlust.

Om all makt inte är av Gud, som i Afghanistan, vad är det då som ger vissa rätt att bestämma över oss andra?

Orsaken till dagens demokratiska underskott i Europa är, hävdar de, inte endast brister i de formella beslutsreglerna utan minst lika mycket avsaknaden av en demokratisk infrastruktur, av fungerande former för nyhetsförmedling och debatt över gränserna. De föreslår därför insatser för att ”stimulera medierna” och ge europeiska frågor ”en större tyngd i massmedierna”. Stimulera låter ju bättre än styra.

EU behöver, hävdar de, en strukturpolitik för demokrati som skall ”främja en gränsöverskridande demokrati”.

Dagen innan hade Sverker Gustavsson på SvD Brännpunkt ett inlägg med rubriken ”EU:s vitbok ökar misstron”. Det “känns” bra att ge sig hän. Men alla former av kollektivism - också tron på Europa - avtrubbar förmågan att tänka själv. Ansvaret lyfts bort från den enskilde genom att tillskrivas en högre makt, skrev han.

Han pekade också på den viktiga skillnaden mellan begreppen demokrati och legitimitet. Demokrati är politisk jämlikhet med rättigheter till stöd för allmän och lika rösträtt och att ansvar ska kunna utkrävas. Legitimitet är något annat. Det är att beslut godtas godvilligt.

Det svenska kungadömet och ståndsriksdagen var länge legitimt men inte demokratiskt.

Det är legitimiteten hos de demokratiskt valda ledarna i västvärlden som de tegelstenskastande extremisterna, kommunister och anarkister, vilseledda och vilseledare, försöker försvaga. Om demokratin inte upplevs som legitim kanske det går att införa kommunist och socialism. Med demokrati har det visat sig omöjligt.

Om de tegelstenskastande extremisterna hade varit lite mer begåvade hade de förstått att EMU/EU, som skapar en Europeisk superstat, som kanske kommer att kallas Europa SS, är det bästa sättet att underminera maktens legitimitet i vår världsdel.

Ingmar Karlsson, numera ambassadör i Prag var tidigare chef för UD:s idé- och analysgrupp, skrev för något år sedan en artikel på kultursidan i SvD med rubriken ”Europeisk nationalstat ett dödfött projekt” (2001-01-11).

Genom att tjäna såväl välfärd som fred borde EU ha fått den legitimitet och det erkännande som varje politisk ordning behöver, men detta tycks inte vara tillräckligt. EU:s huvudproblem är att ett så godkännande i dag saknas. Det demokratiska underskottet har varit och kommer att förbli ett huvudtema i debatten om EU:s framtid, ansåg han.

Ingmar Karlsson har tidigare utgivit boken ”EUROPA OCH FOLKEN - EN EUROPEISK NATION ELLER NATIONERNAS EUROPA?” (Wahlström och Widstrand, 1996). I ett kapitel skrev han om ”Europa och folken - EU:s demokratiska underskott och den europeiska identiteten” .

EU och hela den europeiska tanken måste förankras på nytt i opinionen. För att utvecklas vidare behöver Europa en drivande kraft och impulser som kommer från dess medborgare, men detta saknas.

Ännu har emellertid legitimitetsfrågan inte ställts på sin spets. Så länge enhällighetsprincipen upprätthölls i Ministerrådet kunde man argumentera att legitimiteten i den europeiska lagstiftningen kom från medlemsstaterna och deras demokratiska för fattningar.

Om denna vetorätt mer och mer naggas i kanten för att bibehålla Gemenskapens funktionsduglighet innebär detta med nödvändighet att den nationella legitimitetsbasen urholkas.

Ju mer EU kommer att gripa in i och styra européernas dagliga liv, desto mer uppenbar kommer denna legitimitetsbrist att bli. Detta gäller särskilt de områden där Gemenskapen lägger bördor på medborgarna och, i den yttersta förlängningen, beslut om krig eller fred.

De politiska eliterna har hittills haft ett brett handlingsutrymme som inte ifrågasatts, en situation som nu kan komma att ändras snabbt, skrev Ingmar Karlsson 1996, som det har visat sig med stort förutseende.

Början på sidan

nejtillemu.com


Wallenberg har talat
Rolf Englund i EU-krönika i NWT 2001-08-10

- Det är betydelsefullt om man kan föra en saklig och nyanserad debatt i viktiga frågor som utvidgningen av Europasamarbetet, skrev Niclas Thorselius i NWT som svar på min krönika (26/6) om Svenskt Näringslivs vikingkampanj.

Däri håller jag fullständigt med Thorselius, som titulerade sig “Europavän”. Kanske han bort tillägga att han är anställd av Svenskt Näringslivs EU-fakta.

Med EMU kommer företagen att växa och må bättre och nya arbetstillfällen kan skapas, skriver han. Det står så i EU-faktas broschyrer.

Hans i realiteten högste chef, Marcus Wallenberg, anser att Sverige måste in i EMU, (Finanstidningen 11/7). Det är svårt att vara halvt gravid. Vi är faktiskt medlemmar i EU. Att då inte ta det fulla steget är inte helt lyckat. Bara genom att vara med i EMU drar vi full nytta av skalfördelarna i en större ekonomi. Det osäkra ekonomiska läget gör det ännu mer angeläget för Sverige att gå med i EMU.

Men EMU-EU är för alltid. EMU-EU har ingen utträdesparagraf. Frågan om EMU handlar ytterst om vi skall bevara Sverige som suverän stat eller bli en delstat i EMU-EU.

Det ekonomiska läget är alltid osäkert. Det är inte sakligt och nyanserat att anföra det som skäl för EMU.

Om vi är medlemmar får vi en situation där företagen inte hela tiden är beroende av olika valutafrågor, hävdade Wallenberg. Han vet säkert att även pundet, yenen och dollarn är av betydelse, men låtsas som om han inte vet att företagen måste behålla sin förmåga att hantera valutor även om vi är med i EMU.

Det är inte sakligt och nyanserat.

Ett gemensamt valutaområde som EMU har fördelar och nackdelar. Fördelen är att det blir lättare att växla sina semesterpengar. Men den fördelen är mycket, mycket liten i förhållande till nackdelarna. Den viktigaste nackdelen är att vi inte kan sätta vår egen ränta efter våra egna förhållanden. Räntan sätts i Frankfurt för hela EMU-EU. Det skall bli samma villaränta från Irland till Polen, från Luleå till maffians Sicilien.

Det är inte säkert att det passar alla. Det är däremot säkert att det inte kommer att passa alla.

EMU är fast växelkurs in absurdum. Om det går illa för Tyskland, vilket det nu gör, kan Tyskland inte ändra sin växelkurs, den ligger fast för alltid, eller åtminstone till EMU kraschar, vilket det kommer att göra.

Det kommer att ske när dollarn faller och Europa drabbas av massarbetslöshet.

Och så är det den förfärliga Stabilitetspakten. Den bygger på den i grunden felaktiga tanken att när det blir dåliga tider och statens skatteinkomster sjunker och utgifterna för arbetslösheten ökar, då skall staten skära ner på sina utgifter eller höja skatterna.

Det är dårskap.

Budget rules are still 'stupid', Prodi says
BBC 21 October, 2002

See also: Scrap the stability pact
Aug 23rd 2001 From The Economist print edition
Constraints on Europe's fiscal policies could seriously damage its economic health

Göran Persson skrev i sin bok ”Den som är satt i skuld är icke fri” (Atlas 1997, s. 178-182) att man kan ”ställa sig frågan om Europa verkligen är ett optimalt valutaområde. I ett sådant rör sig människor och kapital fritt och utjämnar svängningar i efterfrågan mellan de olika delarna av valutaområdet. Men den finska skogsindustrin ligger inte i samma konjunkturfas som den tyska bilindustrin eller den spanska vinproduktionen. Det kan uppstå väldiga spänningar inom en Europa-union som inte har medel att utjämna dessa skillnader”.

- Överstatlighet är kärnfrågan, tillade han. Inrättandet av en gemensam centralbank utgör en oerhört kraftfull förändring av den ekonomisk-politiska maktbalansen i Europa. Med införandet av en gemensam valuta tar medlemsländerna ett historiskt steg. När steget tagits finns ingen väg tillbaka. Därför måste vi vara säkra, innan vi tar steget.

Det är inte möjligt, skrev Göran Persson, att föra en europeisk finanspolitik utan att det också byggs upp gemensamma europeiska politiska organ. Då hamnar vi förr eller senare en överstatlighet som en stor majoritet europeiska medborgare är oförberedda på och som många inte heller önskar.

- Jag vill inte ha en federation av det enkla skälet att jag tror att det skapar ett enormt avstånd mellan beslutsfattare och folket. Europa är ingen homogen kontinent, politiskt eller kulturellt, utan består av olika religioner, språkgrupper och traditioner. Att smälta samman detta i något slags gemensamt demokratiskt uttryck tror jag är omöjligt. Detta en av de viktigaste frågorna som vi i Sverige har att ta ställning till under det närmaste decenniet.

Det kanske är så att det går att hantera en monetär union utan att man för den skull lyfter bort vår frihet att utforma välfärdspolitiken. Men jag är inte övertygad och jag är inte säker.

- Så länge jag inte är det tycker jag inte heller att jag kan rekommendera svenska folket att säga ja till ett sådant projekt.

Det är sakligt och nyanserat.

Men Göran Persson har sedan dess bytt uppfattning och är nu för EMU. Det ger oss möjlighet att stå emot storkapitalet säger han nu. Det är inte sakligt och nyanserat.

Början på sidan

Eliternas sammansvärjning
(Percy Barnevik, Jacob Wallenberg, Carl Bildt m fl)
Anders Isaksson DI 2002-02-22

Två svenska dinosaurier (socialdemokratin och Wallenberg)
Hans L Zetterberg
Dagens Nyheter 1995-08-29

nejtillemu.com


Heder och ära åt Allan Larsson
Rolf Englund i EMU-krönika i Nya Wermlands-Tidningen, NST och Skaraborgs Läns Anonbsblad 2001-07-23

- Inga åtaganden alls! Bara heder och ära! Det sade Allan Larsson, nu ordförande i Sveriges television, i Resumé när regeringen nyligen tilldelade honom professors titel. Vad är det då Allan Larsson har gjort för att meritera sig detta? Det kan väl inte vara att han nyligen under förnedrande former avskedade den kvinna han själv anställt på VD-posten?

Allan Larsson var sekreterare i den socialdemokratiska programkommittén som 1974 föreslog bl a följande skrivningar: Kapitalismen går ofta i förbund med politisk diktatur, rasförföljelser och förtryck. Genom imperialistisk maktutövning undertrycks nationella frihetsrörelser och demokratiskt framstegsarbete, där det internationella kapitalet ser sina intressen utmanade och Både privatkapitalismen och den kommunistiska statskapitalismen har visat en stor förmåga att öka produktionen.

Den formuleringen kanske låg bakom den fundamentala missuppfattning som gjordes i en bok av Ingvar Carlsson och Anne-Marie Lindgren. I den 1983 reviderade upplagan av boken "Vad är socialdemokrati?" hette det att"såväl Sovjetunionen som länderna i Östeuropa har genomfört en snabb industrialisering och har en hög bruttonationalprodukt. Det finns åtskilligt att invända mot systemet i dessa länder, men de bevisar ovedersägligen att kapitalismen inte har monopol på att skapa materiellt välstånd."

Allan Larsson har skrivit den motion från Metall som föranledde LO att låta Meidner lägga fram sitt förslag om löntagarfonder. Motion 305 till LO-kongressen 1971. Han blev ordförande i löntagarfondsutredningen och lyckades övertyga den snälle men naive direktör Erland Waldenström, under SAF:s förra svaghetsperiod utsedd till chefsideolog i fondfrågan, om att det behövdes någon form av fonder. Väljarna skulle därmed ställas inför valet mellan socialdemokratiska fonder och SAF-fonder.

SAF hade godkänt det hela, men bytte fot under en fortfarande hemlighetsfull natt, och sände ett brev där man sade att man inte längre stod fast vid vad man skrivit tidigare. Vad som egentligen hände får vi kanske veta om och när Sture Eskilsson, då legendarisk chef för SAF:s informationsavdelning, skriver sina memoarer.

Allan Larssons största insats gjordes dock när han 1991-05-17 som finansminister knöt den svenska kronan till ecun, föregångare till Euron och därmed lade grunden till den svenska 90-talskrisen.Gunnar Örn på Dagens Industri gjorde en intervju med Bengt Dennis 2001-05-17. Bengt Dennis, som var riksbankschef när kopplingen gjordes, sade: “Med flytande växelkurs och prisstabilitet är vi i den bästa av världar".

Allan Larsson har avböjt en intervju, tillade Gunnar Örn.

Jag har själv en gång debatterat med Allan Larsson, om man kalla det så. Jag fick nämligen inget svar när jag vid Nationalekonomiska föreningen den 16 januari 1991, således några månader innan Allan Larsson knöt kronan till ecun, ställde en frågan till honom om växelkurspolitiken.

Jag sade att privata räntebärande nettoskulden till utlandet den 30 juni 1990 var 473 miljarder, en ökning med mer än 200 miljarder på ett år. Jag höll just då på att skriva en bok om det svenska biståndet till u-länderna och råkade därvid på några uppgifter om Marshall-hjälpen. Omräknat till dagens priser och växelkurser uppgick Marshall-hjälpen till 382 miljarder svenska kronor.

Man måste dessvärre räkna med, fortsatte jag, att en svensk nedgång i inflationstakten bara kan ske samtidigt med en höjning av arbetslösheten och en radikal sänkning av företagsvinster och aktie- och fastighetsvärden. I ett sådant läge borde Riksbanken av inhemska skäl sänka räntan. Annars får villaägarna gå från hus och hem. Men Riksbanken kommer i det läget att ha svårt att sänka räntan. För då skulle inte banker och företag behålla sina utlandslån.

Min fråga till finansminister Allan Larsson var hur han såg på motsättningen mellan det yttre kravet på höga räntor och det inhemska kravet på räntesänkning om och när den svenska inflationstakten sjunker?

En bra sak har Allan Larsson dock gjort. ”En felaktig analys låg i botten på den första uppgörelsen mellan oss och regeringen", menade Allan Larsson [i Visby på söndagen]. Man trodde att det var de dåliga statsfinanserna som rubbat tilltron och orsakat valutaspekulationen. I verkligheten var det finanskrisen, anser Allan Larsson i dag. (DN-ledare 93-07-19)

För detta uttalande sändes han i exil. Men det blev inte Sibiren utan Bryssel, där han blev välavlönad chef för Generaldirektoriat V.

Som sådan hörde jag honom tala vid ett seminarium om varför det var bra med EMU. Han gjorde en jämförelse mellan EU och USA. USA består också av flera stater, sade han. Jag kunde inte bärga mig utan ropade från åhörarplats: “USA är ett land”. Allan Larsson tittade upp och upprepade: USA består av flera stater”.

Regeringen har således givit professors namn till en som varit för både löntagarfonder och fast växelkurs.

Vi som varit emot båda, vad får vi?

Början på sidan

nejtillemu.com


Den stora bilden
Rolf Englund i EMU-krönika i Nya Wermlands-Tidningen 27 juli , NST den 11 juli och Skaraborgs Läns Anonbsblad 2001-07

Kommer Du ihåg det glada 80-talet då Japan var landet som skulle ekonomiskt erövra världen och då japanska aktier betraktades som de självklara vinnarna?

Här hemma var det fastigheter som gällde. Helst skulle man köpa kontorsfastigheter i Stockholm med pengar som lånades billigt i D-mark, regering och riksbank hade ju proklamerat att det var fast växelkurs som gällde. Bankerna förmedlade villigt, men mot provision förstås, väldiga krediter i utländsk valuta till hugade spekulanter. Media och tyckare hejade på.

Det gick som det gick. Krisen kom och Bildt, Ingvar Carlsson, Mona Sahlin, Bengt Westerberg, Bo Lundgren, Alf Svensson och Lars Leijonborg räddade banker, storföretag, LO, Sparbankerna (som fick en miljard), Riksbyggen och HSB genom att öka statens utlandsskuld med 310 miljarder kronor på ett år.

Sedan kom Perssons sparpaket, Wibble med ett socialdemokratiskt ansikte, med nedskärningar i skola, vård och omsorg. Därefter kom Persson-pengarna som sades skulle gå till skola, vård och omsorg.

På senare år är det USA som gäller. Nu är det den amerikanska modellen som gäller, förr var det tyska undret modellen. Klas Eklund, tidigare Trotskyist-kommunist och talskrivare åt Olof Palme och medhjälpare åt Kjell-Olof Feldt på finansdepartementet när grunden lades för den svenska krisen, numera chefsekonom på Wallenbergs SEB, skrev i augusti förra året på SvD:s ledarsida:

- För 20 år sedan inledde Ronald Reagan en våg av skattesänkningar i västvärlden. När USA sänkte sina skatter skärptes trycket på andra att följa efter. Under en period blundade många i Europa och en rad ekonomer (däribland jag själv) hävdade att Reaganomics var ett oansvarigt tänkande. Men vi hade fel. USA har ryckt åt sig ett stort försprång och har världens mest framgångsrika ekonomi.

Till helt nyligen var det amerikanska aktier, särskilt inom IT-sektorn som gällde. Här hemma var det aktier i allmänhet och Ericsson och Framtidsfabriken i synnerhet som gällde.

Nu är det dollar man skall ha, fastän den kostar elva kronor. Och trots att USA varje dag importerar för en miljard dollar mer än man exporterar. Den amerikanska konsumtionen betalas genom att investerarna placerar sina pengar i amerikanska värdepapper. Så länge det varar.

Det tyska undret är glömt. Nu är Tyskland i kris. Ett av skälen är att D-marken knöts till Euron till en för hög kurs. Att det inte går ändå sämre än det gör för Tyskland beror på att dollarn är så hög och Euron så låg, vilket gynnar tyska företag som BMW, som säljer mycket bilar till amerikanska börsmäklare, så länge det nu varar.

När dollarn faller blir det extra svårt för Tyskland, som inte kan devalvera, eftersom man som medlem i Euron inte har en valuta som man kan låta falla. Och inte kan räntan sänkas, eftersom räntan sätts av ECB efter vad som är lämpligt för Euroland som helhet.

Häri ligger fröet till Eurons undergång och om detta har en svensk utredning tillsatts, Kommittén för stabiliseringspolitik i EMU, som nyligen har avlämnat sin första delrapport, ”Stabilitet och stabiliseringspolitik i EMU (SOU 2001:62). Kommitténs ordförande är ambassadör Bengt K Å Johansson. Övriga ledamöter är Lars Calmfors, Ingemar Hansson, Nils Lundgren, Inga Persson samt Irma Rosenberg.

- Det är för tidigt att göra någon utvärdering av de stabiliseringspolitiska konsekvenserna för medlemsländerna. Finanspolitiken kommer inte med någon självklarhet att få en lämplig utformning i valutaunionen.Det finns tecken på att det i flera euroländer finns svårigheter att föra en tillräckligt stram finanspolitik i goda konjunkturer och att konjunktursvängningarna därmed riskerar att förstärkas, skriver man.

Särskilt skall kommittén studera hur flexibiliteten i de reala lönekostnaderna kan ökas. På vanlig svenska betyder det att finna vägar för att vid behov sänka löntagarnas reallöner utan att kronans värde sänks, vilket är omöjligt när den svenska kronan avskaffas.

Början på sidan

nejtillemu.com


EMU, Irland och gatstenar
Rolf Englund i Nya Wermlands-Tidningen 2001-06-30

Vi som i alla år har hört talas om hur demonstranter utsatt polisen för stenkastning och undrat var demonstranterna hittar alla sina stenar, på som regel asfalterade gator, har nu fått svaret. De har med sig stenarna, rejäla gatstenar, redan när de kommer till den ort där den spontana stenkastningen skall utföras.

Bilderna från Göteborg har därmed inte bara upprört allmänheten utan också givit en nyttig lektion i hur den reellt existerande verkligheten faktiskt ser ut.

Den här gången var det ett EU-möte som blev målet för vad som kallas aktivister, men som borde kallas kommunister. Tidigare har det varit världshandelsorganisationen WTO, de ledande industriländernas organisation G-8 och möten med den Internationella Valutafonden IMF.

Det är inte alls så att demonstranterna har något särskilt emot EU, WTO, G-8 eller IMF. Det är bara lämpliga, anonyma och okända organisationer som får tjäna som symboler för Kapitalismen, som demonstranterna vill ersätta med Socialismen.

Det är därför bortkastad tid att försöka förklara för dessa ungdomar, en del vilseledda, andra vilseledare, att WTO inte förstör miljön, att G-8 inte är ledda av kapitalister i konspiration, att IMF leds av människor med ansikten – de sägs ofta vara ansiktslösa – eller att EU snarare är en byråkratisk än kapitalistisk institution.

Demonstranterna demonstrerar och gastar gatsten för att då kommer de i TV. Ofta blir det för dem mycket bra bilder, som från WTO-mötet i Seattle, där dom korkade myndigheterna satte in kravallpoliser i gasmasker för att slå välmenande unga flickor i huvudet med batonger. Sådant går inte hem i stugorna, den saken är klar.

Även på Nordirland kastas det sten. Av ren rutin kallar våra media detta som konfrontationer mellan katoliker och protestanter. Detta är ren desinformation som borde få alla seriösa redaktionschefer att rodna av skam. I Europa i dag är det inga som kastar sten på sina grannar för att dom är av annan religion. Who cares, som våra ungdomar säger, om dom inte säger Vem bryr sig?

Den hemska sanningen är givetvis att det på Nordirland, som namnet antyder, rör sig om en nationell konflikt, irländare mot engelsmän. Engelsmännen vill inte styras av irländare och irländarna vill inte styras av engelsmän. Den som orkar borde skriva en anmälan till radionämnden varje gång denna desinformation förekommer.

Frågan är om irländare, engelsmän, tyskar, spanjorer, polacker, ungrare, estländare, svenskar och greker vill styras från Bryssel.

Början på sidan

nejtillemu.com


Man är väl en viking!
Rolf Englund i Nya Wermlands-Tidningen 2001-06-26

Den 11 juni sade Bo Lundgren (m) att utfallet av den irländska folkomröstningen om Nice-fördraget är mycket oroande. Den är en följd av lågt valdeltagande och en obehaglig kampanj av nationalister och vänstergrupper. Det är en kampanj för slutenhet och nationell egoism. Detta leder till att Europadebatten måste förnyas – där är vårt ansvar gemensamt – och ta sin utgångspunkt i de grundläggande värden; frihet, demokrati och fred som är grunden för den europeiska unionen. Det är dags att ta strid med de grupper som bekämpar öppenhet och fri handel.

Bo Lundgren har kommenterat valet i Storbritannien, där Tony Blair efter valet har höjt sin lön med 47 000 pund (728 500 kr). Hans nya årslön blir 163 418 pund (2 532 979 kr).

- Valutgången i Storbritannien var väntad. Torypartiets starkt negativa framtoning i europafrågan är främmande för dagens liberalkonservativa partier. Det visar sig att denna hållning saknat förankring i den brittiska opinionen, skriver han i ett pressmeddelande.

Sakna förankring? Är han riktigt slug den där Lundgren? Enligt den senaste opinionsundersökningen av Mori (Englands Sifo) skulle 22 procent rösta för euron i en folkomröstning medan 70 procent skulle rösta nej. Där har siffrorna legat länge, stödet för euron har snarast sjunkit.

Det främsta motivet för dem som vill rösta ja är antagligen att de anser euron “oundviklig”. Men efter folkomröstningen på Irland är det inte längre lika oundvikligt. Precis som i de båda danska nej-omröstningarna förlorade ett närmast enigt etablissemang mot en brokig samling alternativrörelser.

Som i Sveriges EU-omröstning var det regering och opposition, SAF och LO, och i stort sett alla tidningar som var EMU-kramare. Men folket följde inte sina eliter – om det nu är några eliter. Tillhör Mona Sahlin och Björn Rosengren eliten, i någon annan mening än att de sitter i regeringen? Tillhör Gunnar Hökmark eliten?

Med 54 mot 46 procent sa Irlands medborgare nej till Nice-fördraget. Det ligger, skrev Johan Andersson Sundeen i Borås Tidning, ett värde i dessa påminnelser till maktens män och kvinnor om att folkligt stöd för överstatliga projekt inte kan tas för givet, och att nationalstaten fortsatt äger betydelse.

- Vi som varit kritiska till sättet på vilket författningsfrågorna hanteras inom Unionen har fått vatten på kvarnen. I stället för en hållfast konstitutionell grund, med tydlig ansvarfördelning mellan Union och medlemsstater utifrån subsidiaritetsprincipens ideal, jäktas svåröverskådliga fördrag fram under veckoslutsammankomster.

Wall Street Journal anser att det, mot bakgrund av underströmmen av bekymmer om den nationella suveräniteten, vore ett allvarligt misstag för EU att helt glatt strunta i det irländska utslaget eller att behandla som en icke-händelse under ratificeringsprocessen. Det vore ett hån att återkomma med en något annorlunda formulerad fråga till dess folket svarar “rätt”.

"Irlands regering står bakom Nice-fördraget och den garanterar att hålla en ny folkomröstning där övriga EU-länder lovar att hjälpa regeringen att hitta en väg som tar hänsyn till särskilda irländska problem, utan att ändra texten i Nice-fördraget", säger EU-kommissionens ordförande Romano Prodi. Prodi hoppas att bakslaget i Irland inte skulle försvåra eller försena ratificeringen av Nice-fördraget i något av de övriga 14 medlemsländerna. Med en tillkämpad optimism lade han sedan till att han var "säker" på att förtroendet för EU i omvärlden inte tagit skada och att EU:s "kurs låg orubbligt fast".

Målet är fortfarande att utvidgningsförhandlingarna ska vara klara nästa år och att de första nya medlemmarna ska kunna hälsas välkomna i EU lagom till 2004, det vill säga nästa gång det är val till EU-parlamentet.

Den enda framkomliga vägen att få ett "ja" i Irland var, enligt Prodi, att förtydliga innehållet i Nice-fördraget och påminna om dess nödvändighet för att kunna genomföra EU:s utvidgning enligt planerna.

Svenskt Näringsliv, f.d. SAF och Industriförbundet, har gått ut i en affischkampanj till förmån för EMU-EU. Vikingar av Röde Orm-typ, som ser ut som vore de inhyrda A-lagare, drömmer bland annat om öl från Tjeckien. Underförstått, om man är en riktig Viking så gillar man EMU-EU.

Som om man inte kan få tjeckiskt, eller för den delen indiskt, öl utan att ha gemensam valuta. Det går bra att handla ändå.

Och så undrar man förstås om de riktiga vikingarna hade gillat att bli styrda av germaner, fransoser, irländare och spanjorer?

Början på sidan

nejtillemu.com


Onyanserat om utvidgningen
Niclas Thorselius i NWT

Rolf Englund har i en krönika den 26 juni berört Svenskt Näringslivs affischkampanj för en utvidgning av Europa. Han skriver att de vikingar som förekommer i kampanjen ser ut som ”A-lagare”. Budskapet i kampanjen – som är att man ska utvidga Europa – har han uppfattat som att ”man bara är en riktig viking om man är för EU och EMU”.

Han har också reagerat på att en viking i reklamen ”längtar efter mjöd från Tjeckien” och tillägger att man ”kan köpa tjeckisk öl utan gemensam valuta”. Till sist undrar Rolf Englund om ”de riktiga vikingarna hade gillat att bli styrda av germaner, fransoser, irländare och spanjorer”.

Det är betydelsefullt om man kan föra en saklig och nyanserad debatt i viktiga frågor som utvidgningen av Europasamarbetet. Svenskt Näringsliv har i sin kampanj uppmärksammat de länder i Europa som står utanför gemenskapen, men som väntar på att bli accepterade som medlemmar i EU.

Liknelserna med mjöd från Tjeckien, körer från Estland och bomull från Cypern syftar till att ge exempel på att dessa länder har mycket att tillföra som nationer och att det finns ett avstånd till dem, eftersom de inte är med i EU. Dessutom skildras den önskan som finns – framför allt från svenska företag – att få tätare affärs- och handelskontakter med de länder som ännu inte kan delta på samma villkor som EU-länderna, trots att det inte finns något geografiskt avstånd.

Utvidgningen är viktig för Sverige. För svenska företag är det väldigt betydelsefullt att kunna handla lika enkelt med Polen och Baltikum som med till exempel Tyskland. Företagen kommer då att växa och må bättre och nya arbetstillfällen kan skapas.

Utvidgningen är viktig för ansökarländerna, främst för att länderna skall kunna åtnjuta samma villkor som EU-länderna.

Det gäller till exempel fri rörlighet för personer, varor, tjänster och kapital. Det gäller att företagen i ansökarländerna får samma villkor som EU-länderna och därmed får möjlighet till höjd levnadsstandard. Och – det viktigaste – att så många människor som möjligt ska känna sig inkluderade och delaktiga i det europeiska beslutsfattandet.

Till sist bör det förtydligas att Sverige inte ”styrs av germaner, fransoser, irländare och spanjorer”. Sverige deltar i beslutsfattandet som alla andra medlemsländer, för att påverka Europas framtid, men framför allt vårt eget lands framtid.

Om vi däremot står utanför EMU – som Englund önskar – då kommer verkligen bli styrda av andra länder i Europa! Detta eftersom 50 procent av Sveriges export går till EMU-länderna. Det är klart att det finns mycket kvar att uträtta med EU-samarbetet, eftersom unionen fungerar som en ständig process. Och visst finns det utrymme för förbättringar. Utvidgningen och den gemensamma valutan är just två steg i rätt riktning för att öka välståndet i både Sverige och Europa.

Niclas Thorselius
Europavän

Kommentar RE:
Niklas Thorselius har undertecknat med "Europavän".
Thorselius jobbar annars på Svenskt Näringslivs EU-fakta.

Början på sidan


Hertigdömet Värmland
Rolf Englund i EU-krönika i Nya Wermlands-Tidningen
2001-06-11

I Sverige firade vi nyligen den svenska nationaldagen, den 6 juni, i den mån vi firar den dagen. Som alla vet firas den dagen till åminnelse av Gustav Vasas seger i det svenska frihetskriget mot Unionen med Danmark, under Kristian Tyrann, i Sverige mest känd för att i Stockholms Blodbad ha avrättat ett antal unionsmotståndare.

Bland ett av offren fanns Gustav Vasas fader, bördig från Österåkers kommun. Detta bör understrykas eftersom Vallentuna helt orättmätigt och skamlöst har försökt utmåla sig som Gustav Vasas födelseort. Han kan visserligen ha fötts där, eftersom hans mormor bodde där och hans mamma valde att föda hos sin mamma. Men icke desto mindre är han uppfödd på fädernegården i Rydbo, som nu innehas av finansmannen Gustaf Douglas, en av de få intellektuella direktörerna i vårt land.

Sverige är, än så länge, ett kungadöme. Värmland är ett hertigdöme. Carl Philip Edmund Bertil, Prins av Sverige, är Hertig av Värmland. Dock är det värmländska självstyret ytterst begränsat.

I övriga delar av världen firas den 6 juni till åminnelse av invasionen i Normandie, då ”våra pojkar” stormade i land för att befria Festung Europa.
Festung Europa leddes då av Tyskland med hjälp av franska medlöpare. Det blev, som Rommel hade förutskickat, den längsta dagen. Många av oss har sett filmen där en tapper amerikansk patrull räddar menige Ryan. I början av filmen var det hemska scener från den hemska stranden vid Omaha Beach. De invaderande befriarna kom under häftig beskjutning från en bunker som försvarade Festung Europa. Det var nödvändigt att rensa bunkern. Det var svårt, men det gick, med hjälp av några tappra män, några handgranater och en eldkastare.

Carl Bildt, Bo Lundgren, Gunnar Hökmark och Per Unckel bör betänka detta.

I min förra krönika (31/5) skrev jag att ett stort problem för de borgerliga partierna och näringslivsorganisationerna är att dom inte vet hur de skall svänga i EMU-frågan och att det tyvärr inte finns några tecken på att de försöker förbereda någon omsvängning.

Men redan några dagar efteråt, den 4 juni, hade Svenska Dagbladet en remarkabel ledare. När EU visar upp sin sämsta sida finns det sannerligen inte mycket att glädjas åt, skrev tidningen.

Svenska Dagbladet sade sig vara emot en federalistisk utveckling och påminde om att Schröder vurmar för att omvandla EU efter den tyska federala modellen och att Frankrikes Jospin gör en poäng av att vilja skapa en federation av stater, inte federalism. Skillnaderna är stora mellan de visioner som har lagts fram i de europeiska huvudstäderna, men den minsta gemensamma nämnaren är att de är diffusa. Det är dags att lägga de federalistiska drömmarna åt sidan, skrev SvD.

Jaha, jaha, det låter sig sägas. Men hur uppnår man denna tulipanaros av ett EMU-EU som inte, i realiteten, vad man än kallar det, blir en federal stat? Problemets kärna är att det inte går att ha EMU om man inte vill ha ett Federalt Europa, styrt från Bryssel och Frankfurt, eller om det blir Berlin.

Det är bra om SvD har sagt nej till ett federalt Europa. Det är dåligt om SvD bara försöker lura i sina läsare att det går bra att säga Ja till EMU och Nej till ett federalt Europa.

Den 6 juni skrev Nils Karlson, fil. dr, framstående statsvetare och rektor för Cityuniversitetet, i SvD om den nya boken ”Den konstitutionella revolutionen” (City University Press).

Den övergripande slutsatsen i Den konstitutionella revolutionen är att ”stora möjligheter finns att förbättra den svenska politikens, ekonomins och rättsstatens funktionssätt genom en ny konstitution präglad av ökad maktdelning och stärkt konstitutionalisering”.

Sådana möjligheter finns säkert - under en förutsättning - att Sverige förblir en självständig stat och inte en delstat i Schengenland och Euroland. Man undrar om bokens författare noga har prövat den förutsättningen. Att diskutera författning är i dag rätt. Men det är den kommande EU-författningen som är det relevanta diskussionsämnet.

Sverige kan bli förbli ett självständigt rike, eller bli ett hertigdöme i Europa, med ungefär lika stor självständighet som hertigdömet Värmland.

Rolf Englund
Kommunfullmäktig (m) i Österåker

Statsvetare

Början på sidan

nejtillemu.com


EMU är politik, inte ekonomi
Rolf Englund i krönika i NWT, 2001-05-31

EMU är ur ekonomisk synpunkt ett projekt med små vinster och stora risker. Det är en liten fördel att ha samma mynt, men det är en stor nackdel att ha samma ränta. Det är ett fullskaleexperiment som det är svårt eller omöjligt att backa ifrån. Experimentet görs på 300 miljoner människor. Det är oansvarigt. Det bör därför stoppas. Hela projektet bör stoppas, inte bara det svenska medlemskapet.

Det är ont om tid. Om ett halvår skall EMU-ländernas sedlar bytas ut. Man skall bokstavligen slita D-marken ur händerna på 80 miljoner tyskar. Sanningens minut närmar sig. Slutet för lögnerna är nära. Sanningen är att EMU är ett medel att påskynda bildandet av en Europeisk stat, Europeiska Unionen. Om man vill kalla den staten för en federation eller en konfederation spelar ingen roll. Delstater är delstater även om kallar delstaterna för nationalstater.

Medborgare och politiker börjar yrvaket undra vart man är på väg och vart man borde vara på väg. Utspelen och hugskotten kommer allt tätare. Tysklands Schröder och Fischer, den ene socialdemokrat, den andre miljöpartist med revolutionärt förlutet, har skrivit sig samman om en plan för att göra EU till en federativ stat enligt tysk modell.

Frankrikes Lionel Jospin, socialist, har sagt nej till Tyskland och i stället föreslagit en ekonomisk regering för EMU-länderna. Englands Blair duckar med bara några dagar kvar till valet. England bör gå med i EU när England uppfyller de konvergenskrav som Blair-regeringen själv har satt upp och själv tolkar innebörden av.

Tänk efter. Vad är det för något som utfärdar pass, har en egen flagga, har en egen nationaldag, har en egen nationalsång, har en egen domstol, har ett eget parlament, har ett eget försvar och har en egen valuta? Allt detta har EU gemensamt. Hur skall man mot den bakgrunden på allvar kunna hävda att riktningen inte är på väg mot en europeisk förbundsstat. Man har ju med avsikt anammat dessa statens symboler.

Nu är också all helt plötsligt överens om att EU behöver en konstitution. Självklart, varje stat behöver en författning – en konstitution. Men innan man bildar en stat vill det till att de blivande delstaternas medborgare säger ja, och dessförinnan tydligt har fått frågan om de vill att deras land skall bli en delstat i ett multikulturellt Neuropa, Schengenland, Euroland, eller vad man vill kalla det. Och det vore bra om den gemensamma konstitutionen fanns innan man bildar den gemensamma staten.

Det är rätt att tveka och det är fel att göra uppror. Det har de fått lära sig i Tjetjenien, en delstat i den Ryska Federationen, och i Bosnien och alla de andra tidigare delstaterna i Federationen Jugoslavien, skapat i Versailles ur det tidigare multinationella Österrike, ett EU i miniatyr. Det är rätt att tveka inför stora steg. Det är en sund princip. Den borde vara vägledande för Svenska Dagbladet och moderaterna. Dessvärre har Svenska Dagbladet och moderaterna tagits över av liberaler av taliban-fundamentalistisk modell, beredda att aktivt arbeta för att vårt land skall upphöra som suveränt stat.

I boken ”Krona eller Euro” av Torsten Sverenius (Fischer) intervjuades jag och påminde om att överhettningen under 80- och underhettningen på 90-talet är exempel på vad som kan hända när man har fel ränta. Att vi då inte kunde anpassa räntan berodde på att man hade ensidigt och enfaldigt låst växelkursen mot ecun. Det var under Ingvar Carlssons tid som statsminister. Vi har nått hit av bara farten. Det är så många som har hållit högtidstal om Det Europeiska Enandet och om Freden.

Ett stort problem för de borgerliga partierna och näringslivsorganisationerna är att dom inte vet hur de skall svänga i EMU-frågan. Det finns tyvärr inte några tecken på att de försöker förbereda någon omsvängning, utan de kör med full fart rakt in i bergväggen. Det är många som har investerat politisk trovärdighet kring sina insatser för det som brukar kallas enandet av Europa.

Den europeiska enhetstanken kommer inte från mitten av väljarkåren, utan från sidorna, från vänsterkanten och från högerkanten. Många i europa har mindervärdeskomplex gentemot USA samtidigt som många som anser sig intellektuella hyser förakt för den ”hamburgerkultur”. USA har varit den ledande och är nu den enda supermakten. Många tycker att det är bra att man bygger ett Festung Europa som kan stå upp mot USA. Det enar folk på höger- och vänsterkanten. De på vänsterkanten är emot USA:s kapitalism och på högerkanten är man nationalistisk och anser att amerikanarna är obildade och vulgära och inte har några traditioner.

Och båda vill göra Europa till en stormakt – en stor makt.

Statsvetare

Början på sidan

nejtillemu.com


Carl Bildt om EMU och kronförsvaret
Rolf Englund i EU-krönika i NWT 2001-05-18

Sverige har redan betalat ett mycket högt pris för inträdet i EMU.

Den fasta växelkursen och försvaret av den hösten 1992, med efterföljande nedskärningar mitt under den djupaste lågkonjunkturen sedan 1930-talet, var något som orsakades av viljan att komma med i EMU. Det har vi Carl Bildts ord på och han bör ju veta som var statsminister då.

Bildt intervjuades nyligen i TV 8 av Åke Ortmark, som frågade om Carl Bildts syn på sin egen insats hade förändrats, t ex om kronförsvaret. Nej, svarade Carl Bildt.

Är kronförsvaret något som Du fortfarande med stolthet kan stå för, frågade Åke Ortmark.

- Jag tror det hade varit fundamentalt fel om Sverige inte hade försökt stå emot. Om vi hade sagt att vi devalverar igen. Det vi hade att kämpa mot var bilden av Sverige som landet som inte vågar, inte vill, inte kan, utan devalverar så fort det är svåra tider - och vi stod fast rätt länge.

”Vi stod fast rätt länge”. Det bör bli årets eller decenniets understatement.

- Vi hade kunnat devalvera tidigare. Javisst, men då hade dom sagt att svenskarna är som vanligt, dom bara devalverar så fort det är svåra tider, fortsatte Carl Bildt.

Han blottar här en för en fd statsminister häpnadsväckande okunnighet. Det som hände 1992 var inte att Sverige devalverade. Det som hände var att vi gick från fast till rörlig växelkurs. Det hade visat sig att det var fel att ha fast växelkurs, som införts av finansminister Allan Larsson under Ingvar Carlssons statsministertid.

Kanske han trots allt inte är så okunnig, Carl Bildt? Kanske han vet att vi inte devalverade. I så fall är hans användande av det ordet i stället ett häpnadsväckande grovt försökt att missleda den svenska allmänheten.

- För mig var det då i perspektivet att Sverige rätt snart skulle med i den gemensamma valutan. Jag såg i samband med förhandlingarna om det svenska EU-medlemskapet att det hade varit illa i förhandlingstrovärdighet om vi hade gett efter före alla andra, sade den dåvarande statsministern.

I själva verket gav Sverige upp långt efter alla andra, dvs Finland och England. Finland lät sin mark flyta den 8 september. England lät pundet flyta den 16 september.

Den 20 september kom det första krispaketet i Sverige. Den 29 september beslutar riksbanken att "deponera en del av valutareserven i svenska banker" och Riksgäldskontoret verkställer den tidigare förberedda ytterligare upplåningen om 15 miljarder ecu (ungefär 150 miljarder kr).

Den 30 september kom det andra krispaktetet. Den 9 november låter Riksbanken kronan flyta.

På ett år, från den 30 juni 1992 till den 30 juni 1993, ökade den svenska statens utlandsskuld med 311 miljarder kronor.

Carl Bildt är fortfarande stolt för denna sin insats för att föra in Sverige i EMU.

Den tappre EMU-förespråkaren Bo Lundgren ingick i Bildt-regeringen, som bankminister, och vill nu bli statsminister.

Mer om Bo Lundgren och kronförsvaret

Mer om Carl Bildt och kronförsvaret

Början på sidan

nejtillemu.com


Rätt och fel av Hans Tson Söderström
Rolf Englund i EU-krönika i Nya Wermlands-Tidningen 2001-05-11

Hans Tson Söderström är adjungerad professor vid Handelshögskolan och chef för SNS – Studieförbundet Näringsliv och Samhälle. Han var den svenska normpolitikens överstepräst, den politik som havererade med 500 procents ränta och en utdragen lågkonjunktur. Det som Carl Bildt brukar kallas ”ett misslyckande” men som i själva verket var ett ”misstag”.

- EMU hotar att splittra EU, skrev han på DN Debatt den 5 januari 1999. De ”sanna” européerna jublar. Ett storslaget europeiskt projekt har lyckosamt förts i hamn, ironiserade han.

Visst finns det, medgav han, obestridliga fördelar med en gemensam valuta. Växlingskostnader och valutarisker försvinner. Konkurrensen i det europeiska näringslivet skärps genom ökad jämförbarhet. EMU är, skrev han, ett politiskt projekt, som initierats och drivits framåt av EU:s politiker och administratörer, medan de professionella ekonomerna stått litet undrande vid sidan av.

Nackdelen med en valutaunion är att det enskilda landet förlorar växelkursen som stötdämpare gentemot ekonomiska störningar inom eller utom landet. Tidigare har sådana störningar kunnat kompenseras genom växelkursanpassningar.

För att en valutaunion ska bli framgångsrik krävs att det finns andra sätt att hantera anpassningen. Exempel på anpassningsmekanismer kan hämtas från världens mest framgångsrika valutaområde - USA.

Vi kan se tre anpassningsmekanismer. För det första en nedgång i lönenivån i förhållande till mer lyckosamma regioner. Det hjälper arbetsgivare att tills vidare behålla arbetskraften och det lockar nya företag till regionen. För det andra en utflyttning av arbetskraft till andra regioner. För det tredje finanspolitiska åtgärder, som beslutas och genomförs av den federala regeringen i Washington.

Finns några motsvarande anpassningsmekanismer i Europa, frågade Hans Tson och svarade nej. En friställd finsk skogsarbetare flyttar av många skäl inte till ett arbete i Spaniens olivlundar. Europa har inte heller skapat politiska och institutionella förutsättningar för en gemensam finanspolitik av federal karaktär.

Risken är istället stor att valutaunionen resulterar i en ojämn ekonomisk utveckling med starka spänningar mellan å ena sidan överhettade ekonomiska och finansiella centra och å andra sidan arbetslöshetsdrabbade eftersläpande regioner.

Han påminde om att EMU i själva verket har motiverats av helt andra skäl än ekonomiska för att hålla ångan uppe i processen.

Exempelvis har EMU framställts som en omistlig del av det stora europeiska fredsprojektet. Till detta kan sägas att varken det amerikanska inbördeskriget eller det jugoslaviska i modern tid lät sig hindras av en gemensam valuta.

Från näringslivets sida har EMU-entusiasmen huvudsakligen dikterats av en önskan att komma bort från nyckfulla ekonomisk-politiska ingrepp i företagsklimatet, som nationella partipolitiska överväganden kan resultera i. Men det kan komma att visa sig att man hamnar ur askan i elden.

En gemensam valuta kommer att öka - inte minska - kraven på politiska ingrepp i ekonomin. Problem som tidigare löstes genom växelkursanpassningar får nu hanteras med skatter, subventioner och regleringar. Ingreppen blir med nödvändighet storskaliga och centralistiska, varnade Tson.

Det är hög tid att få upp ögonen för att den europeiska unionen riskerar att förvandlas till något helt annat än vad europatankens förkämpar en gång hoppats på, manade han. En gemensam inre marknad med fasta spelregler, stor rörlighet och öppenhet mot omvärlden. Något sådant skulle ha alla förutsättningar att på nytt blåsa liv i vår stagnerande kontinent, att återuppväcka skaparkraft och dynamik i Europa.

Vad som nu avtecknar sig på den europeiska scenen är något helt annat. Det är en europeisk likriktningsprocess under en växande och politiskt svårstyrd centralbyråkrati. Det är en lätt skrämmande kombination av fransk dirigism och tysk grundlighet.

Det var ord och inga visor från en person som inte kan beskyllas för att vara vare sig centerpartist, socialdemokrat eller miljöpartist.

Nu tycker han att Sverige ändå skall gå med i EMU. Det säger han i en intervju i boken ”Krona eller Euro” av Torsten Sverenius (Fischer). Vad är då hans argument för att byta uppfattning? Vi kommer ändå att tvingas att vara med någon gång längre fram och då är frågan hur länge man skall skjuta upp det, är hans skäl.

Det är, menar jag, en felaktig slutsats. Om man tycker att EMU är dåligt, då skall man stoppa hela projektet, inte bara Sveriges deltagande i det.

Mer av Hans Tson Söderström

Början på sidan

nejtillemu.com


Säg inte nej, säg
kanske, kanske, kanske
Rolf Englund i EU-krönika i Nya Wermlands-Tidningen 2001-05-03

Carl Bildt, f.d. statsminister och f.d. moderatledare, som nu försörjer sig som Balkan-medlare och styrelseledamot i ett oljebolag med verksamhet i Albanien, skrev i sitt veckobrev den 26 april om ECB, Eurolands riksbank.

EU-kramaren Carl Bildt var kritisk mot ECB. Kors i taket. Kan EU göra fel? Det är väl bara Carl Bildt som aldrig gör fel.

- Medan den amerikanska centralbanken aggressivt sänkt räntan för att dämpa en snabb nedgång inte minst i investeringar i högteknologi, hävdar den europeiska centralbankens att dess ansvar är mer begränsat och bara gäller inflationen, och att de från den utgångspunkten inte ser någon anledning att ta ner räntorna inom sitt ansvarsområde, skrev Carl Bildt.

Frågan blir om det är Carl Bildt eller styrelsen för ECB som har rätt uppfattning om vilka uppgifter som ECB har enligt de regler som Euroland/Schengenland/EU har fastställt.

Paragraf 105 i Maastricht-fördraget reglerar detta. ECB ges ett klart mandat. ”Den primära uppgiften skall vara att bibehålla prisstabilitet”. Stöd för Gemenskapens allmänna ekonomiska politik skall lämnas så länge det inte påverkar prisstabiliteten.

Är EMU, som är en avgörande del av EU-projektet, ett fredsprojekt? De flesta Ja-sägare använder desperat fredsargumentet som ett sista argument, när alla andra argument har visat sig ohållbara.

Professor Dr. Otmar Issing, som enligt ECB:s website har två barn och är gift sedan 1960, var tidigare chefsekonom hos tyska Bundesbank och är numera medlem av styrelsen för ECB, har i en skrift dragit paralleller mellan Euroland och Romarriket. Han påminde om att en handelsman som reste från Rom till Köln då kunde betala sina räkningar med dåtidens euro, dinaren, under hela resan.

Vilka lärdomar kan man dra av detta, frågade Issing, som påpekade att den gemensamma valutans stabilitet var baserad på dels den naturliga knappheten på silver och guld, även om kejsarna med tiden sänkte guld- och silverhalten och därmed kunde öka penningmängden och inflationen.

Den gemensamma valutan gick också hand i hand med den dåvarande politiska unionen som Romarriket utgjorde. Issing påminner om att Rom (som alla som sett den utmärkta filmen Gladiator redan vet) med eld och svärd och steg för steg lade även den mest avlägsna provinsen under Roms juridiska och administrativa ordning.

- Den exakta lärdomen som skall dras av detta är inte fullständigt klart, men det förefaller som om sambandet mellan det politiska och monetära systemen är av särskilt intresse, slutade Issing.

Otmar Issing är en tysk som ser ut som, och låter som, en engelsk akademiker och gentleman. För dem som läser engelska är det därför motiverat att här ta Issings konklusion även på välklingande engelska:

”The precise lessons to be drawn from such historical episodes may not be entirely clear. But it does seem that the interrelationship between the political and currency systems is of particular significance. ”

Eftersom EMU är en vattendelare på vägen mot ett federalt Europa räcker det inte för Ja-sidan att vinna med 51-49 i en folkomröstning. Det är ett så stort steg att det måste vara en överväldigande majoritet av väl informerade medborgare, i samtliga länder, om man skall ta detta stora och irreversibla (svårt att backa tillbaka) steg.

Ett Nej är reversibelt. Man kan säga Nej med 51-49. Man kan ordna en ny folkomröstning om fem år, om euron finns kvar. Men för att säga Ja till detta fordras det en väl informerad och stor folkmajoritet, som inser att man därigenom blir en delstat i Europa och avslutar Sveriges period som självständig stat.

Det är bättre att vänta och se. Och att arbeta för ett annorlunda, och bättre, EU.

Mer om Carl Bildt

nejtillemu.com

Början på sidan


Vad är sanning?
Rolf Englund i EU-krönika i Nya Wermlands-Tidningen 2001-04-23

När de erkänner sanningen, då kan politiken bli bättre, skrev Dagens Industri i en ledare (11/4) i anledning av rapporten från finansdepartementet om orsakerna till 90-talskrisen. Enighet i analysen av varför något gått galet är en god grund om man vill undvika att det går illa på samma sätt en gång till, fortsatte DI.

Finanstidningen har påpekat att kronförsvaret var ett kostsamt joint-venture som socialdemokraterna nu har idkat viss självkritik kring, till skillnad från moderaterna som fortfarande ser episoden som något slags macho-övning att stolt yvas över.

Borås Tidning (m) instämmer i glädjen över självkritiken (s) men påpekar att till avdelningen felgrepp räknas också bibehållandet av den fasta kronkursen i det längsta. Det fanns röster som bröt det mäktiga nationella samförståndet, dessa hade dock ytterligt svårt att bli tagna på allvar. Den enda vägen hade lagts fast.

Enligt Borås Tidningen anser finansdepartementet nu att det var Sveriges vilja att hålla sig god fot med EU som gjorde en realistisk bedömning av valutapolitiken omöjlig.

Glädjen är stor i vida kretsar över att den sanningen nu har slagits fast. Göran Persson, som har ett visst inflytande över finansdepartementet, är glad över att ansvaret för krisen läggs på Kjell-Olof Feldt.

De borgerliga partierna är glada. De blir de styrkta i sin övertygelse om att det inte var deras fel att de ledde landet in i den djupaste lågkonjunkturen sedan 1930-talet.

EMU:s ja-sägare är glada. De förespråkar ju en fast växelkurs i evighet. Amen. De kan glädja sig åt att krisen inte var den fasta växelkursens utan sossarnas fel.

En som också är glad är Allan Larsson, den finansminister som band den svenska växelkursen. Efter en exil i Bryssel, som väl inte var underbetald, har han återvänt till Sverige och blivit styrelseordförande för Sveriges Radio. Allan Larsson var en av de första som i efterhand pekade ut krisens orsak. I Visby 1993 sade han "en felaktig analys låg i botten på den första uppgörelsen mellan oss och regeringen. Man trodde att det var de dåliga statsfinanserna som rubbat tilltron och orsakat valutaspekulationen. I verkligheten var det finanskrisen.”

Den analysen har fått stöd av riksbankschefen Urban Bäckström, som 1992 var statssekreterare åt bankminister Bo Lundgren. Enligt Bäckström kunde inte överhettningen på 1980-talet mötas med höjd ränta eftersom vi då hade en fast växelkursregim, vilket innebär att penningpolitiken inte kan användas för andra ändamål än att upprätthålla den fasta växelkursen.

Finanspolitiken gavs inte den nödvändiga restriktiva utformningen. När det inte skedde kan man naturligtvis, så här i efterhand, fråga sig varför den penningpolitiska regimen inte ändrades, filosoferade han.

En förklaring till att den fasta växelkursen del i krisen inte har kommit fram formulerades av DN i en ledare (8/8 1993): Den fasta växelkursen var i tio år själva ankaret i den ekonomiska politiken. Man kan inte "stryka ett streck över allt man sagt i tio år och ändå betraktas som seriös".

Ekonomijournalisten och författaren Torsten Sverenius fick plats i TV-soffan den för att kommentera rapporten. Han har tidigare författat en statlig utredning “Vad hände med Sveriges ekonomi efter 1970?” (SOU 1999:150).

Han var kritisk. Orsakssambanden är inte riktigt genomgångna.

Man lägger skulden på löntagarna trots att reallönerna stod stilla under hela 80-talet. Och en penningpolitisk expansion kan inte mötas med nedskärningar för skolbarn och pensionärer. Då skall man höja räntan. Men har man fast växelkurs kan man inte det.

Torsten Sverenius är också författare till boken “Krona eller Euro” (Fischer), som enligt Carl Tham i LO-Tidningen är en synpunktsrik och allsidig bok, en upplysande läsning som väl lämpar sig som underlag för folkbildning.

De personer som intervjuats i boken är Lars Calmfors, Nils Lundgren, Hans Tson Söderström, Margit Gennser, Ulf Jakobsson, Stefan Carlén, Krister Andersson, Birgitta Swedenborg, Sandro Scocco, Peter Malmqvist, Sverker Gustavsson samt en viss Rolf Englund.

Som ni förstår håller jag med om Carl Thams omdömen om boken.

Början på sidan

nejtillemu.com


Percy, Jacob och Hans Karlsson
Rolf Englund i EU-krönika i Nya Wermlands-Tidningen 2001-04-04

Vad är det som förenar Percy Barnevik, Jacob Wallenberg och Hans Karlsson från Hallsberg? Jo, alla har de bytt uppfattning om EMU. Percy Barnevik i passande tid innan han blev ordförande i Investor, Jacob Wallenberg i en av Ekots lördagsintervjuer nyligen och Hans Karlsson från Hallsberg när han blev invald i Europaparlamentet, kan man förmoda.

Jag läser en rubrik om Hans Karlsson i Europa-Postens senaste nummer, mars 2001: ”1994 var Hans Karlsson emot EU-medlemskapet. Nu tycker han att Sverige ska ansluta sig till valutaunionen”.

Jag läser vidare: ”Hösten 1994 deltog socialdemokraten Hans Karlsson i kampanjen mot svenskt EU-medlemskap. Sedan ett halvår sitter han i Europaparlamentet. Nu vill han att Sverige skall vara kvar i EU och att han tycker att euron ska införas som valuta även i Sverige”.

Han är en vanlig socialdemokrat, började som skogsarbetare, blev sedan ombudsman och riksdagsman. Hans fru är kommunalråd i Hallsberg.

Skälen till att tidigare var emot EU-medlemskap var ”bristen på öppenhet, jordbrukspolitiken och byråkratin inom EU”.

De invändningarna gäller i och för sig fortfarande, säger han i Europa-Posten, utgiven av Den Europeiska Kommissionens representation i Sverige, vars chef tidigare hette Linda Steneberg.

Det var Linda Steneberg som skrev till Birgitta Dahl, riksdagens talman, och uppmanade henne att se till att riksdagsmännen inte var så kritiska mot EU. Linda Steneberg delgavs häromdagen misstanke om brott, bland annat är hon skäligen misstänkt för medhjälp till skattebrott. Hon var på hastigt Stockholmsbesök från Bryssel, där hon nu har ett toppjobb.

Men nu laddar man om på Kommissionens svenska högkvarter. På deras web-plats kan man läsa att ”Representationen söker informationskonsulter”. Man har inlett upphandling av informationstjänster ”inom ramen för Prince-programmet”. De ämnen som berörs av den pågående upphandlingen är följande: Euron, en valuta för Europa, Utvidgningen av Europeiska unionen - en utmaning för Europa och Debatten om Europas framtid. Sista dag för att skicka efter specifikationer och handledning är den 9 april 2001. Anbuden, som måste överlämnas senast den 23 april, kommer att öppnas offentligt den 2 maj 2001, kl 15.00.

Månne ett jobb för Kreab?

PRINCE-programmet (program för att informera de europeiska medborgarna) ”kompletterar och förstärker kommissionens permanenta informationverksamhet för särskilda politikområden”. Programmet sägs föra samman medlemsstaterna och samhällets organisationer på frivillig basis i en strävan efter decentralisering och närhet till medborgarna.

Det låter väl fint?

Mindre trevligt låter det att åtgärderna ”samordnas av GD X (Tionde Generaldirektoriatet)” och sköts gemensamt enligt samförståndsavtal med medlemsstaterna och kompletteras med samfinansieringsavtal.

- Detta är ett viktigt steg i utvecklingen av informationspolitiken för Europeiska unionens medborgare, skriver Kommissionens befullmäktigade i Sverige.

De motsträviga EU-medborgarna skall således med hjälp av sina egna skattepengar fås att förstå att EU och EMU är bra. Inte ens den berömde Machiavelli hade kunnat räkna ut det bättre.

Jag friskar upp mitt minne i Nationalencyklopedin och läser: Machiavelli, Niccolò, 1469-1527, italiensk statsman, historiker och filosof. Framför allt genom de kontroversiella läror M. förde fram i "Il principe" kan han sägas ha grundlagt den s.k. realpolitiska traditionen i västerländskt politiskt tänkande och samtidigt ha givit upphov till den dåliga klang som fortfarande vidlåder hans namn ("machiavellism", "machiavellisk"). M. framhöll bl.a. att en furste för att uppnå och hålla sig kvar vid makten ofta tvingas göra sig skyldig till handlingar som i det privata livet skulle betraktas som förkastliga - lögn, mord, svek, skoningslöshet.

Det viktigaste politiska målet var för M. skapandet av en italiensk enhetsstat under en stark furste.

År 1513 tillkom hans mest berömda verk, Il principe ("Fursten") eller - som den heter på engelska - The Prince.

nejtillemu.com

Början på sidan


Carl Bildt i Albanien
Rolf Englund i EU-krönika i NWT 2001-03-22

- Det är osmakligt att sparka på en förlorare. Inte lika osmakligt som att jämna sudanesiska byar med marken, men likafullt ett tecken på bristande empati och medmänsklighet. Det skrev Finanstidningen (21/3) i en ledare. Men i samma ledare kritiserade tidningen Carl Bildt för att ha “jämställde exproprieringar vid svenska vägbyggen med grundarbeten med attackhelikopter i Sudan”.

Lundin Oil, där Carl Bildt ingår i styrelsen, har affärer även i terroriststater som Libyen och Syrien, samt, dessvärre för FNs utsänder på Balkan Carl Bildt, även i Albanien.

- Vi är glada för att vara i Albanien av flera skäl, främst därför att det är skattemässigt gynnsamt, nära till marknaderna i Europa och, framförallt därför att landet har viktiga oljereserver, sade Adolf Lundin i en kommentar.

Carl Bildt har styrelseuppdrag även i flera IT-företag, varav flera överlevt, ett ägt av sonen till Klas Eklund, tidigare Palme- och Feldt-rådgivare, numera chefsekonom på SEB och kolumnist på SvDs EMU-vänliga ledarsida.

Bildt sitter även styrelsen för konsultbyrån Kreab, som gjort PR för både Lord Moyne, känd från Trustor-härvan och Ja-sidan i EU-omröstningen.

Häromdagen lämnade Jonas Hafström, tidigare utrikespolitisk väskbärare åt Carl Bildt, numera enhetschef på UD, styrelsen i det Lundin-dominerade bolaget Vostok Nafta (rysk olja).

Carl Bildt sitter även i styrelsen för Öhmans, där en av huvudägarna är en viss Ulf Dinkelspiel, numera chef för Exportrådet, tidigare Bildts handelsminister som med EU förhandlade fram den fiffiga formuleringen om EMU som gjorde att Ja-sidan kunde vinna folkomröstingen. Bankirfirman Öhmans fick också ett omdiskuterat lån från riksbanken under kronförsvarets sista skälvande dygn när det gällde att ta sig ur kronan i tid.

Fredsmäklaren från Dayton skapade ingen fred på Balkan. U-båtsjägaren Bildt hittade bara minkar och EMU-förespåkaren har det motigt i folkopinionen. Men folkopinionen har han väl aldrig brytt sig så mycket om. Han står över sådant.

Men nu har han nog gjort det en gång för mycket.

slut artikel

Tillägg 2001-03-22

Från Text-TV

UD-chef avstår från näringslivspost

Utrikesdepartementets expeditionschef Dag Klackenberg avstår från en plats i styrelsen för den nybildade arbetsgivarföreningen Svenskt Näringsliv.

Klackenberg säger att han tagit intryck av debatten och vill undvika risken för en förtroendeskada.

Dag Klackenberg, som är delägare i en bokhandelskedja, lämnar också styrelsen för Svensk Handel.

UD:s kabinettssekreterare Hans Dahlgren välkomnar beslutet och säger att rollfördelningen hade kunnat bli oklar om Klackenberg hade tagit uppdraget.

Kommentar RE: Det var Klackenberg som godkänt att Jonas Hafström hade fått sitta i styrelsen i det Lundin-dominerade bolaget Vostok Nafta (rysk olja).

Jonas Hafström ny ambassadör i Washington
Enligt Ekot har rekryteringen skötts i en sluten process
Det är inte lätt att förstå varför regeringen gör som den gör
PJ Anders Linder, SvD ledarsida 19/4 2007

Bildt har svårt att se folkmord
Per Ahlmark
i DN 01-04-03
Att likställa terrorn i Sudan med den demokratiska och lagliga processen vid en vägdragning i Sverige är skamlös trivialisering av den utrotning som styrs av regeringen i Khartoum.
Bildt har också för Lundin Oils räkning besökt Libyen, en annan oljestat som länge utbildat och stött terrorister.
Aldrig hade vi hört honom ge en insiktsfull synpunkt på den judiska katastrofen under Hitler-tiden.

Mer om Carl Bildt

nejtillemu.com

Början på sidan


Centern och yttrandefriheten
Rolf Englund i EU-krönika i NWT 2001-03-15

Motståndet mot valutaunionen hare ökat igen Andelen EMU-motståndare ökade under februari till 55 procent, från 52 procent i januari. Det ger ett drömläge för Maud Olofsson, föreslagen som ny centerledare. Nu får Mona Sahlin och Gudrun Schyman en svår konkurrent. Maud Olofsson är vare sig från Stockholm eller Södertälje, vilket är en fördel i en tid när tudelningen av Sverige pågår för fullt.

Jag vill gå i spetsen för ett samarbete som verkligen är folkets Europa skrev honpå DN Debatt 11/3. Vi beroende av att det finns företrädare för ett decentralistiskt synsätt i Bryssel och i andra internationella sammanhang. För min del, fortsatte hon, är beslutet om att Sverige ska stå utanför den gemensamma valutan, EMU, alls inget uttryck för något halvhjärtat engagemang för Europa. Tvärtom är det ett uttryck för en politisk grundsyn som vill bejaka mångfald, motverka maktkoncentration och använda det europeiska samarbetet till att möta Europas verkliga ödesfrågor: att väva samman öst och väst, överbrygga djupa välfärdsklyftor, befästa demokratin och rädda vår gemensamma livsmiljö.

Centerpartiets väljare blir nog än mer skeptiska när de hör att EU har ett förslag om att det skall bli olagligt att sitta mer än två timmar om dagen på sin traktor eller skördetröska. Förslaget är mycket välmenande. Man vill förhindra skador förorsakade av vibrerande maskiner. Välmenande, men orealistiskt. En konservativ parlamentsledamot i England, där det konservativa partiet är konservativt, kommenterade förslaget: I Bryssel sitter byråkraterna i sina luftkonditionerade rum och har ingen aning om att ett växlande väder är ett stort problem för bönderna.

Inte heller kommer valmanskåren att uppskatta EU:s inställning till yttrandefriheten. Det fanns EU-vänner i Sverige som trodde att det skulle gå att ändra på EU och få unionen att föredra öppenhet framför stängda dörrar och sekretess. De ser ut att bli besvikna, skrev Aftonbladet i en ledare 6/3. Kommissionärerna hävdar att sekretessen behövs för att de ska få arbetsro, tid för eftertanke att utforma sin politik innan den förs ut till allmänheten.

- Ja, tänk om folk i tid fick veta vad som är på gång... EU:s ledande tjänstemän begriper inte att demokrati förutsätter att medborgarna får relevant information innan besluten fattas. De gör i stället dygd av elitmakt och toppstyrning, kommenterade tidningen.

Dithän har det gått att EU:s ombudsman, den respekterade Jacob Söderman, nu tvingas undersöka om EU:s strikta tystnadsplikt för tjänstemännen verkligen är förenlig med Europakonventionens regler om yttrandefrihet.

Margit Gennser (m) har i riksdagen ställt en interpellation till justitieministern. Värnandet om EU-administrationens slutenhet har lett till att tjänstemän som arbetar inom EU:s institutioner beläggs med munkavle. Än värre är att kritik av EU, dess ledande tjänstemän och politiker enligt ett aktuellt domslut i EU-domstolen icke är tillåtet. Domslutet gäller målet mellan Europakommissionen och Bernard Connolly.

Den engelska ekonomen Bernard Connolly avskedades 1995 som EU-tjänsteman för att han skrivit en kritisk bok om den europeiska integrationen The Rotten Heart of Europe. EU-domstolen, konstaterade att kommissionen hade rätt att avskeda Connolly för hans kritik i syfte att skydda andras rätt och att straffa individer som skadar institutionens anseende och rykte. Särskilt stötande anses författarens uppfattning vara, att den ekonomiska och monetära unionen utgör ett hot mot demokrati, frihet och en definitiv fred.

I Timbro-rapporten Inte en enda valuta (Nr 2/1996) skrev den dåvarande ledarskribenten på Svenska Dagbladet, numera chefen för ledaravdelningen på Finanstidningen, Johan Hakelius om Bernard Connollys bok The rotten heart of Europe: the dirty war for Europes money.

- EMU handlar mer om makt och politik än om rationellt ekonomiskt tänkande. Det är en av lärdomarna av den mest kontroversiella och samtidigt mest initierade bok om den monetära unionen och Europasamarbetet. I nära tjugo år arbetade han för EU-kommissionen, själva hjärtat i strävan efter ett federalt Europa. I sex år var han chef för den avdelning inom kommissionen som bevakar valutasamarbetet mellan medlemsländerna.

Vart är Europa på väg? Om Du inte känner Dig helt säker på svaret kan Du trösta Dig med att det vet inte moderatledaren Bo Lundgren heller. Han höll nyligen ett tal med den manande titeln

Centre-right Visions of a Future Europé, ungefär Moderata och Liberala visioner om det framtida Europa. Det är dags för en fundamental debatt om Europa, sade han. Vi behöver ställa existentiella frågor som Vad handlar EU om, Vad vill vi med unionen och Vart är vi på väg?

Bra talat, men vore det inte bättre att vara mer EMU-skeptisk innan man har svaren?

nejtillemu.com

Början på sidan


Galna EMU-sjukan
Rolf Englund
i EU-krönika i NWT (5/3) och NST (9/3)

Den senaste tidens larmrapporter om galna ko-sjukan och spridningen av mul- och klövsjukan har gett oss bilder av EU-ministrar i krismöten. Limousinerna kommer och går men oenigheten består. Utgifterna för jordbrukspolitiken är den största posten i EU:s budget och Frankrike är den största bidragsmottagaren. Men tyskarna knorrar alltmer och frågan hur man skall kunna förena EU:s omfattande jordbruksstöd med den av alla, åtminstone i högtidstalen, omhuldade östutvidgningen är det ingen som vet och få som vill tala om.

Dagens Nyheters sammanfattning nyligen av denna del av EU:s verksamhet var hård men rättvis: ”Det är svårt, ja, nästan omöjligt, för en rationell svensk att fatta att det ska vara så svårt för EU att genomföra en vettig reform av ett system som lidit ett uppenbart skeppsbrott. En politik som ger högre matpriser, sämre livsmedelskvalitet och onaturliga odlings- och uppfödningsmetoder. En politik som utestänger konkurrens från utomstående länder, som kan producera livsmedel billigare men slås ut av EU-subventioner och importförbud. En politik som leder till en dyrbar överproduktion med destruktion av matvaror som följd. En politik som ger sjuk djurhållning och utarmande odlingsmönster. En politik som förödmjukar bönderna och förvandlar dem till blankettifyllande byråkrater som inte anpassar sin produktion till efterfrågan utan till EU:s subventioner.”

Galna kor och mul- och klövsjuka har hårt drabbat England. Det har lett till att det engelska valet, med efterföljande EMU-folkomröstning, förskjuts framåt i tiden. Och Göran Persson utlyser inte någon svensk EMU-omröstning förrän Storbritannien har sagt ja. Han inser som alla andra att de svenska väljarna vill inte gå med i EMU. Men han räknar med att väljarna heller inte vill att Sverige står ensamt utanför valutaunionen. Om britterna röstar ja till EMU skall den svenska opinionen svänga till förmån för ett ja, är Göran Perssons tanke. Denna tanke har stöd inom SAF. Ett brittiskt ja till euron vore den bästa hjälp som den svenska ja-sidan kunde få", enligt Allan Åberg, EMU-samordnare på SAF.

Ett brittiskt folkomröstnings-nej skulle å andra sidan knäcka de svenska ja-sägarna. Sveriges öda kan ligga i de engelska väljarnas hand. Huvudspåret är alltså att både britter och svenskar får ta ställning till euron någon gång under år 2003.

Men svenska folket minns hur Carl Bildt, Ingvar Carlsson och ex-kommunisten, numera ledamoten av folkparitets partistyrelse, Marit Paulsen, satt sida vid sida i TV-rutan och försäkrade att allt skulle bli så bra med EU. Och det är inte säkert att det blir en lika obruten ja-sägarfront när det blir en folkomröstning om EMU.

Sprickor börjar synas i fasaden. Inom Svenskt Näringsliv, som SAF och Industriförbundet nu kallar sig, är man medveten om att stödet för en EMU-anslutning inom de egna leden inte är så stort som förra gången. Deras mandat för att verka för ett stort steg mot ett Euroland, med Sverige som en delstat, är svagt. Och inom näringslivets tankesmedja Timbro har det börjat framföras EU-kritiska åsikter. I en debattartikel i Expressen nyligen kritiserade Johan Norberg, redaktör för Timbros tidskrift Smedjan, EU:s handelspolitik.

Palme hade varit för EU-medlemskapet. Detta enligt statsvetaren Olof Ruin. Att vi inte gick med i EU berodde enligt Ruin, alltid känslig för de vindar som blåser från det socialdemokratiska partikansliet, inte alls på Palme personligen, utan på ”neutralitetspolitiken och skepsis i de egna partileden”.

Olof Palme deltog aktivt i de diskussioner som 1961 fördes i regeringskansliet om Sveriges framtida relationer till det som då kallades EEC. Det tal som Erlander sedermera höll - det så kallade Metalltalet - hade också Olof Palme som en av författarna. I detta tal, som på sin tid väckte stort uppseende, avsvor sig Sverige möjligheten att ansöka om medlemskap i Europeiska gemenskaperna. Ett medlemskap sågs inte som förenligt med vår alliansfria utrikespolitik. Och som statsminister deklarerade han tio år senare, våren 1971, att ett svenskt medlemskap i EEC var uteslutet.

Det blev hans efterträdare Ingvar Carlsson som fick åka till Bryssel och överlämna den svenska ansökan om ett svenskt medlemskap i EG. EU fanns inte. Sverige har, lustigt nog, aldrig sökt medlemskap i EU. Vi sökte medlemskap i EG, men folkomröstade om EU.

EU:s grundfördrag undertecknades i Rom, därav namnet Rom-fördraget. Det hade ståtliga målsättningar om ett oklart men ”ständigt fastare förbund” mellan medlemsstaterna. De romerska kejsarna blev ofta vansinniga, sägs det. Deras kejsarvansinne sammanhängde nog med storhetsvansinne.

Hemmavid har politikerna trista frågor som brister i sjukvården och oredovisade taxikvitton. Men i utlandet behandlas de som statsmän och får eskort av motorcykel-poliser när de susar i sina svarta bilar mellan de viktiga mötena om Europas framtid. På kvällen äter de middag tillsammans, ledarna för Europas folk. Det är lätt att ryckas med. Att under en sådan middag säga till sin bordsgranne, kanske den franske presidenten, att det här med EMU kanske inte var någon bra idé, det kräver stor styrka. Därav den galna EMU-sjukan.

nejtillemu.com

Början på sidan


Sida vid sida skall vi segra
Rolf Englund i krönika i NWT 2001-02-23

- Det fanns de /i Nice/ som tyckte att vi skulle ha gått mycket längre i EU-utveckling mot mer av överstatlighet, federativa inslag. Jag tycker inte att det är en bra utveckling. Sverige har inte stött en sådan linje… Vi ska kämpa sida vid sida, och vi ska segra på något sätt. Hur vet jag inte. Det sade Göran Persson i riksdagen 15/2 som svar på en fråga från Margit Gennser (m).

Med utgångspunkt från Prodis uttalande om att regeringar, EU-parlamentet och kommissionen nu måste bestämma sig om EU:s framtid och ge svar på frågan om vi alla är klara över om vi vill bygga en framtida världsmakt, inte endast ett handelsblock, hade hon frågat om han, som tidigare kraftigt uttalat sig för ett mellanstatligt, mer begränsat samarbete, inte en federal världsmakt, står fast vid denna övertygelse.

- Vi kan väl göra en liten arbetsfördelning, tillade Göran Persson: ”Om jag klarar den socialdemokratiska sidan, så kan Margit Gennser ta den moderata. Och sedan hjälps vi åt med att bekämpa det här med överstatlighet och federalism och allt sådant, så tror jag nog att det blir lite bättre.”

En het fråga i debatten har varit om en valutaunion i längden kan fungera utan en politisk union. Göran Persson har tidigare kraftfullt uttalat sig mot en sådan utveckling. I Veckans Affärer har han sagt:

- Jag vill inte ha en federativ utveckling. Svenska folket har inte gått med i en federation. EMU kan mycket väl komma att kräva en europeisk finanspolitik. En sådan är inte möjlig att utveckla, om den ska vara kraftfull, utan att man också bygger upp europeiska, gemensamma politiska organ. Då växer det federativa inslaget i EU fram. Den diskussionen är det centrala i EMU-sammanhanget.

Göran Persson utvecklade sina tankar härom i sin bok ”Den som är satt i skuld är icke fri”. Han skrev där att ”EMU är en större fråga än en diskussion om konvergenskriterier och valutaväxling. Det handlar i själva verket om vilken typ av Europaunion som nu kommer att växa fram. Inrättandet av en gemensam centralbank utgör en oerhört kraftfull förändring av den ekonomisk-politiska maktbalansen i Europa. Med införandet av en gemensam valuta tar medlemsländerna ett historiskt steg. När steget tagits finns ingen väg tillbaka. Därför måste vi vara säkra, innan vi tar steget”.

Han skrev vidare att ”enligt min mening är det inte möjligt att föra en europeisk finanspolitik utan att det också byggs upp gemensamma europeiska politiska organ. Då hamnar vi förr eller senare en överstatlighet som en stor majoritet europeiska medborgare är oförberedda på och som många inte heller önskar”.

- Om man ställer mig inför valet mellan överstatlighet och mellanstatlighet så väljer jag mellanstatlighet för det är det enda som har folkets stöd i Nordeuropa, sade han i SvD 2000-10-15.

Han har talets gåva, Göran Persson. Men kan man lita på honom? Hur kan han, som är emot federalism och som sagt att man med införandet av en gemensam valuta tar ett historiskt steg utan en väg tillbaka, vara för ett svenskt EMU-medlemskap?

Det är inte ofta jag tycker likadant som Birger Schlaug. Men jag kan med gillande citera vad han skrev på DN Debatt 2000-03-13:

- Jag kritiserar inte Göran Persson för att han tagit ställning för EMU. Det finns argument för ett medlemskap, precis som det finns argument mot. Men Göran Perssons retorik hör inte hemma i den kategorin. Tvärtom bygger de på rent bedrägeri och taktiska överväganden för att skrämma människor och utnyttja frågans komplexitet för att försöka sprida dimridåer och på det sättet manipulera opinionen.

- Det Persson nu målar upp är den lilla skvalpande valutan som flyter omkring på den globaliserade ekonomins stormande hav. Den lilla, oskyddade båten, på väg att dränkas så fort kapitalismens stormar tar fart. Och så har han mage och oförskämdhet att säga att han inte en gång till vill uppleva hur finansvalparna ska flina åt honom på Wall Street och han påminner retoriskt om hur räntorna rusade upp till 500 procent med åtföljande ekonomiska kaos som drabbade småföretagare, villaägare och många andra när spekulationen mot den svenska kronan var som värst.

- Men denna argumentation är ren nonsens. Problemet den gången, i början på 90-talet, var ju att kronan var knuten till ecun, att det politiska etablissemanget ville tillhöra EU:s A-lag. När man äntligen - vilket bland annat miljöparitet krävt under en längre tid - lät kronan flyta bedarrade stormen. En flytande valuta, som vi nu har, kan inte drabbas av det stormande hav som Göran Persson pratar om. Om Carl Bildt och Ingvar Carlsson hade låtit kronan flyta tidigare hade vi sluppit en stor del av arbetslösheten och masskonkurserna hos småföretag. I stället bildade främst socialdemokrater och moderater en pakt för att paniskt hålla fast kronans värde vid ecun. Efter det har paktens uppdrag varit att förneka sina misstag, låtsats som om det regnat, när en stor del av den ekonomiska respektive sociala kris som Sverige befunnit sig i härrör från deras agerande.

Man kan inte vara för EMU och mot federalism. Men man kan vara mot båda. Vi som tycker så ska kämpa sida vid sida, och vi ska segra på något sätt.

nejtillemu.com

Början på sidan


Europas enande
Rolf Englund i EU-krönika i Nya Wermlands-Tidningen 2001-02-14

Helmut Kohl enade Tyskland. Han gjorde en deal med Frankrikes president innebärande att Västtyskland fick Östtyskland och Frankrike fick D-marken, via EMU. Men han fick inte vara med vid 10-årsfirandet av Murens fall. Han har nämligen, av allt att döma, tagit emot mutor, eller i varje fall olagliga bidrag. Likt Clinton har Kohl gjort en deal med åklagaren. För att slippa åtal skall han betala böter på 300.000 D-mark (1,4 mkr). Men den tyska riksdagen har ännu inte lagt ner sina undersökningar. Nu när han inte riskerar åtal längre borde han kunna berätta för de folkvalda vad som har hänt. Men det väntas han inte göra.

Allt fler tyskar tar ställning mot euron, enligt EU:s egen statistik. Nu är 44 procent av de runt 80 miljoner tyskarna mot EMU. Men även dessa tyskar skall få sina D-Mark, symbolen för det framgångsrika Tyskland, slitna ur sina händer inom ett år. Störst är motståndet i östra Tyskland, där fattigdomen från kommunisttiden lever kvar och där man har gränser mot de kommande nya medlemsländerna.

Europa behöver 1.6 miljoner invandrare varje år, enligt Romano Prodi, chef för EU-kommissionen. Det föreslog han i Stockholm, vid mötet för EU:s invandringsministrar, lett av Maj-Ingvor Klingvall. Men ensamstående mödrar från slummen i Bangladesh är inte välkomna. Prodis tanke är att man EU, som i Den Andra Stora Unionen, USA, skall utdela s.k. Gröna kort, till kvalificerad arbetskraft.

- Invandring av verkligt utbildad arbetskraft skapar inte samma problem av ekonomisk och social art, förklarade Prodi. EU tog förra året emot 350.000 legala och runt 500.000 illegala invandrare.

Storbritannien vill avskaffa den individuella rätten att söka asyl för att minska strömmen av skyddssökande till EU. Den brittiske inrikesministern Jack Straw: ”Jag är nöjd med mottagandet och att det föll de andra ministrarna i smaken”, berättade han efter EU-mötet, ”resandet har ökat, järnridån fallit och en ström av människor söker asyl i EU. Många av dessa är egentligen arbetssökande”.

Han vill att EU skall upprättar listor över tre grupper av länder. Dels länder som anses säkra och medborgare i dem kan inte få asyl. Dels länder som anses osäkra, och människor därifrån får söka asyl i EU och ansökan prövas i EU-landet. Han vill också ha en tredje lista över länder som varken kan anses helt säkra eller osäkra. Människor från dessa länder får inte bege sig till EU och söka asyl här, utan måste ansöka i sina länder.

Utrikesminister Anna Lindh har också fått bekymmer. Hon hade i riksdagen den 17 oktober förra året, på en fråga från Margit Gennser (m), försäkrat att EU:s stadga för fundamentala rättigheter bara skall vara en högtidlig deklaration och inte bli ett juridiskt bindande dokument som styr domstolarnas verksamhet. Margit Gennser hade påpekat att det är oerhört väsentligt att få reda på om regeringen kommer att stå fast vid att stadgan inte ska vara juridiskt bindande och inte få konstitutionella konsekvenser:

- Om man gör stadgan juridiskt bindande innebär det att vi tar ytterligare ett steg bort från mellanstatligheten, som statsministern sade att han ville värna om, mot en union.

Anna Lindh lade all sin auktoritet bakom sina ord: ”Fru talman! Jag kan lugna Margit Gennser. Vi är helt bestämda i den svenska regeringen. Vi har också samtliga svenska partier i riksdagen uttryckt samma uppfattning. Stadgan ska inte vara juridiskt bindande. Det har vi framfört hittills. Det kommer vi att framföra också i Nice. Vi kommer inte att acceptera att stadgan görs juridiskt bindande… Fru talman! Så länge den här regeringen sitter kan Margit Gennser sova lugnt om natten.”

Men nu har European Court of Justice är EU:s Högsta Domstol, vars ord är bindande också för de svenska domstolarna, sagt sitt. Domstolen har med hänvisning till stadgan kört över den engelska arbetstidslagen och givit semesterrättigheter till även de tillfälligt anställda som inte har arbetet 13 veckor i streck. Oberoende av vad man tycker i sakfrågan är frågan om det engelska folkets arbetstid inte längre en fråga som det parlamentet i London längre kan besluta om.

Det gör man i Bryssel.

nejtillemu.com

Början på sidan


Rolf Englund i krönika i Nya Wermlandstidningen 2001-02-06
Greenspans trollspö och moderaternas idéprogram

När detta skrivs sitter en hel värld och väntar på besked om Fed, den amerikanska riksbanken, under ledning av Ordförande Greenspan, skall sänka räntan och i så fall med hur mycket. Alan Greenspan ägnas sedan flera år tillbaka en dyrkan som ligger väl i nivå med de förhoppningar som många, alltför många, kände inför Ordförande Mao. Greenspans förmåga att styra den amerikanska och därmed även världens ekonomi, genom att höja eller sänka räntan med en kvarts eller en halv procent i taget, anses närmast genial.

Detta är Greenspans maktmedel, att höja eller sänka den korta räntan. Därigenom påverkar han penningmängd, investeringar, konsumtion, sysselsättning, export, import och valutakurser.

Detta viktiga medel som en riksbank har, det vill EMU-kramarna ur alla partier ta ifrån Sverige, Tyskland, Frankrike, Rumänien, Spanien, Italien och alla de andra nuvarande eller kommande medlemsländerna i EMU. En gemensam valuta ger en gemensam ränta, styrd från Frankfurt och anpassad till Euroland som helhet. Sverige kan då inte längre ha en egen ränta styrd efter behoven i Sverige.

Detta är inte ekonomiskt klokt. Politiskt är det farligt. Det skapar nya motsättningar mellan länder och folk som nu inte finns. Detta förefaller vara en fara som den moderata partiledningen inte har uppfattat eller inte vill låtsas om.

- EU representerar ett konstruktivt och avancerat sätt att främja freden, friheten och välståndsutvecklingen. EU är särskilt de mindre europeiska ländernas mest betydelsefulla möjlighet också till globalt inflytande. EU visar hur fred och frihet kan säkras genom politiskt samarbete, heter det i moderaternas nyligen framlagda förslag till nytt idépolitiskt program.

Det är utarbetat under ledning av Per Unckel, liksom Bo Lundgren f.d. medlem av den Bildt/Wibbleska kronförsvarar-regeringen. Då var det fast växelkurs som förberedelse för fast Euro-kurs som gällde. Sverige höll på att gå under. Kursen ligger fast. Ehuru kronan flyter med stor framgång.

- EU är särskilt de mindre europeiska ländernas mest betydelsefulla möjlighet också till globalt inflytande, skriver den moderata gruppen vidare. Det är väl det som lockar. Riktiga statsmän äter inte paté och de sysslar inte med socialförsäkringssystemen. De står lutade över bord och ritar om kartor och hoppas på en plats i historien.

- Den framtida formen för det europeiska samarbetet är inte given. Den bör avgöras av hur friheten främjas bäst, skriver moderaternas arbetsgrupp för idéfrågor. Nej, det är just det som är problemet. De tragikomiska försöken på EU-toppmötet i Nice att förhandla fram ett nytt fördrag, i realiteten en ny grundlag, visar att framtiden är oviss. Men bör den frågan verkligen avgöras av ”hur friheten främjas bäst” och vad menar moderaterna med det?

Frihet för vem? Kan svenskarnas frihet ökas genom att Sverige, tillsammans med Rumänien, Bulgarien m fl blir delstater i ett Neuropa? Allt makt utgår från folket, heter det i Sveriges grundlag. Detta folk har vi nog uppfattat som varandes det svenska folket. Vill man ändra grundlagen att betyda att det är Rumäniens folk som skall vara med och styra vårt land bör man först fråga folket.

Bör moderaterna, som påstår sig ha även konservativa rötter, som sin hjärtefråga driva avskaffandet av rikets oberoende? Icke. Och inte vinner man röster på det heller…

nejtillemu.com

Början på sidan


Dags för nödbroms
Rolf Englund i EU-krönika i Nya Wermlands-Tidningen 2001-01-23

- Ingen ansvarig regeringen och inget ansvarigt parlament bör godkänna en konstitution som tillkommit på så lösa boliner som Niceavtalet. När avtalet kommer till riksdagen för godkännande avser jag att rösta nej. Det sade Margit Gennser (m) i riksdagens allmänpolitiska debatt häromdagen. Vi bör sky federala äventyr. Detta innebär att vi bör säga nej till avtal som för EU ännu närmare de federala mål som organisationens kärnländer strävat efter i decennier.

Niceavtalet har kallats EU:s nya konstitution. Konstitutionella beslut brukar vara omgärdade av mycket noggranna regler och stor tröghet i beslutsfattandet. I EU följer man inte de konstitutionella försiktighetsreglerna.

- Oklarheterna om vilka beslut som fattats när det gäller EU-avtal är inte ovanliga. Samma villrådighet fanns efter Amsterdam som efter Nice. Är det så att den styrande politiska eliten vill skapa en federation till varje pris helst utan att medborgarna i Europa upptäcker vad som håller på att ske, frågade Margit Gennser.

Hon pekade även på att pensionssystemen och en önskan om harmonisering av dessa finns med i Niceavtalet och att textens oklarheter kan öppna möjligheter för en harmonisering av pensionssystemen till stor skada för svenska skattebetalare, svenska pensionssparare och svenska pensionärer.

- Niceavtalets konstitutionella förändringar motiverades med utvidgningen av EU. Men utvidgningen är orealistisk, ogenomförbar, utan en radikal förändring av jordbrukspolitiken. Sådana förslag saknas helt.

Pehr G Gyllenhammar har från sina utgågnspunkter hårt kritiserat Nice-avtalet och hävdat att Sverige borde ha nyttjat sitt veto för att stoppa det.

Bengt-Ola Ryttar (s) anknöt till det politikerförakt som finns på vars och varannans läppar de här dagarna och påpekade vad EU-medlemskapet har inneburit för tilliten till demokratin i Sverige.

- Det är naturligtvis ett allvarligt problem för legitimiteten i vårt politiska system när människorna ser att eliterna går åt ett håll som inte sammanfaller med folkflertalets uppfattning och när det också är ganska uppenbart att man inte bryr sig om den dåliga förankringen.

Ryttar påminde om att EU-konstruktionen från början är gjord för att vara odemokratisk. Den är gjord för att åstadkomma en oåtkomlig överstat: Det var Jean Monets funderingar när han skrev utkastet till det som sedan blev Schumanndeklarationen. Han ansåg nämligen att Europa befann sig i en nödsituationen. Demokratin kunde sättas åt sidan inför det högre målet att säkra Europas fred i framtiden. Tyvärr har denna konstruktion och detta sätt att se på EU levt vidare.

Enligt Lars Tobisson (n) är det europeiska samarbetet en ständigt pågående process mot ett ej i förväg fastställt mål.

Catharina Hagen (m) sällade sig till EU-kritikerna: Det är inte mer utan mindre central styrning som behövs. Om man reglerar för mycket äventyras samarbetet, tror jag, och risken ökar för att det spricker.

Carl Erik Hedlund (m) gick längre i sin EU-kritik än någonsin tidigare.

- Trots långa och, får man hoppas, noggranna förberedelser liknar dessa möten /i Amsterdam och Nice/ mer förhandlingar mellan arbetsmarknadens parter än något så allvarligt som förhandlingar som rör förhållandet mellan unionen och medlemsländerna. Det handlar om hur hög grad av suveränitet som den enskilda nationen ska ha och om vilka rättigheter som den enskilde medborgaren ska ha. Efter nattförhandlingar, krismöten, kompromisser, förhandlingsutspel och hot om haveri av hela mötet kom man slutligen överens om Nicefördraget. Fru talman! Så här kan vi inte hålla på i framtiden.

Hedlund krävde även att nationernas suveränitet ska skrivas in i en europeisk konstitution. Vi är definitivt inte mogna för några federalistiska experiment. Vi måste skynda långsamt, manade han.

Ledande miljöpartister hade inför riksdagsdebatten i en artikel i DN frågat varför Göran Persson inte satte ned foten i Nice och sade nej till EU som en federalistisk superstat. Under flera år upprepade han starka betänkligheter mot EMU med huvudargumentet att "EMU kan göra EU till en stat".

Så plötsligt tog han ställning för EMU, dock utan att upplysa folket om det berodde 1) på att han kommit fram till att han haft fel, att EMU inte gör EU till en stat, eller 2) om han tvärtom haft rätt men bytt åsikt och numera anser att det är bra att EU genom EMU blir en stat.

- Varför lade han sig platt för ett fördrag som går i federalistisk riktning? Offrade han sin anti-federalistiska övertygelse för prestigehänsyn inför Sveriges EU-ordförandeskap?

nejtillemu.com

Början på sidan


Euron spricker när dollarn faller
Rolf Englund, Nya Wermlands-Tidningen 8/1 2001

Pehr G Gyllenhammar skrev en nyårshälsning till Göran Persson på DN Debatt att det nu är ingen tvekan om att vi är på väg mot ett stormaktsstyrt EU:

- Själv tycker jag att Nicemötet var en katastrof. Hade jag varit rådgivare till Sveriges eller någon av de andra små ländernas delegationer hade jag rekommenderat veto. Ett enda veto i Nice hade stoppat marschen mot ett stormakts-EU. Visserligen hade man orsakat skandal och ändå större kaos, men man kunde gjort det i trygg förvissning om att bättre lösningar, noggrant förberedda, kunde beslutas sex månader senare.

Carl Bildt skrev nyligen i sin kolumn i tabloidtidningen Svenska Dagbladet att det inte blir Sveriges finansminister Bosse Ringholm, utan i stället av den belgiske finansministern som kommer att leda eurogruppens sammanträden. Carl Bildt anser, något överraskande får man nog säga, att ”det hade varit bra för Sverige, och för Europa” om Bosse Ringholm suttit ordförande.

Enligt den senaste Sifo-undersökningen skulle 59 procent av moderatväljarna rösta Ja i en folkomröstning om EMU. Trettio procent skulle rösta Nej. Moderaterna fick i valet 1 204 926 röster. I riksdagen finns 82 moderata ledamöter. En av dessa, Margit Gennser, har haft modet att gå emot partilinjen om EMU. Hon representerar således i denna fråga 361 478 moderatväljare.

De övriga 81 moderaterna i riksdagen, Hökmark, Unckel, Lundgren, Tobisson, Bildt m fl, representerar var och en 10 413 väljare.

Gunnar Hökmark, moderaternas ekonomiska talesman, skrev nyligen att den gemensamma valutan undanröjer den osäkerhet och de handelshinder som följer av att ”olika valutor guppar upp och ner mot varandra från dag till dag”. Därmed menar han att valutorna flyter. Den svenska kronan flyter, sedan Bildt och Wibble, tappert men utan framgång, försvarade den fasta svenska växelkursen med en ränta på 500 procent.

Den svenska kronan har de senaste åren guppat mellan dollarn och euron. Det har varit bra. Inte minst för skogsindustrin och därmed även för Värmland. Skogsindustrin har oförtjänt hamnat i mediaskugga. Journalisterna i Stockholm har låtit sig bländas av IT och nya eror. Ericsson exporterar många mobiltelefoner, det är sant. Men dessvärre var förlusten för mobiltelefonerna förra året 16 miljarder kronor och en stor del av det som exporteras består av importerade delar. Mobiltelefoner kan förgå, men träden i skogen skall förhoppningsvis bestå.

Skogsindustrins företrädare säger officiellt att de är för EMU fastän en stor del av konkurrensen kommer från USA. Det är inte konstigt. Det har de betalt för och takhöjden är begränsad i näringslivets topp. En modig direktör, som själv äger sitt företag, Arvid Callans, VD för Callans Trä AB, har stuckit ut hakan och sagt att han ”inte är odelat positiv till att Sverige ansluter sig till EMU”. För de mycket små företagen ser han visserligen en mycket stor fördel, man slipper valutarisken. För de mycket stora företagen är det inte av så stor betydelse, för de är vana vid att hantera valutarisker. För vårt företag som exporterar för ungefär 150 miljoner så föredrar jag nog fortsättningsvis också att vi inte ansluter oss till EMU, sade han i TV.

Men har missade att påpeka att mot varje valutarisk står en valutachans och att det därför går att försäkra sig mot dessa till en ringa kostnad.

Förre Palme-medarbetaren och nuvarande ambassadören vid OECD Anders Ferm har i LO-Tidningen (9/2000) skrivit under rubriken ”EMU kan sluta med katastrof”. Antag, skrev han, att dollarn faller med 20 procent mot euron. Då drabbas vår export utanför euro-området av en lika stor försämring av sin konkurrenskraft. En ny stor ekonomisk och social kris avtecknar sig här, ett stålbad för euron!

Det är ett möjligt scenario. Just det är avgörande, fortsätter Ferm: Det handlar om vad jag vill kalla "brandförsäkringsargumentet". En rationell sannolikhetskalkyl visar ju att man egentligen inte behöver någon brandförsäkring; risken att huset brinner är mycket liten. Men om det sker och man saknar försäkring så slås hela ens tillvaro i spillror.

Ekonomen Nils Lundgren har i ett föredrag, med rubriken Ja till EU - nej till EMU?, påpekat att ingen idag kan säga när Europa har fått en sådan geografisk rörlighet, en så stor federal budget och en sådan nominell löneflexibilitet att en gemensam valuta kan fungera från Sicilien till Nordkap.

- Medan vi väntar på den dagen, bör vi dock ställa oss frågan, om vi vill underminera nationernas möjligheter till överlevnad som nationer i sådan omfattning, som krävs, när vinsten av en gemensam valuta enligt de studier som gjorts är så utomordentligt blygsam. En egen valuta kan vara ett nödvändigt, ehuru naturligtvis inte tillräckligt, villkor för nationens möjligheter som nation under många årtionden framåt.


Utan Europas förenta stater kommer EMU att spränga EU
Staffan Ahlberg Dagens Industri 24/5 2003


It is almost impossible to overstate the importance of the French referendum on the European constitution for the future of the European Union.
For the first time since the creation of the euro in 1999, we might be discussing what the European Central Bank and euro advocates have most dreaded: how long the euro might survive.
The euro can be still justified for as long as progress towards political union continues
Wolfgang Munchau Financial Times 11/4 2005


”EMU ÄR EN DUM KONSTRUKTION”
Enligt honom borde valutaunionen över huvud taget inte ha bildats, och han betvivlar att den kommer att hålla.
P-O Edin, tidigare chefekonom på LO
Affärsvärlden 2002-03-20

Few have realised the most dangerous feature of Emu:
it has locked Germany into a seriously uncompetitive real exchange rate
Martin Wolf, Financial Times, March 31, 1999

IMF once again warned
Wall Street Journal 2002-04-19
The IMF once again warned that problems in the U.S. -- the massive current-account deficit,
the low personal-savings rate, and overvaluation of the dollar --
could lead to violent world financial-market shifts.

Dollar slides lower across the board
Financial Times April 18 2002 09:55

Det är alltid värt att läsa om
EMU - Ett illa genomtänkt fullskaleexperiment
Sverker Gustavsson på SvD Brännpunkt 2000-01-05

nejtillemu.com

Början på sidan


Det bysantinska riket existerade i tusen år, och utan dess enorma kulturella insatser skulle varken Europa, Turkiet, de arabiska länderna eller ens islam ha blivit vad de är i dag.
Torbjörn Elensky, DN 2008-07-20

Nicolas Sarkozy skulle ha träffat den svenske statsministern i Stockholm.
Men häromdagen ställde den franske presidenten in besöket.
Enligt tidningen Le Monde var skälet dock en intervju som den svenske utrikesministern gav i måndagens Le Figaro, om Turkiet.
DN 29/5 2009</p>


I Nådens År Noll
Rolf Englund i Nya Wermlands-Tidningen 2000-12-23

Julen står för dörren. Då passar det att höja blicken till ett 2000-årsperspektiv. Det hände sig vid den tiden att det från kejsar Augustus utgick ett påbud om att hela världen skulle skattskrivas. Med hela världen avsågs Romarriket, som när det var som störst gick från England i väster till Turkiet i öster.

Detta väldiga rike hölls samman av Roms Legioner, den första Europaarmén. Här lades inga fingrar emellan. Efter judarnas uppror mot Rom krossades Templet och det judiska folket fördrevs. Olof Palmes ord om borgerlighetens kohorter var för många svårbegripligt även om man förstod att det inte var vänligt menat. Min forskning via internet har visat att en kohort var en del av en legion. En legion bestod av 10 kohorter.

Priset för den Romerska Freden var högt. Och freden tog slut. Och Riket gick under. Dessförinnan hade riket splittrats i Östrom och Västrom. Gränsen gick på Balkan, Kroatien hörde till Västrom medan Bosnien hörde till Östrom.

Kristendomen segrade och Rom blev Påvens residens.

Karl den store, langobardisk kung från 774, av Påven krönt till romersk kejsare på juldagen år 800 i katedralen i Aachen, har inspirerat dem som arbetar för att göra Europeiska Unionen till en stormakt. I denna upplysta katedral stod härom året Helmut Kohl och François Mitterrand, båda kända för rymliga samveten, hand i hand för att symbolisera sina historiska insatser för fred och enighet. Karl den Stores rike föll dock snart samman och är på det viset snarast ett avskräckande exempel på vad som kan hända när man går för fort fram.

Därefter följde ”Heliga romerska riket av tysk nation” (ty. Heiliges römisches Reich deutscher Nation), sedan 1400-talet officiell beteckning för Tysk-romerska riket (962-1806). Namnet uttrycker ett anspråk på att vara en fortsättning på det universella, romerska kejsardömet.

Det grundades genom Otto I:s (den store) kejsarkröning 962 och upplöstes 1806, sedan Österrike 1804 blivit eget kejsardöme.

Med sin syrliga anmärkning att riket var "varken heligt eller romerskt eller ens ett rike" konstaterade Voltaire dess reella politiska betydelselöshet, i varje fall sedan westfaliska freden 1648. Där representerades Sverige av rikskanslern Oxenstiernas son – ”Om Du visste min son med vilken ringa vishet världes styres”. Se bara på Jacques Chirac och det kaotiska mötet i Nice där man ännu inte ved vad man har beslutat. Och det handlade om självaste författningen – The Constitution - för den Europeiska Unionen.

Österrike styrdes av släkten von Habsburg. Det multikulturella kejsardömet startade det första världskriget genom att angripa Serbien. Här finns också en svensk anknytning. Grevinnan Walburga Douglas stod på nionde plats på Moderata Samlingspartiets lista vid valet till Europaparlamentet. Walburga växte upp i Tyskland. Hennes farfar var Karl I, kejsare av Österrike och kung av Ungern. Hennes far, Otto von Habsburg, har varit ledande företrädare för de bayerska kristdemokraterna CSU i Europaparlamentet och sedan 1936 medlem av greve Koudenhove-Kalergis Paneuropeiska Union. Kanske har hon varit med om att göra världshistoria. Det sägs att hon var med och klippte hål i taggtråden mellan Österrike och Ungern, den händelse som utlöste Sovjetimperiets sammanbrott.

Ett bekymmer för EU:s östutvidgning är vad man skall göra med Kaliningrad, fram till 1946 Königsberg, ett område mellan Polen och Litauen, en rysk enklav helt omsluten av EU-territorium. Königsberg växte från 1255 fram i skydd av en fästning, anlagd av Tyska orden.

Vid mitten av 1300-talet blev den en stödjepunkt för Hansan. Genom universitetet, grundat 1544, blev Königsberg ett andligt centrum; här verkade Immanuel Kant 1755-96.

Kants etik kan sammanfattas på följande sätt: förnuftet är etikens grundval, människans natur och böjelser är ovidkommande ur ett etiskt perspektiv, den goda viljan är det enda som har absolut värde, plikten är det viktigaste begreppet och det kategoriska imperativet är moralitetens högsta princip. "Du skall endast handla efter en maxim, om vilken du kan önska att den blir upphöjd till allmän lag." Det är en lag som alla mammor använder när de säger till sin vanartige son att hur skulle det se ut om alla gjorde som Du.

Det ligger också nära Jesu ord i bergspredikan: "Därför, allt vad ni vill att människorna skall göra er, det skall ni också göra dem. Detta är lagen och profeterna" (Matt 7:12)

Början på sidan


Värmlänning, svensk och rumän
Rolf Englund, EU-krönika, Nya Wermlands-Tidningen 2000-12-15

Värmland är en del av Sverige och Sverige är en del av Europeiska Unionen, som snart skall utvidgas österut till att även omfatta bland annat Rumänien. Häröver råder, i ledande och styrande kretsar, stor glädje.

Den svenska riksdagen har 349 ledamöter. Av dessa är det 12 som representerar Värmland, eller tre procent.

Den Europeiska Unionens s.k. parlament kommer efter östutvidgningen att få 744 ledamöter. Av dessa kommer Sverige ha 18 platser, eller två procent. Vårt broder- och systerland Rumänien får 35 platser. Det har man bestämt i Nice.

Det är tur att vi är med i Europeiska Unionen, så att vi får inflytande. Dessvärre är Värmlands inflytande i Sverige 50 procent större än Sveriges makt i Unionen, som man med en Strindbergsk formulering skulle kunna kalla Det Nya Riket.

Var det verkligen detta som svenska folket sade ja till i folkomröstningen? Naturligtvis inte. Men den kommande folkomröstningen om Sveriges medlemskap i Unionens gemensamma valuta kommer att ge en möjlighet för folket att säga sin mening om EU i allmänhet och EMU i synnerhet.

Dock kommer nog denna folkomröstning att dröja eftersom den senaste opinionsundersökningen visar att EMU-moståndet är både kompakt och växande. Och inte lär rapporterna från mötet i Nice har gjort svenska folket mer positivt till EMU. Enligt SCB var i december, före Nice, 47 procent mot, 28 procent för och 25 procent svarade vet ej.

Ja-sägarna hade blivit fem procentenheter färre och EMU-skeptikerna tre procentenheter fler sedan i maj.

Att ja-sidan bara kunnat skrapa ihop 28 procent är uppseendeväckande med tanke på att socialdemokraterna, moderaterna, kristdemokraterna och folkpartiet samtliga förespråkar ett svenskt EMU-medlemskap. Det har redan i denna fråga skapats en klyfta mellan det svenska folket och dess företrädare i riksdagen. Det är inte bra.

Klyftans storlek blir tydligare om man bara räknar med dem som har en mening om saken, dvs 75 procent av folket. Av dem är det 37 procent (28/75) som är för och 63 procent som är emot att Sverige skall att byta ut den svenska kronan mot EU-valutan. Bland ekonomerna är majoriteten ändå större. Mig veterligt är det egentligen bara Carl B Hamilton, tidigare statssekreterare åt Anne Wibble, som är riktigt för.

Göran Persson har problem. Bland socialdemokraternas sympatisörer har andelen som skulle rösta för EMU minskat till ca 25 procent i november från 29 procent i maj. Andelen mot har ökat till 49 procent i november från 42 procent i maj.

Av tabloidtidningarna är Dagens Industri på ledarplats medlem av Sällskapet de Sista Entusiasterna. Även Svenska Dagbladet, på ledarplats en av de ledande EMU-kramarna, har börjat vackla. EU:s stats- och regeringschefer har inte lyckats hitta den formel för maktens fördelning som ska garantera ett effektivt beslutsfattande, folklig legitimitet och acceptans hos medlemsstaterna, skrev tidningen uppgivet.

Anders Isaksson, kolumnist i Dagens Industri och författare av en beundransvärd Per-Albin-biografi hävdar att konstitutionellt är unionen en skvader utan föregångare och utan förebilder i sin strävan att foga samman demokratiska stater i en ny sorts övernationell statsbildning.

- Riksdagen ägnar sig redan i stor utsträckning åt att stämpla godkänt på redan fattade beslut, en proforma-hantering utan ens illusionen av maktutövning. Den politiska klassen då? Ja, den skiktas alltmer i en högadel med EU som bas och en knapadel på nationell och lokal nivå, tillägger Anders Isaksson.

Carl Bildt, knapadel som fortfarande försöker bli högadel, har i ett veckobrev skrivit att broderpartiet i England har en vildsint antieuropeisk inställning som riskerar att göra partiet regeringsodugligt. Med moderaterna i Sverige är det tvärtom. Moderaterna har en vildsint proeuropeisk inställning som riskerar att göra partiet regeringsodugligt.

Hur skall moderaterna klara nästa val när bara hälften av sympatisörerna är för EMU?

Början på sidan


Fädernedsländernas Europa
Rolf Englund, EU-krönika, Nya Wermlands-Tidningen 2000-12-08

Palme sade nej till EEC, därför att ett medlemskap skulle strida mot neutraliteten. Ingvar Carlsson band kronan till ecun, den blivande euron, och sökte medlemskap i EG. Svenska folket sade ja därtill i en folkomröstning det sades att omröstningen om EU-medlemskapet inte alls handlade om EMU. Nu skall Göran Perssons Sverige nästa år vara ordförandeland i ett EU som kan komma att utvidgas på ett avgörande sätt.

I år har förhandlingar redan inletts med Bulgarien, Lettland, Litauen, Malta, Rumänien och Slovakien. Redan tidigare pågår förhandlingar om medlemskap med Cypern, Estland, Polen, Slovenien, Tjeckien och Ungern. Efter en utvidgning kommer den Europeiska Unionens östgräns mot Ryssland gå tvärs igenom staden Narva i Estland och när Turkiet blir medlem kommer Unionen att gränsa till Syrien, Irak, Iran, Armenien och Georgien.

Från att ha varit EEC, Europeiska Ekonomiska Gemenskapen, ett frihandelsområde med gemensam yttre tullmur, är vi nu i full fart in i något som många anser vara en federal Europeisk Union med parlament, centralbank, valuta, försvar, domstol, nationalsång och flagga. Det är bra, säger Europas ledande politiker, ämbetsmän och storföretagare.

Men Europas folk är inte övertygade. Om politikena som anser sig vara statsmän går för fort fram, med sjumilastövlarna på, i stället för att gå fram steg för steg, löper de en växande risk för att folkopinionen i Europas länder vänder sig emot EU och därigenom riskerar de stora framgångar som uppnåtts genom samarbetet mellan Europas länder.

Enligt den senaste mätningen har de svenska EMU-motståndarna stöd av rekordhöga 46 procent. Ja-sidan uppgick till 28 procent. Andelen tveksamma hade minskat. Att ja-sidan bara kunnat skrapa ihop 28 procent är uppseendeväckande med tanke på att socialdemokraterna, moderaterna, kristdemokraterna och folkpartiet samtliga förespråkar ett svenskt EMU-medlemskap. Det har redan i denna fråga skapats en klyfta mellan det svenska folket och dess företrädare i riksdagen. Det är inte bra.

Under ledning av den franska regeringen förbereds skrivningar till ett nytt fördrag inför Nicemötet. Fler beslut ska fattas med majoritetsbeslut eftersom det annars blir svårt att nå fullständig enighet när antalet medlemsländer ökar.

Ändrad röstviktning i Rådet (unionens regering) till förmån för de större länderna. Tyskland med sina 82 miljoner invånare och Frankrike med sina 59 miljoner invånare tycker att de borde ha mer att säga till om i förhållande till små stater som Sverige med mindre än nio miljoner. Dock tycker man i Frankrike att Tyskland inte bör få bestämma mer än Frankrike.

Kommissionens storlek och sammansättning är en känslig fråga. De mindre länderna vill ha kvar ”sin” kommissionär. Detta trots att det första ”vår” kommissionär, Margot Wallström, fick göra var att lova att inte ta några instruktioner från Sverige. Som tjänstemän har de plikten att enbart se till hela unionens bästa.

Det som kallas ”Flexibel integration” att ett mindre antal länder, läs Frankrike och Tyskland kan ”ta ledningen i integrationen” och gå vidare utan de mer försiktiga länderna. En ny deklaration om grundläggande rättigheter ska inordnas i EU-fördraget.

EU behöver en författning som utpekar vilka frågor som hör till Unionen och vilka som hör till medlemsländerna, precis som vi i Sverige har en grundlag som ger kommunerna rätt till självstyrelse. Men det är svårt att skriva en författning om man inte har bestämt sig för om EU skall vara ett samarbete mellan självständiga stater, mellanstatligt samarbete, eller om EU skall bli en federal stat, ett Europas Förenta Stater, överstatligt samarbete.

- Jag vill inte ha en federativ utveckling. Svenska folket har inte gått med i en federation. EMU kan mycket väl komma att kräva en europeisk finanspolitik. En sådan är inte möjlig att utveckla, om den ska vara kraftfull, utan att man också bygger upp europeiska, gemensamma politiska organ. Då växer det federativa inslaget i EU fram. Den diskussionen är det centrala i EMU-sammanhanget, sade Göran Persson i Veckans Affärer 1997-10-20.

Nyligen upprepade han denna tanke: ”Om man ställer mig inför valet mellan överstatlighet och mellanstatlighet så väljer jag mellanstatlighet för det är det enda som har folkets stöd i Nordeuropa.” (SvD 2000-10-15)

Upp till bevis i Nice, Göran Persson.

Början på sidan


Carl Bildt angriper EU på viktig principfråga
Rolf Englund på Internet 97-12-10

I sitt veckobrev v 50 1997 skriver Carl Bildt avslutningsvis att
"Jag är, som bekant, en stark anhängare av den Europeiska Unionen för att vi gemensamt skall kunna ta ansvar för allt det där nationalstaten blivit för liten. Men det är viktigt att vi har klara principer för vem som skall besluta om vad. När EU:s ministerråd nu fattat beslut om att förbjuda tobaksreklam har man i detta avseende definitivt gått för långt. Alldeles oavsett vad vi tycker om tobaksreklam eller inte är detta inte en fråga som ligger inom EU:s kompetens."

Kommentar RE:

Detta är, eller i varje fall borde vara, ett mycket uppseendeväckande uttalande av Sveriges f d statsminister, vars sympati för EU och EMU har motsvarighet bara hos Helmut Kohl och Carl B Hamilton.

Det är svårt att av Bildts formulering, och det är ju i formuleringsförmågan han har sin kompetens, dra någon annan slutsats än att han anser att EU:s ministerråd, som väl numera heter Rådet, i tobaksskattefrågan har fattat ett inte bara oklokt, utan olagligt beslut.

Bildt anser uppenbarligen att frågan om tobaksreklam ligger utanför EU:s kompetens.

Detta är en allvalig beskyllning.

Nu är det ju så bekymmersamt att den blivande superstaten EU inte har någon riktig grundlag som fördelar makten mellan EU och dess delstater. Detta är en av de allvarligaste bristerna med EUs konstruktion.

Men det finns ju i alla fall en Domstol som kan avgöra rättsliga tvister.

Om Sveriges f d statsminister anser att Rådet har fattat ett olagligt beslut bör han verka för att Sverige drar denna sak inför Domstolen, även om han hoppas på att bli hög EU-tjänsteman.

Det skall bli intressant att se om Carl Bildt gör det.

Blir det en interpellation, en enkel fråga eller en motion?

Eller låter han det förbli vid snömos i ett veckobrev?


Varför talade Metalls Göran Jonsson strunt om EMU i TVs Speciellt?
Rolf Englund på Internet 97-05-05

I går söndag påstod Göran Jonsson med emfas att vi i Sverige inte kan ha löneökningar (nominella) som avviker frå löneökningarna i omvärlden och att det därför (oklart hur) vore bra att gå med i EMU.

Som Per Gunnar Berglund påpekade, med instämmande av Svegfors, går det visst att ha högre nominella löneökningar i Sverige, om man har flytande kurs. Då sjunker kronan och konkurrenskraften är återställd. Och tvärtom.

Som var och en inser, förmodligen även Göran Jonsson, har Per Gunnar Berglund naturligtvis rätt och Göran Jonsson har pratat strunt.

Göran Jonsson hävdade även med emfas att nu är det Marknaden som styr. Vårt land har inte längre någon suveränitet i praktikten. Det är Bundesbank som styr. Om Bundesbank ändrar räntan måste vi följa efter inom en halvtimme, sade han.

Som var och en inser är även detta fel. Om man har flytande växelkurs, och något annat är väl efter häändelserna 1992 inte att tänka på, kan både rä äntan och vääxelkursen ändra sig varje minut och det ökar dramatiskt risken för aktrlrerna på den s k Marknaden.

Varför pratar då Göran Jonsson strunt?

En förklaring kan vara att han inte förstår bättre. Den är inte trolig.

En annan förklaring äär att LO-ledningen, vari han ingår, har som huvudmål att återupprätta centrala förhandlingar, för att LO inte skall förtvina till något som mest liknar TCO.

Därför detta tal om att Marknaden är så stark och underförstått bara kan klaras med hjälp av att arbetsmarknadens parter (LO och SAF) som man säger "tar sitt ansvar". Då skulle LO vara en viktig del av det svenska samhället. Och Göran Jonnson skulle vara värd sin höga lön.

En annan sak som aktualiseras av det faktum att Per Gunnar Berglund sopade golvet med både Jonsson och den f d kommunistkärringen, numera i LRFs sold. Hur kunde han göra det, okänd som han är och utan n ågon organisation i ryggen?

Därför att han hade rätt. Fakta sparkar, som Myrdal sade. Gunnar Myrdal.


Rolf Englund på Internet 97-04-22

Bland konvergensvillkoren finns ett som stipulerar att ett medlemsland i EMU inte får ha ett budgetunderskott över viss storlek.

Varför har man en sådan regel?

Det kan ju inte vara för att förhindra ett medlemsland från att finansiera sitt underskott med sedelpressarna. Ett land som går med i EMU får ju lämna ifrån sig inte bara sin valutareserv utan även sin sedelpress.

Ett medlemsland i EMU blir som vilken låntagare som helst. Som Göteborgs kommun, Fastighetsaktiebolaget Hufvudstaden, AB Näckebro, Gävleborgs landsting eller Åre Kommun.


Kjell-Olof Feldts tankegroda
Rolf Englund på Internet 97-04-12

Kjell-Olof Feldt, som var finansminister under den tid som den svenska katastrofen grundlades, men som, eftersom han har skrivit böcker kritiska mot (s), av den s k borgerligheten hyllas som en stor Guru - och som fortfarande innehar ett av Rikets högsta ämbeten, ordförandeskapet i Riksbanksfullmäktige, som styr räntan, har uttalat sig.

- Ett beslut om att vi aldrig ska gå in i EMU är omöjligt. Det skulle tvinga Sverige att lämna EU om vi vill ha någon anständighet kvar.

"Allt fler kan bli intresserade av en pensionsförsäkring i euro i stället för kronor eller av att ta upp villalånet i euro", menade han, enligt referat i DN 97-04-09.

Tänk, att en borgerlig Guru och (s)-ordförande i Riksbanksfullmäktige inte märker att dessa saker strider mot varandra. Om det skulle bli någon skillnad i räntan för euron och den fria flytande svenska kronan kan det visserligen vara bäst (ex ante eller ex post - vad man tror, och hur det sedan blir) att spara eller låna i den ena eller den andra valutan. Det kan dock inte vara bäst att göra båda sakerna i samma valuta. Mer om detta här..........

Dessutom är väl det inget argument för EMU? Var och en har redan i dag rätten att placera sina sparpengar eller belåna sin villa i kronor, mark, pund, yen eller dollar. Det är en av fördelarna med att det finns flera valutor.


SvD-ledare 97-04-08

Helgens möte mellan EU:s finansministrar i nederländska Noordwijk visade åter hur stark den politiska viljan är att driva EMU-projektet framåt.... Det är svårt att dra någon annan slutsats av detta än att ingen räknar med att stabilitetspaktens straff kommer att tas i bruk. I så fall är överenskommelsen i Noordwijk en icke-händelse och stabilitetspakten ett lika politiserat projekt som EMU.

Då är vi tillbaka på ruta ett: Räcker rå politisk vilja, och ingenting annat, som grund för världshistoriens största penningpolitiska experiment?

-----

Kommentar Rolf Englund: Och vad gör vi om experimentet misslyckas? Om det är svårt att införa en gemensam valuta - huru svårt skulle det då inte vara att säga att nej det här var inget bra, vi återinför D-mark, lire, franc och pund.

Det vore att lämna Unionen. Om det utkämpades i USA ett inbördeskrig.

Carl Bildt har väl ännu inte lyckats övertyga Bosniens tre "entities" om att de skall ha en gemensam centralbank - att bilda en ekonomisk, politisk och monetär union?

Det är lätt att göra fisksoppa av ett akvarium.

Men hur backar man och gör ett akvarium av fisksoppan?

Att man skall gå försiktigt fram, veta att man kan göra fel och bevara förmågan att backa är självklara beslutsregler för alla som säger sig vara konservativa.

Och att akta sig för utopiska experiment. EMU är väl det största exemplet vi känner på social och politisk ingenjörskonst.

Sådant vi brukar varna för.


EMU, förbundsstaten och räntan
Rolf Englund på Internet 97-04-09

Johan Lybeck liksom många andra som hävdar att Sverige "måste" ansluta sig till EMU - och detta även om man inte anser att det är bra att EMU leder till ett Europas Förenta Stater - hävdar att man får ta en förbundsstat därför att vi i Sverige därmed skulle få lägre ränta.

Detta är ett på många sätt besynnerligt resonemang. För det första är det fråga om skilda storheter. Om man inte tror att ett Europas Förenta Stater - inom kort - vore bra för Europa är väl det en större och viktigare sak än om Sverige skulle få lite högre ränta?

För det andra sägs det sällan om man menar att det är den nominella räntan eller den reala räntan (räntan - minus inflationen) som skulle bli lägre.

Om det är den nominella räntan som skulle bli högre, och detta motsvaras av att Sverige skulle få högre inflation än EMU-länderna och kronan därmed sjunker i motsvarande grad mot ecun, så kan väl det ha vissa negativa effekter, om än av mycket begränsad storlek. Effekterna på den reala ekonomin (produktion och sysselsättning) torde bli obetydliga.

Om man menar att det är den reala räntan som skulle bli högre i Sverige behöver det väl inte nödvändigtvis vara av ondo? Spararna vinner och låntagarna förlorar. Härvid rör det sig om ett nollsummespel. Pensionsspararna hör till vinnarna, vilket är bra för pensionsspararna och kanske även samhället, när ATP-systemet sviktar.

Det är dock svårt att tänka sig att den reala räntan på svenska kronor skulle bli högre än den reala räntan på andra valutor. Vad är det vi har våra duktiga pojkar (och flickor) framför Reutersskärmarna för? Jo, dom har sina höga löner för att de i varje minut skall använda sina kunskaper (vari dessa nu består) till att på marknaden sätta valutakurser och räntor så att det är egalt i vad man placerar. Om det vore så att den förväntade reala räntan på placeringar i svenska kronor skulle vara högre än den förväntade reala räntan på placeringar i ecu kommer de duktigaste flickorna och pojkarna vara de första att höja värdet på kronan eller sänka den svenska räntan.

Elementärt, min käre Watson.


Räntan väl så viktig som valutan.
Rolf Englund på Internet 97-02-11:

Det sägs, med all rätt, att vi inte kan ändra vår växelkurs om vi går med i EMU, eftersom vi då helt enkelt inte längre har någon valuta vars växelkurs man skulle kunna ändra.

Detta gör det svårare att motverka s k assymetriska chocker, dvs händelser som träffar Sverige i högre grad än andra EU-länder. Vi kan importera både över- och underhettning.

Detta är allvarligt.

Väl så allvarligt - och avsevärt oftare förekommande - är att vi inom EMU ine skulle kunna driva en egen penningpolitik.

Vad är penningpolitik?

Det är räntan.

Med egen, flytande, växelkurs kan Sverige, liksom andra länder, ha en nominell ränta som är anpassad efter konjunkturutveckling och villapriser i det egna landet.

Detta är mycket bra.

Vi hade inte det under åren 1985-1992.

Det var ingen bra tid.

Först förhindrades räntehöjningar av en fasta växelkursen.

Vi, dvs Riksbanken under ledning av Bengt Dennis, Staffan Burenstam Linder, Johan Gernandt m fl under Kjell-Olof Feldts tid som finansminister, kunde inte höja räntan för att förhindra uppkomsten av fasighetsbubblan som förorsakde finanskrisen och hart när Skandinaviska Enskilda Bankens undergång, med mera.

Sedan kunde vi, dvs Riksbanken, inte sänka räntan för att lindra fallet ner i avgrunden (into the abyss) 1992.

Därefter kunde vi, men ville vi, dvs Riksbanken, inte, sänka räntan, ehuru vi hade en flytande växelkurs.

Om skälet till detta häpnadsväckande misstag komme de lärde att tvista under lång tid.

Min enkla gissning är att Riksbanken inte sänkte räntan efter kronfallet för att då hade alla förstått att eländet berott på den fasta växelkursen.

Skälet att ha den fasta växelkursen var att förbereda oss för EMU. Nu måste därför de ansvariga för det svenska ekonomiska sammanbrottet 1985-1995 försvara EMU, annars har allting varit fel från början. Eller rättare sagt, då skulle väljarna förstå att allt varit fel från början - och onödigt.

EMU är de ansvarigas livslögn.

P.S. Efter det att detta skrivits har några av de mest skyldiga (genom mångårig medverkan i regering och riksbank) hrr Kjell-Olof Feldt, Johan Gernandt (m) och Bengt Westerberg förenat sig om ett gemensamt vittnesbörd på SvD Brännpunkt 97-02-25. De anser att vi skall gå med i EMU och göra detta från början. Detta är slutsatsen i en artikel som inte berör vare sig frågan om EMU snarast med nödvändighet leder till ett federalt Europa eller om EMU är bra för Europa, eller inte. Det som artikeln handlar om är när, inte om, Sverige skall gå med i ett EMU.


En gemensam valuta är först och främst gemensam
Rolf Englund på Internet 97-01-17

När man på sin tid diskuterade den historiska frågan om man borde införa socialism, eller inte, var det ett vanligt debattknep att ställa den utopiska socialismen mot den faktiskt existerande kapitalismen.

Det skall väl erkännas att vi på vår kant, som inte ville ha socialism, då och då hemföll åt att jämföra den perfekt fungerande marknaden med tillvaron i Stalins slavläger.

Övertygande, men knappast så där enormt knivskarpt intellektuellt.

I debatten om den historiska frågan om man bör införa en gemensam valuta, eller inte, används ofta ett liknande debattknep.

Vi på vår kant säger att det leder till ett federalt Europa och bortser från att en gemensam valuta kan ha vissa fördelar, som t ex lägre växlingskostnader.

De som vill ha en gemensam valuta (They are not more European than we are. They are just more federal.) ställer frågan om vi vill behålla en inflationsvaluta som den svenska kronan eller om vi vill ha en stark, stabil gemensam valuta, som den tyska D-marken är, eller i varje fall har varit.

Det kan bli så att en eventuell gemensam europeisk valuta kommer att bli en sådan valuta.

Det kan också blir så att den inte blir så.

Man kan - och bör - diskutera vilken avvägning mellan inflation och tillväxt som är möjlig och önksvärd att göra. Och om vad man tror kommer att hända med en eventuell euro, där man lägger samman franska franc, tyska D-mark, italienska Lira och portugisiska escudos med mera.

Men man bör framförallt diskutera om det är bra eller dåligt - i olika avseenden - att ha en gemensam valuta.

För det är det frågan gäller.


Berlinmur

En mur mitt i Europa som skiljde den fria världen, oberoende stater styrda av sina medborgare, från den stora Unionen - The Evil Empire - Sovjetunionen, där olika folk alla använde rubeln.


PM Sänt till Carl Bildt 90-11-02

Utlagt på Internet 96-10-29

Rolf Englund
1990 11 02

Marshall-hjälpen och nästa svenska devalvering

Mycket förtroligt Eyes Only



Bundesbank varnar för understödstagaranda i f d Östtyskland

I sin månadsrapport manade Bundesbank regeringen i Bonn - ännu inte i Berlin - att öka ansträngningarna att minska transfereringarna till f d s k Tyska Demokratiska Republiken. I första hand borde man skära ner på arbetslöshetsbidragen. Bundesbank varnade för att alla transfereringar (sammanlagt 615 miljarder DM - cirka 2.800 miljarder kr - under åren 1991-95) kunde skapa en "subsidy mentality" (understödstagaranda/inlärd hjälplöshet).

(Wall Street Journal 96-10-18)

RE: Dessa betalningar ökade efterfrågetrycket i den tyska ekonomin, varför Bundesbank höjde den tyska räntan för att förhindra att en för stor efterfrågan skulle leda till överhettning och inflation. Regering och riksbank i de länder som, då, hade sina valutor knutna till D-marken, till ex Sverige, valde att höja sina räntor för att "försvara växelkursen", ehuru dessa länder inte hotades av inflationistisk överhettning, utan av fastighetskriser, bankkollapser och massarbetslöshet, något som talade för lägre räntor.

Ordförande i riksbanksfullmäktige år 1992 var Staffan Burenstam-Linder. Han är nu moderat gruppledare i EU-parlamentet. Nu är Kjell-Olof Feldt ordförande i riksbanksfullmäktige. Bengt Westerberg är vice ordförande. År 1992 var han vice statsminister.


Rolf Englund 93-07-25, enligt sändlista

Det har väckt viss uppmärksamhet att Allan Larsson i Visby nyligen sagt att "en felaktig analys låg i botten på den första uppgörelsen mellan oss och regeringen".

Man trodde att det var de dåliga statsfinanserna som rubbat tilltron och orsakat valutaspekulationen. I verkligheten var det finanskrisen, menar han nu.

Den uppgiften fanns emellertid redan i TV-Aktuellt 1992 (22/10).

Gunnar Blomberg på Riksbanken sade att en undersökning visade att "utländska intressenter misstrodde bankerna och ville ha igen sina pengar", något som Bengt Roström, Consensus, tidigare S-E-Banken, instämde i.


DN-ledare 93-07-19 utdrag

- En felaktig analys låg i botten på den första uppgörelsen mellan oss och regeringen", menade Allan Larsson [i Visby på söndagen].

Man trodde att det var de dåliga statsfinanserna som rubbat tilltron och orsakat valutaspekulationen. I verkligheten var det finanskrisen, anser Allan Larsson i dag.

Men det ena hänger ihop med det andra. Den svenska krisen är flerdimensionell och djupgående. Det var helheten av landets ekonomi under lång tid som inte ingav förtroende när en spekulationsvåg utlöstes av Finlands valutakris i fjol.


Inför valåret 1995
Rolf Englund i Sunt Förnuft

Nu är vi här i landet inte bara svenskar utan även medborgare i den Europeiska Unionen. Till hösten skall det hållas val i Sverige för att de svenska medborgarna skall utse sina - eller kanske rättare sagt Sveriges - representanter i EU-parlamentet.

Till de frågor som inför det valet borde diskuteras är hur vi i Sverige skall ställa oss vid 1996 års regeringskonferens om EUs framtid. Bland de viktigaste frågorna hör därvidlag frågan om och när planerna i Maastrichtfördraget om en gemensam valuta för EUs länder skall förverkligas eller avföras som en vacker, men ännu ej aktuellt tanke.

Hur det blir med den gemensamma valutan är naturligtvis en viktig faktor att ta med i sitt långsiktiga privatekonomiska tänkande. Steg för steg skall det införas en gemensam valuta inom EU. Det har man bestämt i Maastricht. Det betyder ytterst att man tar ifrån regeringarna deras käraste ägodel - deras sedelpress och ersätter den med en gemensam sedelpress. Den sedelpressen kommer att finnas i "någonstan i Unionen". Där kommer "Han Som Bestämmer" att bestämma hur mycket man får låna till sin budget i Sverige på samma vis som regeringen i Stockholm nu bestämmer hur myckat kommunstyrelsen i Göteborg får låna.

För mig som privatperson är det enklast att tänka sig att det som händer när vi får en gemensam valuta är att vi går över till D-mark. En sådan har på senare tid kostat över fem kronor. Den som har lånat i D-mark för kanske fyra kronor har fått en nyttig påminnelse om växelkursens betydelse. Både för Sveriges och min egen ekonomi blir det naturligtvis väldigt betydelsefullt om vi, om vi går med i valutaunionen, går in till en kurs om 4:50 eller 5:50 mot D-marken.

I steg ett skall länderna i valutaunion bara under ovanligt högtidliga former ta varandra i hand och lova att nu skall vi aldrig, aldrig mera någonsin devalvera... Det är ett löfte som väl av många handlare på den s k Marknaden kommer att mötas med hånskratt och spekulationer. Riskfria spekulationer. Vi är då tillbaka till hösten 1992 då Europas centralbanker bjöd spekulanterna på stora vinster. Då gäller det att passa sig och se till att man inte ligger med rörliga räntor på villalånet.

Politiker och riksbanksledningar har emllertid lärt sig att hösten 1992 att det gäller att så snabbt som möjligt ta språnget ut i det okända och inte bara "oåterkalleligt" binda sina valutor vid en viss växelkurs utan att också fysiskt avskaffa D-mark, kronor, pund, lire, pesetas och franska franc. Det är bara det att medborgarna i dessa länder (tyskar som vill behålla sin D-mark och fransmän som tänker på nationens ära) ännu inte är övertygade om att det när allt kommer omkring faktiskt är någon jättebra idé att avsluta den tid i historien då lande hade en egen valuta. Därför kan konvulsionerna - politiska och ekonomiska - komma att bli betydande och då gäller det att i tid har funderat på i vilken valuta man skall ha sina pengar de närmaste åren.

Skall man köpa D-mark? En bra fråga, som inte har något självklart svar. Det är som att fråga om man skall köpa Astra. Astra är utan tvivel ett mycket framgångsrikt företag. Bekymret för den som överväger att köpa aktier i Astra är dock att det är många som tycker att Astra är ett bra företag och att därför kursen på aktier har stigit mycket kraftigt de senaste åren. Vid varje slut på börsdagen har kursen blivit sådan att det är lika många som vill köpa som vill sälja aktier i Astra.

På samma vis är det med valutor. De är många som misstror den svenska kronan. Det är många som anser att Tyskland har en stark ekonomi. Båda kan ha rätt. Men för den sakens skulle är det ju inte alls självklart att man skall sälja kronor och köpa D-mark. Det beror på kursen, precis som med Astra-aktien.

På en väl fungerande marknad borde det vara så att det är så många och så skickliga aktörer att kurserna i varje ögonblick är så rätta de kan bli med den information som finns. Det skulle i så fall betyda att det för mig som privatperson vore lika bra att köpa kronor som D-mark. Men man kan ju ha sina egna funderinga ändå.


Varför är räntan så låg?
Rolf Englund i Sunt Förnuft

Det är många som under den gångna sommaren har frågat sig varför räntan är så hög. Det har talats om kris och självaste finansutskottet har inkallats till krismöte efter det att Skandia proklamerade sin köpbojkott mot svenska statspapper. Men kanske skulle man istället fråga sig hur det kommer sig att räntan är så låg? Hur kommer det sig, kan man fråga sig, att den s k s k Marknaden före valet var beredd att köpa svenska statens 15-åriga obligationer som då gav en ränta på bara 11,6 procent.

Det lån vi har i åtanke är lån nr 1034, som inlöses först år 2009. Räntan på det lånet kan man följa varje dag i tidningen. Det är inte lätt att besvara frågan om en ränta nominellt 11,6 procent är mycket eller litet. Det beror ju bl a på hur hög inflationen kommer att bli.

Robert Barro, professor vid Harvard, har i en artikel i Wall Street Journal påpekat att den reala räntan under 1992 och 1993 i USA legat stadigt runt noll procent. Under 1994 har realräntan i USA stigit till runt 2 procent, en nivå nära genomsnittet sedan 1961, men avsevärt lägre än genomsnittet på 3 % under högkonjunkturen 1984-1989. Det man idag tror sig veta är att den internationella riskfria realräntan ligger kring fyra procent. För att räkna ut den måste man skaffa sig en uppfattning om marknadens inflationsförväntningar. Det kan man enligt Barro göra genom att se hur stor skillnaden är mellan den nominella räntan och den av marknaden åsatta avkastningen på den engenska statens indexobligationer.

Om räntan på lån avläsa vad världens samlade finansmarknader kräver i real avkastning.

lation (de närmaste 30 åren) på 3,7 procent.

Med en ränta på nominllet runt 11,5 procent på en obligation som förfaller år 2009 och en internationell realränta på runt fyra procent verkar det som om marknaden förväntar sig en svensk inflation fram till dess på i genomsnitt sju procent.

En inflation sju procent är långt över Riksbankens inflationsmål på 2 procent. Men det verkar å andra sidan som om markanden inte skulle vara så där alldeles förskräckt av de domedagsprofetior om förestående hyperinflation och/eller statsbankrutt, där staten inte ens betalar sina skulder med nytryckta sedlar, som här och där förekom i debatten inför höstens val.

Slutsatsen av detta är bl a att den som tror att risken är stor för hyperinflation eller statsbankrutt, han skall i alla fall inte placera sina pengar i Svenska Statens obligationslån nr 1034 med förfall år 2009.



Vad betyder EMU för mig?
Rolf Englund i Sunt Förnuft

När nu valet till riksdagen är mer eller mindre väl avklarat är det dags att ta itu med de frågor som väcks inför den kommande omröstningen om det svenska medlemskapet i den Europeiska Unionen. Här skall inte diskuteras om det odiskutabelt riktiga i att det är bättre med frihandel än med protektionism. Det ligger också i sakens natur att man vid frihandel genom gemensamma regler måste se till att tullarna inte ersätts av andra handelshinder. Det som däremot kan vara intressant att diskutera även utifrån ett privatekonomiskt perspektiv är vad det tredje steget betyder i EU-sammanhang. Steg för steg skall det införas en gemensam valuta inom EU. Det har man bestämt i Maastricht.

Det betyder ytterst att man tar ifrån regeringarna i de medlemsländerna deras kanske käraste ägodel - deras sedelpress och ersätter den med en gemensam sedelpress under befäl av något som skall bli lika tufft och skickligt som Bundesbank, är det tänkt. När man har en gemensam valuta har man en monetär union, EMU. Då har regeringarna, i penningpolitiken, förvandlats regeringar i suveräna stater till något som liknar kommunstyrelsen i Göteborg eller Katrineholm. Sedelpressen finns någon annanstans och det är där Han Som Bestämmer bestämmer hur mycket man får låna till sin budget i Göteborg eller Katrineholm.

För mig som privatperson är det enklast att tänka mig att inträdet i EMU är som att vi i Sverige skulle gå öveån kronor till D-mark. En sådan har på senare tid kostat runt fem kronor. Vad skulle det betyda om vi i Sverige ändrade alla kontrakt så att vi dividerade alla summor med kr efter med fem. Mitt villalån blev fem gånger mindre. Så bra. Men det blev också min lön, liksom i första vändan, alla priser.

Vad händer då i andra vändan med min lön, företagets intäkter och kostnader, villapriser och obligationsvärden? Kan räntan på villalånet vara lika hög som tidigare, nu när lånet är i D-mark? Om jag äger en kronobligation med 12 procents ränta är den kanske jättebra att ha, nu när den D-marksräntan är 8 procent och priset på obligationen därför stiger?

Hur det blir med den saken beror naturligtvis i hög grad på om den kurs på fem kr för en D-mark till vilken omväxlingen sker är riktig, eller ej. Det är därför som man helst vill att ländernas ekonomier först skall samordnas, innan man samordnar valutorna.

Det är lättare, nämligen, att ändra valutor, än ekonomier. Det lärde sig många av oss hösten 1992. Om de försöker igen, är det bra att vara beredd.



Marknadsekonomins eget Manifest
Rolf Englund i Sunt Förnuft

Proletärer i alla Länder, Förenen Eder!

Den maningen utropade Marx och Engels i Det Kommunistisk Manifestet publicerat revolutionsåret 1848. Nu blev det inte som Marx och Engel hade tänkt sig.

Med en parafras på deras ord skulle man kunna säga att vad som nu gäller är Det Marknadsekonomiska Manifestet, proklamerat av unga män och kvinnor världen över när de hänger över sina dataskärmar: Realräntor i alla Länder, Förenen Eder!

Med uppbådande av all sin tankeskärpa, som med tanke på personernas löner borde vara avsevärd, försöker de varje minut prissätta räntor och valutor så att det inte är bättre att köpa det ena än det andra.

Tanken är enkel. Det skall vara egalt om jag placerar mina pengar i tyska eller amerikanska statsobligationer, eller i svenska. Låt oss börja med de tyska och amerikanska. Om de tyska D-marksobligationerna ger sju procents ränta och de amerikanska ger åtta procents ränta, och löptiden är lika lång, betyder det att marknaden (inte den s k Marknaden, som det har kommit att heta alltför ofta i Sverige de senaste åren) tror sig veta att kursen på D-marken kommer att stiga med en procent om året under obligationernas löptid, antagligen därför att inflationen väntas bli en procent högre i USA än i Tyskland.

Om marknaden har rätt kommer därför avkastningen att bli lika stor för mig om jag köper amerikanska eller tyska obligationer. Om jag tror på marknadens vishet kan jag således lika gärna singla slant om vad jag skall köpa, eller be en apa med förbundna ögon att kasta pil.

Om jag tror att marknaden har fel kan jag vända mig till en professionell rådgivare som mot betalning säger mig vad han tror, och i bästa fall även varför han tror det.

Om jag i Sverige funderar på att köpa en svensk eller en tysk obligation kommer den affären att bli mer eller mindre bra beroende på a) hur kursen på resp. obligation utvecklas, och b) vad som händer med växelkursen DEM/SEK.

Dessa saker påverkas inte bara av "verkligheten" - fundamentala faktorer, på ekonomspråk - utan även av vad marknaden tror om framtiden. Om man väntar sig att kronan skall falla, så faller kronan redan nu. Om man väntar sig att räntan skall stiga, så stiger den redan nu. Och om räntan i Sverige stiger, så blir kronan mera värd, om det inte redan ligger i kursen.

Obligations- och valutamarknadernas prissättning vilar, och måste vila, på marknadens bedömning om framtiden och om vad man tror att dom andra som agerar på marknaden tror om framtiden och vad man tror att dom kommer att tro om framtiden i framtiden. Marknaden blir därför lite ryckig. Och det som de unga männen och kvinnorna blir rika på är minst lika mycket att vara duktiga på att bedöma sina kollegors sätt att reagare som sin eventuella förmåga att göra fundamentalt riktiga analyser om olika länders ekonomi.

Vad blir då slutsatsen av allt detta, undrar man kanske något uppgivet. Jo, att den förväntade realräntan världen över är, eller snart blir, lika. Men att man, i efterhand, kommer att kunna konstatera att den ena placeringen blev bättre än den andra. Vilken placering som är bäst vet, i förväg, inte ens marknaden. Därför är det bäst att gardera sig. Det gör man genom att inte lägga ägg i samma korg.

Sprid Dina risker, även om Du därmed även sprider Dina vinstchanser.



Mottagare: Enligt Sändlista

Från: Rolf Englund 941215

Postst.: 15 dec 1994 9:29

Ärende: Varför hjälper ingen Tjetjenien?

Både USA och EU har i ESK sagt att det är OK att med vapenmakt förhindra en del av en union att förklara sig självständigt.

I USA har man redan haft sitt inbördeskrig för att förhindra Unionens sönderfall, i Ryssland pågår det och i EU har det ännu inte börjat.

Det var ett ödets ironi att samma dag som de ryska stridsvaganarna öppnade eld beslöt den svenska riksdagen att överlåta vårt lands suveränitet åt den Europeiska Unionen.

Mene Tekel! Död åt den Monetära Unionen! Där går gränsen. Ett konservativt parti skall värna om nationens fortbestånd. Annars kommer något annat parti - av vida värre slag - att göra det!

Det är inte jag som är extrem. Det är dom som är för en monetär union som är radikala utopister. Om man är radikal utopist är man inte moderat. Det är ännu inte för sent att byta politik om EMU - men det hastar.

Jfr Margit Gennser i dagens SvD/Brännpunkt 94-12-15

Utopism


Mottagare: Enligt Sändlista

Från: Rolf Englund

Postst.: 22 okt 92 Ärende: Svar på: Affärsvärlden nr 43 sid 24

Hubert Fromlet pekar på det viktigaste, nämligen sambandet mellan ekonomisk och politisk union. Själv menar jag att om man skapar en valuta, måste man skapa en centralbank och en ekonomisk politik och en regering.

Det är nog egentligen därför jag är emot en enda valuta. Jag tror att Europas folk ännu inte är mogna härför.

Låt dem vifta med sina olikfärgade tygstycken och inbilla sig att det är Feldt & Bildt - Carlsson, Larsson och Wibble, och deras motsvarigheter, som styr och låt den nödvändiga samverkan ske via den s k Marknaden. Den Osynliga Handen är svårare att reta sig på än svartskallarna, dom i Bosnien, engelsmännen som bombade Dresden, dom i Bryssel och tyskarna, dom vet man ju hur dom är!


Rolf Englund på DN Debatt 92-08-26 om/mot kronförsvaret - "Stålbadet i skuldfällan"


Brännström, Siven och Englund om monetär union i boken Vår framtid i Europa, 1971



Back to EMU start page


Back to Englund Internetional Home Page

Början på sidan